matspernfors

Hej fakirer!

Jo, jag har nu prickat av min to do-lista och strök faktiskt bara ett göromål. Nämligen det att införskaffa en ny pinne till min mobil. Därför får de av mina vänner som eventuellt erhåller ett sms av mig i dagarna ursäkta om bokstäverna hamnat lite snett. Mina sms-tummar var smalare och slankare förr. Nu täcker tummen övre raden på tangentbordet och min egen mamma undrade vad; ertigj tackfröd ifjfdgj mhten oölkdklj fgifvsasligt, kramm Msats, betydde imorse.

Min mamma har tyvärr ingen hemdator och kan inte läsa min blogg, men kan någon som bor neråt Skanör kanske hälsa henne att det stod; "Tack för maten, det var gott som vanligt, kramar Mats."

Hundägare!

Vi måste införa hundförartillstånd, för hundförartillståndet är uselt!!

Vad är det för miffon som får ha hund idag? Jag bestämde mig ganska fort för att skriva om hundägare, då jag träffar på väldigt många av dem under mina små POWERWALKS(!). Yeah! Powerwalks, yeah!! Powerwalks!

Powerwalkar ni? Inte? Jag powerwalkar. Va? Syns det inte? Fuck off!

Jo, det är ytterst sällan jag möter någon som kopplar sina hundar och det retar mig. Inte för att jag själv egentligen är rädd, utan för att det finns väldigt många människor som är jätterädda och dem måste man visa respekt för. Häromdagen på min powerwalk (Yeah! powerwalk!!!), blev jag lite lätt omjoggad av en tjej och precis efter att hon passerat mig, möts vi av två stora hundar som lekte. Den ena av dem, en rotweiler var så uppspelt att han nästa slog omkull joggande tjejen. Hundägarna som kom strax bakom, såg alltihop men sa inte ett knyst. Jag sa att det var väl "lite märkligt" varpå joggande tjejen sa "skönt att inte bara jag tyckte det där var udda", medan hundägarna inte sa ett knyst! De försökte inte ens ropa in sina hundar som bara fortsatte leka. Ergo, stora fina hundar som leker, har en förmåga att stöka till det lite och små korkade hundägare har en förmåga att stöka till det mycket.

Idag mötte jag återigen en hundägare som hade lämnat höger hjärnhalva hemma i lägenheten. Jag kom gåendes (POWE.....) i lugn o....i ett rasande tempo, när jag hör någon ropa på sin hund. När jag kommer runt krönet av gångstigen, står en jättefin Flatcoated Retriever och väntar. Några meter bakom hunden står den utvecklingsstörda människoapan. Hon gormar åt sin hund medan hennes väninna, även hon hundinnehavare, kopplar sin hund och skäms så där lite svenskt när jag kommer. Den fina flatcoated retrievern masar sig nu långsamt tillbaks och sätter sig framför sin semiförståndiga matte. Då kommer de klassiska orden ur hennes mun, "Har du knäck i öronen?" Va? Hur tänker hon nu? Tänker hon att hunden typ tänker; Nej, inte de sylvassa ironiska kommentarerna, som jag hatar så mycket! Att jag aldrig lär mig, att om jag inte lyder så kör hon en "Henrik Schyffert" på mig. 

När jag närmade mig, såg jag att hon sökte mig med blicken. Ni vet den där blicken som söker bekräftelse. Hon ville att jag skulle le åt henne och ge henne; Åh, vilken pli du har på din hund, du måste vara hunddressör till yrket-blicken.

Men hon fick ingen blick, utan jag styrde bort mina ögon och lämna förmodligen bara en spillra av en tant bakom mig. Coolt! FAN, VAD COOL JAG ÄR!!! jAG ÄR INTE BARA COOL, JAG POWERWALKAR OCKS.....nä, va fan inte nu igen! Satans jävla SHIFTTANGENT!!!

Nu tror ni att jag fejkat shift-tangentsskämtet, men det gjorde jag inte, är jag rädd.

Jag orkar inte klaga mer på hundägare för det finns så mycket att gnälla på, men jag ska lista några exempel på vad hundägare gör som vi andra önskar att de kunde sluta med.

Låtsas som att hunden inte precis lagt en 3-kilos bajskringla på trottoaren, utan prasslar bara lite med hundbajspåsen, samtidigt som de tittar sig runt omkring som om de var knarkkurirer.



Låter sitt lilla missfoster till Chihuahua sitta i väskan och drägla ut över kanten och andras tillhörigheter, på bussen och liknande kommunala färdmedel.

Inte tvättar sina 80-kilos björnar som istället stinker ner hela bussen och en bit av innerstan.

Låter sina hundar köra upp sina nosar långt upp i skrevet tills de hittar testikeln som skulle trillat ner när man var 13 år. Nu trillar den ALDRIG ner.

Låter sina hundar ha sex när de möts på gatan. Need I say more?

Tillåter sin lilla terrier stå och skälla på fåglar i trädgården till klockan 03:11.

Tar ner sin håriga hund på stranden, som när den har badat, ruskar sin päls i min pastasallad.

Ja, det finns otaliga punkter, men nu måste jag hämta min son på dagis.

Hey mondaymorninglovers!

The WOF (Walk Of Fun) är avverkad och ämnet för dagen är hundägare.

Dock ska jag, duscha, klä på mig, ringa A-kassan, cykla in till stan och byta min sambos glasögon, byta min sons skor, köpa nya PET-flaskor till Sodastreamern och köpa en ny "touchpinne" till min mobiltelefon först.

Hinner säkert träffa några kloka hundägare på vägen och på så sätt få ännu fler uppslag till krönikan.

Jag satt faktiskt med A-kassan i luren när jag skrev, så nu kan ni bocka av den posten.

Ses snart!

Hej After-workare!

Jag har som bekant ingen anställning och tänkte ta mig en after-unemployment öl lite senare.

Dock vill jag be de få av er som eventuellt ser fram emot en massa kul ord här idag, om att få återkomma på måndag. Detta för att min jobbcoach Sara har gett mig hemläxa!!

Jodå, jag ska putsa till cv:et, söka jobb på DesignTorget, ringa intervjuaren från förra veckan, regga mig på Indiskas hemsida, klippa mig, kamma mittbena och köpa ny slips.

Man skulle nästan tro att hon vill att jag ska börja jobba?

Nä, Tommy Söderberg, var é du?! Jag vill hellre gå ut och joxa med trasan!

Kram till Sara och alla ni andra, ha en härlig helg!!!

I nästa vecka tänkte jag belysa ämnet idrottsföräldrar och sen titta lite djupare på gubbsjuka.

Förresten! Förr, innan det fanns prispengar i tennisen, fick man istället betalt i kreatur och husdjur. Jo, man fick ju alltid tacka för matchen!

Godmorgon medborgare!

Innan jag låter trollen i huvudet skapa kaos i er tillvaro, vill jag bara be snällt om att Sverige lägger ner sitt deltagande i Eurovisionsschlagerfestivalen.

Trots mitt häcklande häromdagen av Anna Bergendahl, gillar jag tjejen och älskar hennes bidrag. Efter att ha sett Anna undvika sammanbrott och behålla alla tänder i överkäken, genom ett superbt genomförande, kunde jag inte annat än inse fakta. Resten av Europa är utvecklingsstört när det kommer till musiksmak!

När DANMARK, med sitt pinsamma bidrag gick vidare som sista finalist, slängde jag ut skärvorna från den vas jag städade upp från gården tidigare i veckan.

Maken till usla låtar och fruktansvärt tacky uppträdande från en del länder som gick vidare, saknar motstycke!

Nä, snälla Christer Björman! Sluta tänk att det handlar om dig, utan om vår heder och lägg ner skiten!

Stor kram till Anna som jag hoppas får en lysande karriär!

Så, då har jag snyftat klart och ska ge mig ut efter inspiration.

See u later instigator.

Hej nostalgiker!

Dagens inlägg kommer att beröra mina skånska systrar och bröder något mer än alla ni andra som har haft oturen att födas och växa upp utanför Skånes gränser. Usch, kan inte ens inbilla mig vilket trauma!

