Sårade bekanta och pantade vänner?


Avbön?


Idag tänkte jag att jag skulle be om ursäkt till alla de som har fått ett eller några av mina ironiska "kobrabett" i ansiktet någon gång. Det har tyvärr hänt och jag har inte alltid fått möjligheten att be om ursäkt. Jag är som ni säkert förstår en person med ett oerhört stort behov av bekräftelse och uppmärksamhet. Dessutom sägs det att jag är snabb i käften. Dessa parametrar i kombination med en god calvados eller tolv öl, har ibland medfört att jag har skämtat på någon annans bekostnad.

Min mening har ALDRIG varit att skada eller såra denna person, utan har bara handlat om att jag ska vara en kul kille och höras och synas. I samtliga de fall, då jag själv snabbt uppfattat att mottagaren har tagit sig illa vid, har jag gått åt sidan med vederbörande och verkligen bett om ursäkt. Jag ber alltid om ursäkt från hjärtat. Skulle aldrig ”köpa” mig rätten att vara ironisk mot någon bara för att jag har vett nog att be om ursäkt. Nä, nu riktar jag istället min innersta ursäkt till de som jag eventuellt har gjort illa genom att skoja om en ful skjorta, att de sluddrar när de är onyktra, eller har en komisk frisyr etc., etc. Dessa människor har med allra största sannolikhet, skrattat med, men blivit ledsna på insidan. Därför har jag inte kunnat läsa av personen, utan istället sårat denne.


Nu är ju inte min läsekrets för tillfället den största. Den är den bästa, men dock inte den största och man kan ju undra varför jag nu skriver om detta?


Jo, det var min sambo som oroade sig lite för at jag var så ironisk och sarkastisk mot en del kända människor på min blogg, men eftersom jag betraktar min blogg mer som en dagbok som min elaka kusin har fått tag på och inte hamnar i det stora publika rummet, har jag tänkt att: ”Det man inte vet om, det far man inte illa av”.

Jag funderade i alla fall på detta i morse när jag promenerade i solen och kände att en ursäkt skulle kännas bra. Skulle min dröm gå i uppfyllelse om att få synas i de större sammanhangen, får jag väl fundera på hur sarkastisk jag kan vara. Detta ska jag även göra när jag träffar vänner och deras vänner och deras vänner.


Men INTE på min BLOGG !!!  Ha, ha här ska jag håna!


Nu till dagens häcklande!


Vet ni vad en "Du vet ju hur jag é"-människa är?


Jo, det är de människor som på något vis har tagit för givet att de kan göra vad som helst för att de genom hela sitt liv har slackat, strulat och ställt till det för sin omgivning, men kommit undan med det när de lagt huvudet på sned, plirat med rådjursögonen och sagt just: "Men du vet ju hur jag é?"


Detta är människor som t.ex. aldrig betalar tillbaks smålån, skrapar din bil, inte lämnar tillbaks filmer eller skivor de lånat, kommer för sent, försvinner när notan ska betalas, aldrig svarar på dina sms osv, osv.


Nu tror jag inte det är bara deras fel, utan också att vi svenskar är världens med konflikrädda folk. Vi överger hellre de där tvåhundra spännen, de där favoritfilmerna och tar självrisken när plåtverkstaden gjort sitt med bilen, än ifrågasätter dessa friåkare.


Är det inte konstigt att de kommer undan hela tiden? "Ja, nu har alla lagt ihop till Leffes present utom Kalle." "Ska han vara med då?" "Jo, han sa att han skulle vara med och jag har redan skrivit hans namn på kortet." "Ja, det ordnar sig, han har säkert med sig kontanter till festen".


Har Kalle med sig kontanter till festen? Nä, skulle inte tro det.


Vem får däremot äran för den fina presenten när Leffe går runt och tackar. Gissa?


Sen när klockan är ett på natten och man har fått i sig fyra glas vin och två konjak, tar man sig mod och undrar om Kalle har några pengar för sin del i presenten. Vad blir svaret?


-”Äh, jo, jag har en hundring, men den ska ju räcka till taxin hem”. Åker Kalle taxi hem sen då? NÄ, han trycker alltid in sig i någons bil och blir ALLTID körd till dörren, trots att bilen ska åt helt andra hållet. Dagen efter säger Kalle bara lite torrt i telefonluren, ”Men, du vet ju hur jag é”.


Skulle man delat taxin till festen, har han kastat sig likt en katt in i baksätet och sagt lite lågmält; "Jag tar ut pengar på bankomaten.". Jo, där är ju många bankomater hemma hos Leffe och Karin ju.

"Det ordnar sig", är ju också en devis som dessa "konstnärer"lever under. Själv tycker de att de är exotiska och kallar sig gärna för bohemer. Bohemer, my ass! Ni är lata, bekväma, snåla, egoistiska drönare hela bunten!


Slår ju tex aldrig fel, när vänskapsgänget bestämmer sig för att ha en stor gemensam picknick. "Vi kör knytkalas och sen lirar vi lite brännboll?"


Har ”Bohemen” med sig något? Ja, svaren på mina frågor ter sig ju självklara nu, men bara för att få lätta lite på trycket, svarar jag; NEEEEJ!!!!


Nu tänker ni att jag är en liten snåljåp som inte kan bjuda ”Bohemen” på ett glas vin eller två?


Hm, jo, men det gjorde jag också de tolv första åren!! Han har fått 1 200 glas vin och 300 portioner pastasallad, 97 baguetter, 300 plastgafflar, 300 plastknivar samt 300 pappersservetter. Hade han sparat detta, hade han ju för fan kunnat hålla en egen Nobelfest! Nja, lite förenklad sådan, men ändå, ni förstår principen?


En av mina äldsta vänner som jag inte längre umgås med, drog bohemandet till sin spets för några år sedan. Vi skulle ha en enkel videokväll hemma hos mig och hade förutom videofilm, även köpt snacks och läsk. Min gode vän, hade bl.a köpt en tvåliters Coka Cola.


När kvällen ändade, klädde min gode vän på sig sina kläder och gick in i tv-rummet och tog med sig sin tomma(!) PET-flaska när han gick. Jag tittade ut genom fönstret och såg honom varsamt spänna fast sin flaska på pakethållaren och cyklade sen hem.


Den här killen försökte också köra "det äldsta tricket i boken" under en tid, tills vi inte gick på det längre. Nämligen att ta notan på sitt kort när gänget var ut och åt och sedan samla ihop allas kontanhögar som givetvis innehöll dricks för att sedan betala notan på öret med sitt kort. Istället för att betala sina egna 400:- kronor för mat och dryck, gick han därifrån med en nätt förtjänst på 300:-.

Egentligen var han kanske ingen bohem, utan snarare en jävligt snål jävel, men om någon av er kan slå den historien, är ni välkomna att höra av er.


Ps. Vi umgås inte längre, för det var inte bara PET-flaskan som blev pantad. Ds.


Nä, nu har jag åter igen skrivit alldeles för långt och vissa av er har fått anmärkningar från kollegor om att ni sitter och sover framför datorn.

Jag vill avsluta genom att citera Charlie Chaplin.


"Smile though your heart is aching."

 


Kommentarer
Postat av: Vicky World

Strålande, briljant och så otroligt träffsäkert!

Glidaren finns överallt och han/hon har ett namn.



V

2010-05-18 @ 10:25:29
URL: http://www.vickyworld.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0