matspernfors

Bonjour!

Är du en slav under modet? Lyssnar du på sk. "Modeorakel" om vad som är rätt och inte rätt att ha på sig?

Vet egentligen ett modeorakel mer än en meteorolog eller en finansanalytiker eller kvinnan som sitter nere på bänken vid Hemköp och skriker. "Extra allt" varje gång man går förbi? En mycket egendomlig gestalt förresten, som en gång när jag mötte henne på trottoaren, sa till sig själv: "Jag ska straffas!", precis när vi passerade varandra. Hmmm...

I alla fulla fall, så tänkte jag ge mig in i en ytlig diskussion om mode idag. Eller att kalla det diskussion vore ju inte bara fel, utan faktiskt en lögn. Detta är en helt och hållet subjektiv bild, tecknad av mig själv i mina fulla sinnes bruk. Nja, lite omtumlad är jag kanske efter en hård powerwalk i solen. Powerwalkar ni?

Jag tror inte de "vet" mer än oss andra. De må vara mer intresserade av kläder och skor än gemene man, men jag anser inte att de vet vad som ska komma och inte komma. Vad som är rätt eller inte. De har bara upptäckt att de kan tjäna pengar på att snacka goja. De är i alla fall jävligt rädda för att vara "fel", det är en sak som är lika säkert som urin på en uteliggares byxor. Jag vet inte om ni la märke till det, men använda jag inte ordet de, lite för frikostigt i detta stycket?

De står där inför varje säsong och siar och spår och berättar för oss dödliga hur vi ska klä oss? "Jo, till våren kommer vi få se mycket mjuka ljuva lila och cerise accenter blandas upp med klassiska kakitoner." Lila my ass! De snackar om färger till höger och vänster, men sen är de så jävla rädda att vara snett på det, att de uteslutande ALLTID själva går klädda i svart. Alltid. Gå på ett modeseminarium ska ni se! Se själv på tv inför modeveckorna, när de blir inbjudna till tv-sofforna. Är de inte svartklädda, har de kanske vågat sig på mörkbrunt eller marinblått.

Nu ska jag inte sitta här och kasta sten i glashus. Sten ligger nämligen på intensiven då jag tydligen träffade honom med en vas i förra veckan, här nedanför balkongen. Humbug, men tydligen såg kärringen i 8:an hela förloppet.

Jo, jag har faktiskt själv iklätt mig rollen som trendsättare. Jag har gjort bort mig rejält på rikstäckande nivå faktiskt. Nämligen på den gamla goda tiden när man tillhörde de bäst klädda i detta avlånga land. Eller på "Dinosauriernas tid" som min något yngre flickvän, betecknar den perioden.

Jag och min dåvarande kollega och affärspartner Peter var inbjudna till Sköna Söndag i SVT för att visa kläder och berätta vad som gällde för herrmodet den våren. Vi sitter där och samtalar och jag orerar om hur dåliga killar är på att bära starka färger. Hur fega svenska killar är på att bära färg och att de klär sig så "uniformellt".

Haha, följande kreation, från tå till topp, hade jag själv på mig i programmet:

Mörka mockakängor från Mossimo med svarta strumpor (såklart!).
Mörka blågrå jeans från Katharine Hamnett.
Svart skjorta från Paul Smith med mörk vinröd stickad slips.
Stålgrå armyinspirerad kavaj med Nehrukrage från Hugo.

WOW vad färglatt! Vilket orakel! Va, hur vad det? Ska jag köpa vatten eller salt inför min resa till Sahara?

Oj, oj, men till mitt försvar kan jag skriva, att jag nästan alltid gick och går i färgglada kläder normalt. Dessa plagg var helt nyinkomna och dom liksom bara flög på min kropp tidigare på dagen. Hrmf!

Jag spädde dessutom på mitt misslyckande genom att försöka komma med one-liners till programledarinnan, men hon var så fokuserad så hon hörde nog inte våra svar överhuvudtaget. Jag har skrattat många gånger åt detta inslag genom åren. NOT!! Jo, det har jag. NOT!

Till skillnad från modeanalytikerna, så håller inte själva modeskaparna tillbaka i sin framtoning direkt. De är raka motsatsen. Om John Galliano t.ex, visar ljuva vita sommarklänningar på catwalken, nog står han där själv som en jävla påfågel vid sidan om. Oavsett vad de visar för kollektioner så ser de ut som om de provspelade för roller i Familjen Addams hela bunten. Tre de i sista meningen! I´m good!



Lite som rockstjärnor. Så fort de blir ett uns kända, vet de hur man ska bli av med världshungern och hur vi löser alla problem med krig och orättvisor, samtidigt som de ser ut som något som en papegoja precis kräkt upp.

Härligt!

Jag var faktiskt själv på väg att den vägen vandra. Inte att sköljas upp ur krävan på en papegoja, utan jag var intresserad av att sy kläder. Därav min rubrik på cliffhangern imorse. Jo, jag var ganska duktig på att sy, fram tills jag fick min egen mor i syslöjd i femman. Min lilla mamma tyckte jag var värd en 4:a eller en 5:a, men hon var rädd för att mina klasskamrater skulle hänga mig upp och ner i basketkorgen, om hon gav mig bra betyg.

Tyvärr kollade hon inte vilken relation jag hade med mina klasskamrater, utan kapade mina små tunna skräddarben jämte knäna med en 3:a. Ni kan tro att hon fortfarande får denna historia upptryckt i ansiktet på stora familjemiddagar. Det hjälper ju inte ett krossat designerhjärta att man får en symbolisk 5:a i julklapp varje år, när man vet att man hade kunnat stå där likt en påfågel vid catwalken och öst in pengar med snöskyffel.
 
Så! Ska vi verkligen lyssna på 16-åriga tjejer som skriver om vilka väskor och skor viiiiiiiiiiii, mååååååååååååste köööööööööpa, bah!? Jag förstår att jag inte tillhör målgruppen som ska beröras av Blondinbella, Elin Kling & CO, men är det rätt att dessa pubertala nyutexaminerade trafikfaror ska ha makt i modevärlden? De vet ju inte ens hur man fickparkerar. Men den dagen de eventuellt lyckas fickparkera, får vi en lång bildrapport om det på bloggen. Iiiiiiiiiiii, fickparkera bah! Om de fortfarande bloggar vid 60, vill säga. Haha!

Nä, vad ska jag ha på mig idag?

Jo, det blir nog mina stentvättade Levi´s 501:or med hawaiiskjorta, gula espradillos och Miami Vice-kepsen!

aka

Acnejeans med Lacostetröjan, Clarkskängorna och håret för vinden!

Kiss my a.. Elin Kling!