Nå, har ni märkt att jag gärna inleder nya stycken med "Nå"?

Well, many moons ago...

När jag växte upp och nådde den ålder då man började snegla lite så där pillemariskt på farsans spritflaskor, var det väldigt populärt att åka över Sundet från Malmö till Köpenhamn. Jag är ledsen att behöva erkänna i vilken härad min ålder befinner sig i, men det var på den gamla goda tiden när den svenska kronan var starkare än den danska pesetasen.

Men, många gånger hade man inte växlat till danska pengar och det utnyttjade förstås de garvade ölförsäljarna i Nyhavn och dess närområde och kostade en flaska kiwi-vin 80 danska, så fick man pynta 80 svenska. Nu var vi ju så desperata efter fylla, så det fick kosta vad det kosta ville.

Men vi ska såklart inte börja vår resa i Köpenhamn utan vid flygbåtsterminalen i Malmö såklart. Som det proffs man var, så hade man givetvis först druckit "häxblandning" på bussen in till Malmö. Nu tänker ni att resan inte alls började i Malmö och det gjorde den såklart inte. Den började egentligen redan kvällen innan när man smög ner sexton olika spritsorter i en 33 cl läskflaska, från farsans barskåp. Den enda spritsort som fick stå orörd i alla år var en flaska Fernet Branca, som inte ens min pappa rörde. Som vuxen har jag dock pillat på en del flaskor Fernet, men det är en helt annan historia.

Min pappa var på många sätt en mycket klok man, men en av de klokaste saker han sa till oss barn var;

"Jag vet att ni vid något eller några tillfällen kommer att nalla av min sprit, men för Guds skull, fyll då inte upp med vatten." Pappa tillhörde dem som hällde upp sin sprit på karaffer och hade således inga etiketter att markera på. Bengan fick skylla sig själv, men å andra sidan fick han själv ansvara för hur mycket vatten det var i hans single malt.

Nåååååå, på bussen in till Malmö, blandade vi ut häxblandningen med någon typ av läskeblask. Ibland var det bråttom och då fick man dricka blandningen direkt ur flaskan. Detta resulterade oftast i att Köpenhamn fick en spya mindre och Malmö en mer, än vad som var tänkt.

Nåväl (ett lite finare nå), nu stod man förväntansfull i kön till flygbåten och de flesta, inklusive hemresande danska damer i övre medelåldern, luktade redan alkohol. När vi hittat sittplatser och gamla herrar och kvinnor med barnvagn fick stå, beställdes det snabbt in två elefantöl, en Jägermeister och två röde pölser. Snabbt och snabbt, de fick inte servera förrän de var över och inne på internationellt vatten. Det var väl därför man grundade med häxblandningen, tro? Man kan ju inte sitta och nyktra till när båten glider ut ur Malmös hamn?



Landgången gnisslar på den danska kajplatsen 45 minuter senare och likt en hord gnuer rusar ungdomar i åldrarna 14 till 17 in i alla små öl- och spritkiosker som fanns på den tiden. De flesta valde att handla hos "Svensken" för "det kändes tryggt". Jag såg eller hörde aldrig någon svensk därinne och har förstått som vuxen att det såklart bara var någon ölstinn dansk gubbe som tänkt utanför boxen.

Tio minuter och två kassar dansk starköl senare, låg man på någon öppen plats och njöt över att man var vuxen.
Tyvärr var man inte vuxen nog att hålla sig till vanlig starköl, utan man skulle givetvis vara på styva linan och köpa en öl som bar namnet Dynamit! Idag har de flest ölfabrikanter någon öl i sortimentet som håller lite högre alkoholhalt, men då var Dynamiten något i hästväg. Snacka om att det gick rykten likt de som också florerat kring den Österrikiska Strohromen i alla år. "Ooh, den klassas som knark och man får fängelse om man åker dit med att smuggla hem den!"

Förmodligen hade man sluppit åka i fängelse om man åkte dit. men man åkte aldrig dit, för Dynamitölen åkte upp nästan lika snabbt som den åkte ner. När vi lämnade den öppna platsen några timmar efter att vi anlänt, såg den mest ut som efter att ett gäng chimpanser gått en snabbkurs i pizzabakande. Disse svensker!

Vi ryckte på axlarna och yrade in mot Ströget. Mmmm. Ströget. Vilka dofter, vilken musik, vilket jävla bra sätt att bli av med sina polare! Man ägnade i princip 50% av tiden på andra sidan sundet, åt att hitta sina vänner. Kanske bra att man pausade lite från drickandet, men ändå. Visserligen fick man lära sig en del om Köpenhamns innerstad, men det var ju insidan av dess pubar man åkt över för att studera. Förutom de gånger man fått den smarta idén att besöka Tivoli. Tyvärr skulle det bli en alldeles för lång text idag om jag skulle beskriva en dag på Tivoli, men låt mig bara beskriva en sådan dag med två ord. Karusell - Kräka!

I dagsljus drog vi i alla fall runt längs med Ströget och försökte hitta pubar som släppte in oss eller små porrbiografer där vi kunde insupa lite lärdom kring blommor och bin eller som det oftast blev...en parkbänk att powernappa på.

Mörkret började lägga sig och nu gled följet ner mot Nyhavn. Det lite skrämmande, men ack så spännande Nyhavn. Där fick man i princip beställa öl så länge man tillhörde människosläktet. Vissa i vårt gäng fick alltså inte beställa, men vad gjorde det? Ölen serverades i plastglas stora som soptunnor och vi drog runt längs kajplatserna och delade på de öl vi fick tag på. Ibland hände det att någon hade inmundigat precis rätt mängd dansk öl, för att vakna upp dagen efter med en liten teckning på armen. "Oj, vad jag är öm på axeln", kvider en kille på båten hem nästa morgon. När han kavlar upp ärmen, ser vi en Havsörn som har byggt permanentboende på hans arm. Suck!



De sista timmarna innan morgonbåten åter tog oss mot fosterlandet, ägnade vi mest åt att bygga mänskliga pyramider i terminalen för någon timmes sömn. De som lyckats spara några kronor under natten, köpte vingummi som fick tjäna som föda tills vi återigen kunde omfamna den skånska myllan. Stolt klev man upp på bussen hem med två dynamitöl i jackfickan. Puh, man slapp fängelse denna gången också.

Flybåtarna är tyvärr ett minne blott och det serveras obefintligt med öl, jägermeister och röda pölser på tåget över bron idag.

Knus Köpenhavn.

Hej livsbejakare!

Nu är jag mätt och belåten efter en jättetrevlig lunch med min nyfunna vän Vicky. Två personer som pratade i mun på varandra på högljudd skånska i två timmar. Kan tänka mig att vi blev övriga gästers samtalsämne denna eftermiddag. Men skit i dem, för vi hade kanontrevligt.

Nå, vad kan jag om Anna Bergendahl då? Inte ett vettigt skit! Därför desto roligare att skoja om henne. Däremot är jag väldigt rädd för att hon ska sprängaS  I BITAR TVÅ TAKTER IN I SIN LÅT IMORGON I KVALET. FAN! Hatar ni inte också att upptäcka att ni råkat trycka ner SHIFT när ni skrivit bokstaven A???? Titta som det blev!!!

Haha, hade jag inte varit så slö efter min räksallad, hade jag backat och börjat om meningen.

Nu undrar ni när jag ska börja häckla lilla söta Anna Bergendahl? Jo, NU!!

För visst är hon söt? Hon ser lite ut som en docka min lillasyster hade som liten och som jag totalförstörde med sk. Kinasmällare. PANG! Ducka docka! Nåja, hoppas att min lillasyster inte läser detta inlägg idag, för det lär riva upp sår.

Jävlar vad jag glider ifrån ämnet, eller hur! Kanske beror på att jag inte vet ett jutta om Anna Bergendahl, annat än att hon ser ut som en sprängd docka.

Som sagt, jag är skiträdd för att hon likt syrrans docka, ska sprängas i tretusen bitar av nervositet, när hon står på scen. Kommer ni ihåg när hon var finalist i Idol? Flickan är ju duktig, så hon gick såklart långt, men varje gång Peter Jihad, förlåt Jihde, kom stickandes med en mick, började ju flickskrället att darra likt ett asplöv och genast bryta ut i gråt. Han kunde möta henne på Hemköp och hon hade börjat gråta.

