Danska please!



God förmiddag ärade damer och herrelösa!

Som ni vid det här laget känner till, för att jag tjatar om det, är ju att jag gärna tar en powerwalk på förmiddagen för att värpa fram kuligheter. Jag skulle nu officiellt vilja döpa denna promenad till; "The Walk of Fun".

Under dagens Walk Of Fun (from nu kallad WOF), kunde jag inte låta bli att tänka på Drottning Silvias usla svenska dialekt. Jag sögs som många andra in i TV4:as miniserie om familjen Bernadotte igår och kunde bara återigen konstatera att Silvia måste vara tyska i botten och att hennes svenska även den är botten. Den tyska dialekten till trots är den ju idag inte den stora boven, utan det är det faktum att Silvias mungipor är fästade ihop med hennes öronsnibbar, som gör att hon fortfarande snubblar på orden. Sen är jag övertygad om att hennes öron är ihopsydda bakom hennes huvud.

Nu undrar ni varför jag gaggar om vår drottning, när det onekligen ser ut som att dagens ämne snarare berör våra rödrosiga danska grannar? Visst är det danskarna jag egentligen vill häckla idag. Jag kom nämligen ganska snabbt att tänka på danskar, när jag gick och funderade på Silvias dialektbrister.

Varför låter en dansk, som talar engelska, som att han lik förbannat fortfarande talar danska? Vi svenskar har i många år blivit hånade för att vi talar dålig engelska, sk. "Svengelska", men jag hävdar att vi lämnat detta bakom oss för länge sedan. Hade det inte varit för att en lite tomte från Värmland, som går under namnet Sven-Göran Eriksson, plötsligt dök upp i internationell media för några år sedan, hade omvärlden omfamnat vår engelska dialekt som vi lär oss tidigt i skolan och genom tv och resor runt jorden. Skulle vilja ge utrymme för en hel krönika om Sven-Göran E, men vi får väl återkomma till det fenomenet?

Jo, dessa goa danskar då? Vad är dealen med dansken när han hellre vill tala engelska med en skåning än danska eller svenska? Jag har jobbat mycket med danskar genom åren och om de frågar om det är okej att tala engelska svarar jag alltid, "of course" eller "sure" eller i enstaka fall "Fuckin´ yeah, dude!". Det senare gör jag bara om dansken visar sig vara Keanu Reeves. Det har aldrig varit fallet.

Nä, dansken snackar på och efter några minuter, frågar man om det trots allt var okej att vi snackade danska? Danska?, svarar dansken. Jag har ju pratat engelska nu i en kvart! Öhh? Nä, det har du ikke!

Någon berättade för mig att en dansk förstår en Stockholmare bättre än en Skåning och vice versa. Hallå! Mellansvensken tycker ju i många fall att det låter som att vi skåningar har en varm potatis i munnen när vi talar, men då har de aldrig hört danska! Danskarna har inte bara fått in en varm potatis i käften, utan där trängs även korv, stekt sill, rostad lök, fleskestek, hackad lök, fem gröna Tuborg, en "Lille en" och en sån där sjukt stor glass man får på Tivoli i Köpenhamn, som består av vaniljglass i strut med grädde, sylt och en stor jävla gräddbulle (Kokosboll som ni envisas med att kalla det i Stockholm) på toppen. 

På tal om öl och snaps (Lille en). De personer som dansken kallar för nykterister i Danmark, kallar vi periodare här i Sverige. T o m deras nyfödda rapar öl. Nu ska i ärlighetens namn sägas att personalen på Carlberg har fått mycket striktare dryckesregler på arbetstid. Förr fick de dricka obegränsat, men nu får den fasta fabrikspersonalen bara dricka 3 starköl per dag, medan, hör och häpna, ölutkörarnas ranson är; 5(!) starköl.

Lustigt resonemang, men å andra sidan innebär det att det finns öl på de flesta ställen i en danska stad. Hos frisören, hos mäklaren, i blomsterbutiken, i skoaffären etc. Däremot finns det inte många refuger kvar.

Till danskens försvar, ska skrivas att deras personliga hygien avsevärt förbättrats genom åren. När vi som unga tonåringar, turade över sundet i jakt på Dynamit (8% öl), såg man sällan en dansk utan sk. Palestinasjal. Detta var på något sätt danskens nationalplagg. Den kombinerades gärna med en sliten basker eller ett otvättat hår, oavsett kön. De något äldre danska kvinnorna hade som oftast en cigarr eller en cigarrill som accessoar mellan pek- och långfingret. Detta är en svunnen tid. Nu är vår krona svagare och deras mode starkare. Flygbåtarna ligger i evig torrdocka och de serverar inte röd pölse med elefantöl på snabbtågen över Öresundsbron.

Nä, tyvärr är vårt brödrafolk snarare vårt kusinfolk snart och inom en oviss framtid, kanske bara den där polaren man fick på språkresan i Eastbourne 1980 som man skrev 16 brev till den första veckan man kom hem, men som man sen inte hörda av alls. Förmodligen är han huligan idag och lever större delen av sitt liv med kronisk öl-andedräkt och fotbollströja som favoritplagg. Lite som en dansk faktiskt.

Jag inledde förra stycket med ett tyvärr och som ni säkert förstår hackar jag på danskar med glimten i ögat. Danskar är ett fantastiskt trevligt folk och bortsett från den dåliga engelskan, relationen till alkohol, den undermåliga personliga hygienen och klädstilen, är jag ju i grund och botten själv en danskskalle.

Knus!

Förresten! -"Då vänder vi på azteken, sa Conquistadoren."

Kommentarer
Postat av: T

Hatten av Mats, nu äter jag lunch med ett stort léende. Kanske, kanske med en oortodox mellanöl till. Om jag törs. men det gör jag nog inte.

2010-05-10 @ 12:08:07
Postat av: Mats

Haha!, klart du ska belöna dig med en mellis!

2010-05-10 @ 13:14:23
Postat av: Madde

Underbart Mads. Sorry Mats.

2011-06-16 @ 21:39:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0