Jag menar, skillnaden mellan Idol och nu Melodi Grand Prix är lika stor som när man byter ut roliga timmen inför klassen och sen plötsligt ska göra samma tramsiga sketch inför hela skolan i aulan. Helvete Magnus vad dålig du var!! Du förstörde hela jävla sketchen inför hela jävla skolan!!! Som vi hade övat din nervöse fan!

Oj, jag som skrutit så om att jag inte svär i min blogg. Sorry! Men vissa saker sitter djupt.

För säkerhets skull har jag bytt ut min klasskamrats riktiga namn till Magnus, så han inte ska bli ledsen. Magnus heter egentligen något helt annat (Peter).

Lilla söta dockansiktet Anna Bergendahl. Pallar du för trycket, eller kommer dina Converse Allstars brinna upp för att du är så nervös? Kommer det bli kortslutning i micken för att det sprutar ut svett från din panna? Kommer dina sista sneda mjölktänder att spontanfalla till golvet och du står där med din gitarr och ser ut som Hillbillyn i "Den siste färden"?



Nä, jag hoppas att jag får fel och att Anna går hela vägen. Jag älskar hennes låt och hoppas hon vinner, så hon får råd att gå till en riktig frisör och bleka håret. Det duger inte att stå på scenen i hår som farsan har blekt med T-Gul. De som slår på tv:n, när Anna lirar och inte vet att hon kommer från Sverige, kommer om de gillar låten, tyvärr att lägga sin röst på Polen.

Så, nu håller vi tummarna för Anna och att hon varken sprängs i bitar eller svimmar och får bäras ut på bår tre sekunder in i låten. Nä, lär av Björn Skifs och sjung som den svenske kocken i Mupparna tills du hittar rätt igen.

Vinner hon, så vet ni var ni läste det först! Öh, va??

Förresten! Jag vann på en Trisslott imorse och är nu ekonomiskt oberoende resten av dagen. Obs! Detta var en cover på ett Povel Ramelskämt från 1961.

Hej musiclovers!

Nu har jag promenerat och kunde bara tänka på Anna Bergendahl. Hela tiden! Nja, jag tänkte i ärlighetens namn på ganska mycket annat också, men jag tänkte att det är ju ett rykande färskt ämne att skoja om.

Nu måste jag bara duscha och äta lunch först, men sen! Ja, sen ska du få lilla Anna!! Jag ska skoja om dig så att dina sneda mjölktänder i överkäken äntligen faller ut och du kan lägga dem under hotellkudden. Vinner du inte hela skiten, som jag förvisso hoppas, kan du i alla fall inkassera en guldtia från tandfén!

Ses efter lunch!!

Hej Funlovers!

Idag har jag en trevlig lunch med Vicky Hansson att se fram emot. Vicky jobbar på Bitte Kai Rand, men är också en framstående skribent med sin egen blogg Vickyworld. Så varje dag efter ni läst mina sjuka inlägg, tycker jag ni går in och läser Vickys reflektioner. Vi ska träffas på Lisa på torget på Östermalmstorg, så jag får väl duscha och kamma mig idag?

Det blir såklart en WOF (Walk Of Fun) även idag, men resultatet av den, kommer alltså inte in förrän lite senare i eftermiddag.

Ha en underbar dag, så hoppas jag ni återkommer i eftermiddag, mätta men kunskapstörstande.

Hej syltmunkar!

Idag är mitt inlägg mest som en gnällig recension, snarare än ett kuligt inslag denna regniga tisdag. Så sura med mig eller gå ut och köp en Kalle Anka!

Igår höll jag på att kasta ut tv:n, soffan och en gammal vas som vi fått av en släkting, från balkongen. Nu sansade jag mig och det var bara vasen som flög. Den har jag nu varit ute och plockat upp. Märkligt att grannen i 7:an låg ute i regnet idag alldeles brevid resterna av min vas? Ja, vissa människor!

Varför denna ilska då, undrar ni? Jo, jag satte mig ner framför tv:n igår för att min vana trogen titta på Roast på Berns. Endast några minuter in i programmet, kan jag konstatera att någonting ur min inredning, kommer att få ta konsekvenserna för den vrede som var på väg upp ur min kropp likt Eyjafjallajökull.

Nu blev det ju vasen som sagt...och eventuellt han i 7:a, om de kan bevisa något. Kunde inte tro mina öron och i viss mån mina ögon(syftar då på Hulkens fru, aka Ann Westin), när de satte igång.

Förvisso har jag tagit för vana att långt ifrån alla svenska komiker är roliga. Det kanske snarare är så att det bara är Henrik Schyffert, Johan Rheborg, jag och han som jobbar på lagret på Coop Forum Västberga som är kul på riktigt i detta landet just nu?

Vaniljstången Thomas Järvheden, försökte sig på ett pinsamt försvarstal för sitt debakel i SVT:s motsvarighet, Grillad, men det föll platt. Han visste som alla andra, att han skulle få skit av panelen och trodde väl att han lagt ut någon slags spikmatta* åt de andra när han höll sin "självutlämnande" ursäkt. Han skyllde mest på andra tyckte jag.

*Då menar jag inte en sådan där förra årets julklapp som gör att man sover bättre, utan den mattan som jänkarpoliser slänger ut i gatan för att stoppa rattfulla och flyende bankrånare.

Den fd. polisen Hasse Brontén kom väl undan, men det var återigen smilgroparna och inte hans skämt som åhörarna skrattade åt. Oj, den dan han fyller ut dem med för mycket tårta, glass och öl, är karriären över.

Ann Westin som kvällen till ära hade lånat Lou Ferrignos gamla hulkperuk, kan ha varit i särklass sämst? Tricket med peruken höll i sju sekunder, men sen när det plötsligt krävdes att det hon sa skulle vara kul också, föll det platt. Det hon faller på, blir i alla fall platt.

Stackars Fredrik Andersson som normalt kan vara ganska smålustig, var nog tagen av stundens allvar. Tur att han kom in före källarmiffot Wahlbeck, för annars hade han nog blivit utburen på bår för ABC-hjälp (Andning, Blödning, Chock).

Peter "One flew over the cuckoo´s nest" Wahlbeck då? Jisses! Han skryter med att han inte behöver manus. Nä, manus lär ju inte göra honom roligare. Vad killen behöver är ju valium. Varför tillåts Peter Wahlbeck att göra sig hörd i TV? Det förvandlas nästan till lyteskomik, när killen får stå att orera. Det vill säga, det känns som att publiken skrattar åt en utvecklingsstörd. Nä, lås in skrället och låt andra ta plats.

Den stackars Ernst Billgren satt mest och skruvade sig, men gick sen upp och sa det självklara. Var är talangerna? Var är komiken?

Den ende som kom undan med hedern i behåll, förutom Henrik Schyfferts "mini me", Erik Haag, var just Henrik Schyffert själv. Under programmets gång, såg vi tittare hur han likt Ernst Billgren, skruvade sig i stolen och hostade upp fejskratt efter fejkskratt. För det är ju som sagt Henrik som är ansvarig för skiten. Han måste ju skratta när Ann Westin kör sina dagisskämt och Peter Wahlbeck goes nuts.



Däremot ställde han sig upp och höll ett lysande försvarstal, till skillnad från den vandrande tampongen Järvheden. Henriks smilgropar må fyllas igen mer och mer av Budapeststubbar och grillkorv, men hans härliga referenshumor gör mig alltid på gott humör. Lite lågt ibland, men mycket högt för det mesta. Slagfärdiga analyser och referenser som vi "vanliga" lätt kan ta åt oss.

Cudos to you Schyffert, men gör fler Landet brunsås istället för Roasts, tack!

Förresten! Är fotsvett och tårgas, samma sak?

Hej kära vänner!

Idag slog det mig att det hade varit kul att skoja med dörrvakter. Jag skrev ju häromdagen om olika typer av folk som håller upp köer och dörrvakten är ju en typisk sådan. Så varsågoda!
 
Det gäller ju att välja när man ska skoja med dessa kolosser, så jag väljer att göra det nu här framför datorn i min lägenhet. Säga vad man vill om mig, men en fegis det är jag. Nu skulle det ju kunna bli obehagligt om någon som läser detta har en intim relation till en dörrvakt och bestämmer sig för att dela med sig av min krönika till sin vän. Att en dörrvakt själv skulle läsa detta och bestämma sig för att gå till handling, ser jag som obefintlig. Det är ingen slump t.ex att magasinet Fitness består av 98.7% bilder. Nä, text längre än den på en pillerburk, lägger en dörrvakt gärna ifrån sig.

Nåja. Står jag där plötsligt öga mot öga med en dörrvakt som vill ställa mig till svars för denna krönika, pekar jag bara upp mot himlen och säger; "Titta, jag pekar mot himlen!". Sen när dörrvakten tittar tillbaks på mig, har jag stuckit och istället ställt dit Alex Schulman, som får en rejäl omgång stryk. Ergo, två flugor i en smäll. Eller rättare sagt; en jobbig jävel får en stor smäll.

Nåväl. Hur låter det när en nattklubbsägare ska beställa kläder till sina dörrvakter?

-Är det hos skräddaren?
-Ja.
-Bra. Kan ni sy upp fyra svarta kostymer som om de skulle kunna passa en Silverrygg över axlarna?
-Vad är en Silverrygg?
-Jo, det är en fullvuxen gorillahanne som uppnått den ålder då de får vita hår på ryggen och kan knäcka en trädstam över låret utan det gör ont. De är dock försiktiga, så de inte får spågor i händerna, för då blir de ledsna och kan gråta i timmar.
-Ok, detta ska vi lösa.



Det enda två ting som egentligen skiljer en dörrvakt och en fullvuxen gorilla åt, är att dörrvakten, med jämna mellanrum blir irriterad på människor och att en gorilla aldrig skulle ta på sig de där fjantiga sweatshirtsen när de går bland normalt folk på stan. Ni vet de där stora slappa färglada 80-talsinspirerade tröjorna med avklippta ärmar?

Nu glider jag lite oavsikligt över på ämnet bodybuilders och även om dessa människor många gånger är en och samma person, ska vi fokusera på fenomenet dörrvakter.

Jag har egentligen ingen anledning att slå ner på denna yrkesgrupp då jag aldrig blivit utsatt för dem i någon negativ bemärkelse. De få gånger som jag nekats inträde av en vakt, har jag säkert haft mig själv att skylla. Nog fick man en "Du måste nog gå runt kvarteret ett varv", i sin ungdom, men mer än så är det inte. De är helt enkelt en tacksam grupp att häckla. Fram tills de vill ta ett snack om "den där bloggen" såklart. Puh!

"Gå runt kvarteret", ja. Gå runt, är helt korrekt, men jag tror inte det är någon i historien, som har fått det förslaget av en dörrvakt och verkligen hittat runt kvarteret och tillbaks till samma entré?

Nä, istället backar vederbörande några steg och trillar in i kön igen, i hopp om att vakten har extremt kort närminne. Så kan det hålla på i några timmar och till slut är fylltratten så pass nykter att vakten skulle kunna släppa in honom, om det inte var för att stället stängt. Inte helt otippat, är kroggästen tillbaks i samma process, helgen som följer. Han träffar inte så mycket folk, men han får en bra dos motion i alla fall.

Nåväl. En dörrvakt må vara begränsat läskunning och bör kanske i allmänhet inte anmäla sig till Jeopardy eller Vem vet mest, men nog fan kan de räkna ut hur gammal du är när du ljuger om ditt personnummer? När jag var 18 år så försökte jag på mig tricket att lämna mitt personnummer, men med den lilla justeringen att jag bytte ut födelseåret mot min brors som var tre år tidigare. Nu plockade vakten upp ett stort rutat A4 block och spände blicken i mig. Ok, stämmer detta verkligen, du får en chans till. Eftersom jag antog att jag inte skulle bli insläppt om jag gav honom mitt eget nummer, tog jag ett djupt andetag och repeterade min lögn. Oj! Nu började han skissa och rita symboler över hela bladet. När det första bladet var fyllt, vände han snabbt och fortsatte sin ekvation på nästa. Efter en kvart och en blyertspenna kortare, tittade han rakt in i min själ och sa; "Kom tillbaks om tre år grabben!"

Sen gick det tre glada år.....nä jag bara skojar, jag gav honom trehundra spänn och dansade hela jävla natten...på ett helt annat ställe. Hur fan kan man ta emot trehundra spänn och sen kasta in mig bland buskarna på Stortorget?? En gåta.

Det andra stället jag nämnde, var hemma i min egen lägenhet och jag gick egentligen mer runt och snyftade än dansade.

Sen undrar jag varför de envisas med att släppa in alla blonda tjejer med utmanande klädsel? De köper ju för fan inte ett skit i baren och vi som ska köpa skiten åt dem, står kvar ute på trottoaren och undrar hur fan vakten kunde räkna ut att vi ljög om vår ålder.

Nja, de släpper ju såklart in några sk. "Sugardaddys". Kända fotbollsspelare och medelålders skådisar som bara kommer i slagsmål med varandra. Skådespelarna alltså. Fotbollsspelarna står med alla brudarna och duschar dem i Moët.

Tror inte ni att en dörrvakts våtaste dröm, är att få vara hemlig agent vid CIA eller FBI? De får säkert tårar i ögonen, när de får sina första handsfree. Undrar om de drar av sina solglasögon med spegelglass i deklarationen? De drar banne mig aldrig av dem från skallen i alla fall!

Det finns massor med fler roliga egenheter hos detta skrå, men för att undvika skri, måste jag möta upp min sambo för lunch nu.

Må gott, ät gott och suss gott! Glöm inte att sätta klockan bara, så ni inte kommer för sent hem från jobbet!

Hej humortörstiga!

Idag får någon annan roa er då jag ska ut och roa live i Vaxholm. Nära vänner till oss ska knyta hymnens band och ta på sig världens minsta handklovar.

Jag ska styra detta vackra bröllopsskepp genom middagen. Se till att folk sköter sig och inte talar när de inte ska tala, dricka när de inte ska dricka och sen sköta sig i allmänhet. Efter middagen hoppas jag att vi byter.

Uppför er nu i helgen, så hoppas jag kunna samla material till nya inlägg under bröllopsfesten.

Förresten! När fjärilen var yngre, var han pupp-idol.

Hej syltmunkar!

Jag har precis kommit hem efter en t.o.r till Citygross i Kungens kurva. Intressant, tänker ni och skjuter undan allt annat på skrivbordet samtidigt som ni drar datorskärmen närmre er.

Jag älskar Citygross i Kungens kurva. Stort och fräscht och nästan folktomt på förmiddagarna. Folktomt tills man når fram till kassorna. Oj, oj. Är det inte i kassaköerna som samhällets bottenskikt håller till? De fulaste, tristaste, drygaste mest illaluktande människorna tycks dras till kassaköer likt en fluga till en koblajja.

Det finns såklart undantag, som jag själv, min familj och ni förstås. Men i alla fulla fall, studerade jag kassaköerna lite extra idag. Det började med att jag likt alla andra försökte hitta den kortaste kön. Detta beteende liknar mest det hos rovdjur, när de väljer ut de svagaste i byteshjordarna när de jagar. Kundvagnar som slamrar runt och kör in i varandra som radiobilarna på Gröna Lund.

Idag trodde jag att jag hade hittat bästa kön, men blev osäker när det stod två fulla korgar bakom den sista damen i kön. Snäll och väluppfostrad som man är står man lite på sniskan och kollar om dessa tilhör någon. Nja, det verkar inte komma någon, så jag tog plats bakom damen. Sju sekunder senare, känner jag hur det liksom bränner till i nacken och när jag vänder mig om, står där en höggravid kvinna som säger att hon bara hämtade en liten sak precis bakom. Jag såg när hon hämtade den där "lilla saken". En påse med tre kilo godis! Väluppfostrad som jag redan påpekat att jag är, släppte jag förbi henne. Men jag viskade minsann för mig själv sådär lite som att hon skulle höra, men ändå inte, att; "Ja, så kan man ju också lösa kökonceptet."

I kön brevid var det kaos. Varför? Jo, för det finns som sagt alltid idioter som glömt något och utan att kolla med sina medmänniskor, uppehåller kön med tio minuter för att han/hon ska hämta något längst in i den tre kilometer djupa butiken. Det hördes mycket grymtande i den kön, kan jag lova.

Sen lyckas ju alltid den där illaluktande 60-åringen som man normalt brukar få brevid sig på bussen, hamna någonstans i närheten av en. Ni vet han som luktar som att han tvättade sina kläder i mellanöl och urin. Han vars hårbotten består av 75% gorgonzola.

Han brukar förvisso aldrig ha mer än två folköl i korgen, men om folket framför honom håller normal svensk köhastighet, står man ju där lik förbannat och håller andan i en kvart!

Vad har vi mer för avarter? Jo, de som vägrar lägga upp skiljepinnen bakom sina varor. Hallå! Hur j-a svårt kan det vara att lägga upp den. Den väger mellan tummen och pekfingret 50 gram! Människan har precis lyft upp 600kg näringsfattig kost och groggvirke, men kan inte lyfta en liten pinne av plast. Patetiskt. Känns nästan som att de gör det med vilje?

Sen har vi damen som aldrig vet hur hon ska betala sina varor? Problemet är ofta, att damen redan tänker betala kontant, men när kassörskan frågar om hon har ICA-kort eller något liknande, svartnar det liksom för den stackars damen och hon förvandlas till en tre-åring som håller på att lära sig räkna på fingrarna.

"Nja....jag vet inte ser ni?" "Jag har inget ICA-kort, men mitt medlemskort i Glada Damers Knyppelgäng går kanske bra?" I nio fall av tio, har damen bara kontanter och just detta medlemskort, men blir så ställd att hon tror att hon kanske har annat att betala med.

När man sen börjar närma sig kassan, händer det ofrånkomliga. Man är så nära att man nästan känner kassörskans billiga parfym, när hon plötsligt blir alldeles svettig i pannan och ansiktet drar ihop sig som om hon tagit en rejäl tugga av en citron. Mannen framför mig har lyckat få tag i en vara som inte registreras av EAN-scannern. Nu försvinner 7 minuter av mitt liv rakt ner i soptunnan, medans hon tittar desperat ut i butiken efter kollegor, samtidigt som hon ringer febrilt i interntelefonen.



När jag äntligen är på plats och mina varor börjar rinna igenom systemet, kommer då inte karlfan som var klar för tio minuter sedan, tillbaka med sitt kvitto och påstår att de räknat fel på tomaterna. "Det stod 75 kronor kilot på skylten, men ni har tagit 76?"

3 minuter till rakt ner i soporna!!!!

Nä, jag ska nog börja använda Mataffären.se snart. För ni har väl sett reklamen med den korpulente killen som är så stolt över att vara vice VD?

Vi får se nästa gång som min sambo ger mig inköpslistan som är lång som en halsduk, om jag åker till mitt Citygross, eller om jag bara glider in framför datorn.

Fast, beställer jag från dem, så slår jag vad om att de fastnar i bilkö hit och att chauffören stinker svett.

Ha en härlig helg, själv har min puls ökat avsevärt de senaste dygnen, då jag ska vara toastmaster på ett bröllop imorgon.

Förresten! Nu får det vara slut med mexikansk snabbmat! Taco adjö!

Hej fancypants!

Jag fick mig en jobbcoach häromdagen och det var kul. Inte alls vad jag hade gått och fantiserat om, eftersom när jag, en gammal sportfåne, hör ordet coach, så ser jag en frustande medelålders man i träningsoverall och fotbollsskor.

Nä, nu möttes jag istället av en lugn, avslappnad och högst kompetent Sara, som verkligen går in för att fixa ett jobb till mig. Hon är väldigt engagerad och precis vad jag behöver, men nog hade det varit roligare om man hade haft med sig en proppmätt och hjulbent Tommy Söderberg på anställningsintervjuerna?

Innan intervjun sitter vi på bussen och går igenom hans pärmar. Han sätter sig på knä framför en och värmer upp ens vader samtidigt som han säger till mig att jobba hem mer.

"Missar han i frågorna, vill jag att du är där direkt och hugger!"

"Var beredd på passningar i alla lägen."

"Blir du ensam med en fråga, så tveka inte, utan SKJUT!"

Sen plötsligt, mitt i intervjun, ställer han sig upp och skriker; Så! Ända in i kaklet nu Masse!!

Nja, kanske bättre med Sara trots allt?

Undrar ni inte varför Sveriges förbundskaptener i fotboll tvunget ska se ut som att de själv ska spela? Varför i hela fridens namn, gick Tommy Söderberg runt i fotbollsskor? Visst att bollen ibland rullar ut över sidlinjen och han var tvungen att rulla ut den igen. Rulla och rulla förresten.

När en fotbollscoach står längs sidlinjen i sina fotbollsskor och en boll rullar emot dem, känns det som att de ska visa omvärlden att de minsann fortfarande vet hur man drar iväg en boll. De tar i för kung och fosterland och sträcker sju muskler i ryggen när de försöker skicka ut bollen över läktarna på andra sidan.

T.o.m de få coacher som har vett att klä sig snyggt i kostym och lågskor, drivs av samma vansinne när bollen kommer rullande. Sen när de kommer hem, tittar deras fruar på deras skor och säger; "Jaha, rullade det ut en boll över sidlinjen idag igen?"

De påminner mest om kickers från amerikansk fotboll när de tar sats. Ni vet de som kommer in och gör en kick off, sen sitter och kallnar i tjugo minuter för att sen skjuta bollen genom två stolpar, sen sitter de och kallnar i tjugo minuter, sen skjuter de bollen mellan två stolpar, sen sitter de och kallnar i tjugo minuter, sen är det duschen! Bra jobbat!



Speciellt bra jobbat är det när våra sportjournalister skriver upp dessa kickers så fort det råkar vara en svensk. Nu tillhör det ju inte vanligheterna, men häromåret var där faktiskt en svensk kille som hamnade på ett NFL-lags lista över potentiella kickers. Problemet var att den listan innehöll 160 förväntansfulla killar och vår svenske vän var på plats nummer 157. Detta var inget som de svenska journalisterna tog notis om, utan vi hade minsann en svensk superstjärna i NFL!! Not!!

Nu överdrev jag såklart och vill inte missunna denne svenske idrottsman att han faktiskt var aktuell, men det är ett genomgående tema hos sportjournalister att "haussa" upp våra idrottsmän en del. En kung i djungeln i våra tidningar, brukar många gånger vara en "who?" bland folket i övriga världen.

Men kämpa på tjejer och killar, det tänker i alla fall jag göra, trots att ingen skriver om mig.

Det får jag uppenbarligen göra själv!

Förresten! Mike Tyson sadlade om till inredare, men gick på taknock, ramlade ner och golvades. Hans assistenter blev alldeles matta.

Hej ni sökare av sanningen!

Varför älskar vi Dr House?

Manusförfattarna till sjukhusserien Dr House måste verkligen skratta hela vägen till banken?

Kan det finnas något enklare än att skriva ett avsnitt och sen bara lägga karbonpapper och kalkylera 300 avsnitt till? De enda få skillnaderna mellan dessa avsnitt är ju att de byter ut den avdankade fd. kända skådespelaren som spelar antingen avsnittets patient, sambo till patient eller kollega till patient. Visserligen byter de ut själva sjukdomen som denne patient lider av, men jag tycker nog de återkommer ändå med jämna mellanrum, min läkarokunskap till trots. Man loopar helt enkelt fem olika exotiska sjukdomstillstånd och utgår ifrån att vi "vanliga" inte hänger med.

Jag älskar Dr House, men har kommit fram till att det är Dr House jag älskar. Eller rättare sagt Hugh Laurie. Han har varit min hjälte sedan sent 80-tal då han kamperade ihop med storheter som bl.a Rowan Atkinson och Stephen Fry under många år. Utan honom, kan jag lugnt leta vidare efter något annat ovettigt att titta på. För vem ser Dr House på grund av Omar Epps (Dr Foreman)? Hur kan man till att börja med, heta Omar Epps? Nä, jag retar mig mer och mer på att hans persikofjun växer sig längre och längre på hans haka utan att han får sparken. Då menar jag inte som Dr Foreman, utan som Omar Epps!!

Har ni tänkt på att, oavsett vad den nyinlagde patienten tycks lida av, kommer alltid repliken, "Do an MRI."

Det kan ju inte ha gått ett avsnitt utan att man använt sig av den jättelika scanningmaskinen? I verkliga livet kostar det säkert en förmögenhet att använda en sådan där maskin och de riktiga läkare som ser serien, sitter nog och fnissar och suckar i sina tv-soffor.

Sen dividerar läkarteamet i 49 minuter om vad det kan vara för något konstigt som den fd. avdankade skådespelaren lider av tills; PANG! I näst sista minuten, trots att han sitter i en berg och dalbana med världens största spunnet socker, knäcker Dr House gåtan. Lika snabbt som man hamnade i berg och dalbanescenen, står nu House lutad över sin käpp och berättar för patienten att han/hon måste sluta att lukta på sina gamla tubsocker innan han/hon slänger dem i tvättkorgen, för de innehåller bl.a, bl.a, bl.a.....

I bakgrunden utanför glasrutan står Dr Cuddy och trånar efter House så att överläppen darrar.

Undrar förresten vad motsvarigheten till en MRI, var för tvåhundra år sedan?

Jag tror att man helt sonika kastade i patienten i en pool med iskallt vatten och den kroppsdel som flöt upp först, var den som man var sjuk i. Sen kallade man bara på Fältskären som sågade bort det onda.

Fältskären ja. Rätt skönt att man bytt ut inte bara operationstekniker, men också namn och termer från förr.

Tänk när man ligger på ett sjukhus och inväntar operation. En sjuksyster kommer in och säger att; "Ni ska få prata med kirurgen om tio minuter." Nog ligger man där ganska lugn då och väntar? Känns lite värre om sjuksystern sa; "Ja, då kommer Fältskären in om tio minuter och berättar hur han tänker slita loss blindtarmen med ett rep och en köttkrok." In kommer sen en kille som liknar en kombination av en medarbetare på Scan och mördaren i "Jag vet vad du gjorde förra sommaren"

Nu var jag lite orättvis, eftersom jag egentligen började med att jämföra själva ordet fältskär med ordet kirurg. Men å andra sidan hade man inte blivit mindre rädd för ovan beskrivna person om han kallades det något mer moderna, kirurg.

Undrar ni liksom jag, om dessa skådespelare som oavsett om de karaktäriserar en läkare, en polis, en advokat eller en avdankad rockartist, lär sig något av sin roll? Ta Dr House tex. Han ältar medicinska termer varje dag i flera år. Kan han utföra en operation i verkliga livet tro? Kan Callista Flockhart (Ally McBeal) försvara en bankrånare och ska Steven Seagal verkligen få stoppa en cykeltjuv genom att sparka honom över nacken och sticka en Magnum (pickadollan, inte glassen) i hans ansikte?

Steven Seagal påstår sig ju ha en polisutbildning i botten, men är den inte mer som Loch Nessmonstret? Ingen har sett den för den ligger på botten? Tänk vad en liten preposition kan göra?



Vill vi se en rejält överviktig Steven Seagal rulla ut ur en polisbil så svettig i pannan att de måste bryta inspelningen en gång var tionde minut för att klistret till hans peruk ständigt lossnar? Vill vi se denne korpulente fd. actionskådespelare löpa lika tungt som en noshörning i brunst fram till den av hans kollegor nyss nerlagda inbrottstjuven? Vill vi se hur han ständigt drar upp sina byxor som trycks ner av magen, så man ser Magnumen (glassen, inte pickadollan)? Knappast!

Men det fanns en tid då jag faktiskt tyckte Steven Seagal var lite cool. Ni kommer väl ihåg när han stoppade stora macheteknivar med bara fingerspetsarna? Eller än värre när han lyckades lägra den tidens vackraste kvinna, Kelly LeBrock (Women in red, Weird science).

Det var under just denna period, jag trodde jag var nära döden en gång. Jag råkade nämligen stöta axel mot axel mot Steven på en nattklubb i Paris någon gång i slutet av 90-talet. Eller axel mot axel var väl inte helt sant. Det var snarare min axel mot hans höft. Han tittade på mig som bara Steven kan göra. Ni kommer väl ihåg, när hans ögon förvandlades till blyertsstreck och hans två ögonbryn vinklades ner till ett stort? Som tur väl var, fanns där ingen regissör som skrek, "Action!", för då hade ni inte kunnat läsa denna underbara blogg idag.

Nåväl, Steven har säkert skiljt sig från Kelly och ser faktiskt ut att vara i sämre fysisk form än jag idag, så det får bli min lilla hämnd.

Hugh Laurie är däremot i lysande form och jag ser fram emot att se hur hans rollkaraktär löser hopplösa fall när Dr House drar igång igen till hösten(?).

Förresten! Den nyblivne Lottomiljonären låter meddela att han tänker fortsätta vara arbetslös, trots alla pengarna.

Hej sunseekers!

Idag håller jag stängt en längre stund då jag måste preparera mig inför mitt uppdrag som toastmaster nu på lördag. Dock lämnar jag över en snabbkurs i skånska som jag kom på imorse på min.......Walk Of Fun!

Det hörs ibland ett knorrande när man som skåning tar till ordet. Folk som påstår sig inte förstå vad man säger följt av en massa hån om halvdanskar och varma potatisar i munnen bl.a, bl.a.

Ni som anser er ha svårt för skånskan, ska nu få några snabba steg in i dialekten.

Inmundiga snabbt fyra glas vin eller sju starköl samtidigt som ni pratar med mat i munnen. Ni talar nu en framstående Göingska. Dialekten ni normalt hittar i nordöstra Skåne mellan Ängelholm och Kristianstad.

Fortsätt dricka vin, öl och starksprit i ett rasande tempo. När ni efter ett tag, måste springa till toaletten för att "lätta" på trycket, behärskar ni plötsligt Ystadmål.

När ni repat lite mod, men somnar i en soffa och börjar snarka, talar ni helt sonika Trelleborgska.

Dagen efter när det känns som de asfalterat er tunga och det rinner ur näsan och ringer i öronen, kan ni i alla fall glädja er åt att ni nu behärskar ren malmöitiska.

Så hem och öva ikväll, så hörs vi!

Förresten! Ingen hade mod att hoppa i vattnet. Det var bara havet som vågade.

Avbön?

Idag tänkte jag att jag skulle be om ursäkt till alla de som har fått ett eller några av mina ironiska "kobrabett" i ansiktet någon gång. Det har tyvärr hänt och jag har inte alltid fått möjligheten att be om ursäkt. Jag är som ni säkert förstår en person med ett oerhört stort behov av bekräftelse och uppmärksamhet. Dessutom sägs det att jag är snabb i käften. Dessa parametrar i kombination med en god calvados eller tolv öl, har ibland medfört att jag har skämtat på någon annans bekostnad.

Min mening har ALDRIG varit att skada eller såra denna person, utan har bara handlat om att jag ska vara en kul kille och höras och synas. I samtliga de fall, då jag själv snabbt uppfattat att mottagaren har tagit sig illa vid, har jag gått åt sidan med vederbörande och verkligen bett om ursäkt. Jag ber alltid om ursäkt från hjärtat. Skulle aldrig ”köpa” mig rätten att vara ironisk mot någon bara för att jag har vett nog att be om ursäkt. Nä, nu riktar jag istället min innersta ursäkt till de som jag eventuellt har gjort illa genom att skoja om en ful skjorta, att de sluddrar när de är onyktra, eller har en komisk frisyr etc., etc. Dessa människor har med allra största sannolikhet, skrattat med, men blivit ledsna på insidan. Därför har jag inte kunnat läsa av personen, utan istället sårat denne.

Nu är ju inte min läsekrets för tillfället den största. Den är den bästa, men dock inte den största och man kan ju undra varför jag nu skriver om detta?

Jo, det var min sambo som oroade sig lite för at jag var så ironisk och sarkastisk mot en del kända människor på min blogg, men eftersom jag betraktar min blogg mer som en dagbok som min elaka kusin har fått tag på och inte hamnar i det stora publika rummet, har jag tänkt att: ”Det man inte vet om, det far man inte illa av”.

Jag funderade i alla fall på detta i morse när jag promenerade i solen och kände att en ursäkt skulle kännas bra. Skulle min dröm gå i uppfyllelse om att få synas i de större sammanhangen, får jag väl fundera på hur sarkastisk jag kan vara. Detta ska jag även göra när jag träffar vänner och deras vänner och deras vänner.

Men INTE på min BLOGG !!!  Ha, ha här ska jag håna!

Nu till dagens häcklande!

Vet ni vad en "Du vet ju hur jag é"-människa är?

Jo, det är de människor som på något vis har tagit för givet att de kan göra vad som helst för att de genom hela sitt liv har slackat, strulat och ställt till det för sin omgivning, men kommit undan med det när de lagt huvudet på sned, plirat med rådjursögonen och sagt just: "Men du vet ju hur jag é?"

Detta är människor som t.ex. aldrig betalar tillbaks smålån, skrapar din bil, inte lämnar tillbaks filmer eller skivor de lånat, kommer för sent, försvinner när notan ska betalas, aldrig svarar på dina sms osv, osv.

Nu tror jag inte det är bara deras fel, utan också att vi svenskar är världens med konflikrädda folk. Vi överger hellre de där tvåhundra spännen, de där favoritfilmerna och tar självrisken när plåtverkstaden gjort sitt med bilen, än ifrågasätter dessa friåkare.

Är det inte konstigt att de kommer undan hela tiden? "Ja, nu har alla lagt ihop till Leffes present utom Kalle." "Ska han vara med då?" "Jo, han sa att han skulle vara med och jag har redan skrivit hans namn på kortet." "Ja, det ordnar sig, han har säkert med sig kontanter till festen".

Har Kalle med sig kontanter till festen? Nä, skulle inte tro det.

Vem får däremot äran för den fina presenten när Leffe går runt och tackar. Gissa?

Sen när klockan är ett på natten och man har fått i sig fyra glas vin och två konjak, tar man sig mod och undrar om Kalle har några pengar för sin del i presenten. Vad blir svaret?

-”Äh, jo, jag har en hundring, men den ska ju räcka till taxin hem”. Åker Kalle taxi hem sen då? NÄ, han trycker alltid in sig i någons bil och blir ALLTID körd till dörren, trots att bilen ska åt helt andra hållet. Dagen efter säger Kalle bara lite torrt i telefonluren, ”Men, du vet ju hur jag é”.

Skulle man delat taxin till festen, har han kastat sig likt en katt in i baksätet och sagt lite lågmält; "Jag tar ut pengar på bankomaten.". Jo, där är ju många bankomater hemma hos Leffe och Karin ju.

"Det ordnar sig", är ju också en devis som dessa "konstnärer"lever under. Själv tycker de att de är exotiska och kallar sig gärna för bohemer. Bohemer, my ass! Ni är lata, bekväma, snåla, egoistiska drönare hela bunten!

Slår ju tex aldrig fel, när vänskapsgänget bestämmer sig för att ha en stor gemensam picknick. "Vi kör knytkalas och sen lirar vi lite brännboll?"

Har ”Bohemen” med sig något? Ja, svaren på mina frågor ter sig ju självklara nu, men bara för att få lätta lite på trycket, svarar jag; NEEEEJ!!!!

Nu tänker ni att jag är en liten snåljåp som inte kan bjuda ”Bohemen” på ett glas vin eller två?

Hm, jo, men det gjorde jag också de tolv första åren!! Han har fått 1 200 glas vin och 300 portioner pastasallad, 97 baguetter, 300 plastgafflar, 300 plastknivar samt 300 pappersservetter. Hade han sparat detta, hade han ju för fan kunnat hålla en egen Nobelfest! Nja, lite förenklad sådan, men ändå, ni förstår principen?

En av mina äldsta vänner som jag inte längre umgås med, drog bohemandet till sin spets för några år sedan. Vi skulle ha en enkel videokväll hemma hos mig och hade förutom videofilm, även köpt snacks och läsk. Min gode vän, hade bl.a köpt en tvåliters Coka Cola.

När kvällen ändade, klädde min gode vän på sig sina kläder och gick in i tv-rummet och tog med sig sin tomma(!) PET-flaska när han gick. Jag tittade ut genom fönstret och såg honom varsamt spänna fast sin flaska på pakethållaren och cyklade sen hem.

Den här killen försökte också köra "det äldsta tricket i boken" under en tid, tills vi inte gick på det längre. Nämligen att ta notan på sitt kort när gänget var ut och åt och sedan samla ihop allas kontanhögar som givetvis innehöll dricks för att sedan betala notan på öret med sitt kort. Istället för att betala sina egna 400:- kronor för mat och dryck, gick han därifrån med en nätt förtjänst på 300:-.

Egentligen var han kanske ingen bohem, utan snarare en jävligt snål jävel, men om någon av er kan slå den historien, är ni välkomna att höra av er.

Ps. Vi umgås inte längre, för det var inte bara PET-flaskan som blev pantad. Ds.

Nä, nu har jag åter igen skrivit alldeles för långt och vissa av er har fått anmärkningar från kollegor om att ni sitter och sover framför datorn.

Jag vill avsluta genom att citera Charlie Chaplin.


"Smile though your heart is aching."

 

Hej!

Tänkte först gratulera norrmännen till deras dag, men varför påminna de stackarna om att de är norrmän?

Lite hjärta får man ju ha.

Ses efter lunch!

Hej seakers!

Idag ska jag äta lunch med min gode vän Jocke Klingh på Happysocks. Nej, lunchstället heter inte Happysocks, utan Jocke är en framstående medarbetare på Happysocks. Nu har jag gjort tillräckligt med reklam för Happysocks och ska komma till ämnet.

Jo, på grund av att jag och Jocke ska avnjuta en god lunch i solskenet, kommer dagens inlägg att presenteras efter lunch. Jo, jag vet vad jag ska skriva om, men hinner tyvärr inte formulera mig så bra som jag vill, innan det är dags att hoppa upp på cykeln för färd in mot Södermalm. Som ni säkert förstår har jag powerwalkat* även idag och måste också hinna duscha och piffa.

*Oj, tänker ni. Han är väl snart lika vältränad som han var när han tog studenten? Nej, svarar jag. Jag varvar nämligen powerwalks med prinsessbakelser.

Vi ses efter lunch!

Hej weekendhaters!

Onekligen har ni inte förnuft nog att gå ut i det vackra vädret, utan hänger istället framför datorn och bleknar.

Ni är väl helt enkelt it-nördar som planerar hämnd?

Jag är som ni säkert förstår bara inne för att skriva att jag är ute. Hopplöst ute!

Vi ses på måndag igen!

Hej after-worksugna!

Innan ni nu rusar från ert jobb så fort att fåtöljen snurrar snabbare än Jevgenij Plusjenko, vill jag bara att ni tar med er följande små lustifikationer.

Borde inte Air Chinas slogan gå så här: Thank God it´s Flyday!

Varför kan inte tjejer kasta varken sten eller boll?

Varför pressar vissa tjejer ner sina stackars bebisar i gamla slitna gulbruna manchesterbarnvagnar från Brio, tillverkade 1972? De gamla uttorkade gummihjulen låter ju mer än bebisen.

Varför tycker nyss nämnda tjejer att det är snyggt med chockrosa kort klänning, spygröna strumpbyxor och farmors gamla skor?

Varför envisas nyss nämnda tjejer med att dricka te ur tekoppar stora som wokpannor?

Varför tror många 60-åriga gubbar på bussen att man inte känner att de stinker en blandning av urin, folköl och Brut by Fabergé?

Varför kan vissa kvinnor inte se att det är fult att se ut som Kajsa Anka på läpparna?

På tal om anka. När ska folk inse att Anna Anka bara är en psyksjuk, rasist som borde checka in på sjukhus för anorexia och storhetsvansinne?

Varför har jag 34 böcker med bara muffinsrecept hemma och ändå bara bakar äpple/kanelmuffins?

Varför är jag mer rädd för bilprovare än för tandläkare?

Varför har jag inte haft annat än viktrelaterade nyårslöften de senaste tolv åren?

Varför fortsatte inte Lennie Norman spela bas bara?

Nä, som ni säkert förstår, kan jag fortsätta så här hur länge som helst, men ni får ju inte missa Happy Hour!

THANK GOD IT`S FRIDAY!!!!

Förresten! Nä, det va inget. ; )

Hej sysslolösa!

Vem kan man häckla en sådan dag som denna om inte kvinnliga bilförare?

Vad är det som är så speciellt med denna dag, som gör att man kan skoja om oss, tänker ni kvinnor?

Inget speciellt, utan det går bra att driva med kvinnliga bilförare på alla årets 365 dagar.

Nu funderar några av er tjejer på att inte fortsätta läsa och kanske rent av lägga ner den här bloggen för att jag börjar bli lite taskig. Nä, jag var taskig redan för några veckor sedan när jag drev med IT-nördar, och då skrattade ni så glatt.

Så nu stannar ni snällt kvar och läser detta inlägg!

Varje gång jag påpekar för en kvinna att de kör illa, kontrar de alltid med att: "Statistiken säger att män...bla, bla, bla...."

Ja, statistiken ljuger ju inte, men å andra sidan slår jag inte sönder en massa porslin heller när jag diskar. För jag är FÖRSIKTIG. Detta gör inte mig till en bra diskare, bara att det tar lite längre tid.

En kvinna är inte försiktig i trafiken, hon är överbeskyddande!

Vem känner en kvinna som kan fickparkera?

Hallå!! Jag kan fickparkera, tänker några av er.

Nä, det kan ni inte! Ni kan kanske få in en bil i en parkeringsficka, men det tar två och en halv timme och då har din medpassagerare ändå gått ur bilen och försökt hjälpa dig in.

Kvinnor tycks tro att oavsett vilken bil de sitter i, är yttermåtten 11 meter x 7 meter x 4 meter. Herregud! Hur många gånger har jag inte sett en kvinna backa ut ur en vanlig parkeringsplats på typ en helt vanlig ICA parkering och det tar en kvart. Hon backar rakt ut, utan att vrida ratten överhuvudtaget, sen stannar hon en meter(!) innan bilen bakom. Efter detta lägger hon i ettan och kör sakta, sakta framåt med ytterst lite vrid på ratten, tills hon stannar en meter innan bilen som står snett framåt höger. Nu är det dags för backen igen. Usch, kan jag klara detta med en backning till bara, tänker kvinnan. Nja, givetvis är detta beroende på hur stor parkeringsplatsen är förstås, men i detta läge vågar jag gissa att det kommer krävas minst två backningar till.

När kvinnan väl har kommit ut från parkeringen, kan man lugnt räkna med att mjölken är ljummen, chokladglassen påminner mer om soja och barnet i baksätet har ätit upp sin godisklubba, som egentligen var tänkt att räcka hela vägen hem och nu genast vill ha en till.

Varför är det nu så här? Har kvinnor sämre syn eller är de mer rädda för att krocka med någon annans bil?

Nä, det handlar om att kvinnor lyssnade på sin körskolelärare och kör sin bil med exakt den försiktighet, uppmärksamhet och nervositet som de gjorde vid uppkörningen. För vilken kvinnlig bilförare, oavsett hur länge de kört bil, använder inte "Tio i två"-greppet på ratten tex?? Sen går en kvinna alltid igenom alla reglage, likt en flygkapten, innan det är dags för start. Då hoppas man att det åtminstone ska komma en snygg flygvärdinna med jordnötter och ett glas skumpa, men istället sitter man där frustrerad i baksätet och "gasar" med högerfoten. 

Min körskolelärare sa något väldigt bra till mig för 26 år sedan. "Man kör bara regelrätt under själva uppkörningen". Detta fick mig att slappna av och det krävdes bara tre uppkörningar innan jag kunde checka ut körkortet. 26 år senare har jag endast bestraffats två gånger. Bägge gångerna med 350 kronor för felparkering.

Kör då trots allt kvinnor bättre än höns?

Jo, det gör de ju faktiskt, men det beror bara på att en höna inte når ner till pedalerna. Inte om den ska hålla "tio i två" samtidigt i alla fall!!

Däremot tror de sig ha full kontroll över bilförningen...när de sitter i baksätet!

Gee! Inte ens USA:s president får lika många råd och anvisningar på en vecka som en man får av en kärr...kvinna i baksätet, under en normal biltur! De själva kan som sagt inte fickparkera, men inte allt för sällan pekar de på p-fickor där det hade fått plats en normalstor flickcykel och skriker: Där! Där, kan du stå!

Eller vilken kille gillar inte dessa?

-Måste du gasa på så mycket efter grönt ljus?
-Här é faktiskt 70?
-Oj, é pappa ute och kör rally idag, säger de och ler mot lillen.
-Var det nödvändigt att köra om här, vi ska ju ta till höger om bara fem kilometer?
-Jag troooooooooor, du skulle ta av där. Nä, vänta! Fel av mig, jag höll kartan upp och ner.
-Är det okej om vi stänger av radion?
-Ska du inte växla upp nu?
-Älskling...jag måste kissa igen.
-Älskling...jag måste kissa igen.
-Älskling...jag måste ki.....

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzz......

Inte konstigt att statistiken säger att män orsakar fler olyckor. De har förmodligen blivit nersövda av tjat!

Nä, tjejer! Överlämna bilkörningen, matlagningen, barnpassningen, städningen, gå ut med hundningen, laga staketet, klippa gräset, gå på Systemet, titta på sporten, göra av med för mycket pengar på travet etc, etc, åt oss, så kan ni göra det ni är absolut bäst på:

Ta hand om oss när vi är dödsförkylda!

Love U!!!!!

Förresten! INBROTT i fastigheten! Vinden blåst!

God morgon fakirer och andra självplågare!

Idag är Kristi Himmelsfärd inställd på grund av askmolnet.

Idag är vi alltså lediga allihop på grund av en gammal religiös anekdot. Jag är ju själv väldigt begränsat religiös, så det är i stort sett bara när Malmö FF vinner SM-Guld eller när jag får en parkeringsplats inne i Stockholms City som jag tror att det finns något/någon där ute som ser efter oss.

En dag som denna, religion eller ej, ska jag och min familj ta oss ut till Nacka för att hälsa på goda vänner som precis köpt hus där. Detta får till följd att min blogg liknar mer en Mama-blogg eller en reseblogg idag, men jag hinner tyvärr inte uppfylla er innerliga önskan om att vara rolig.

Utan låt oss istället omfamna livet, våra familjer och vänner och fika tills byxlinningen spricker! Kanske kan bli svårt att omfamna varandra efter en sån fika, så krama varandra medans bullarna står i ugnen.

Ha en underbar dag och om ni ser en långhårig kille med skägg och en tiara av törne, checka in på Sheraton i Stockholm, så kan ni räkna med att det är SAS som bjuder.

Förresten! Är tidningsanka och ankpress samma sak?

Hej läsglada!

Jag skulle återigen vilja stjäla några minuter av ert liv.

I många år har vi känt till och skänkt pengar till Läkare utan gränser och det tycker jag absolut att vi ska fortsätta med. Det är stora hjältar dessa män och kvinnor.

Däremot skulle jag vilja flytta fokus lite och belysa några andra organisationer som inte får så stor del av kakan. Små grupper som inte alltid syns, men som agerar i det tysta.

Några exempel på organisationer som behöver ert omedelbara stöd.

Läkare utan tjänster.
Personerna i denna grupp innehar samma fina långa utbildning som alla läkare, men har av olika anledningar inte kunnat hålla kvar vid någon anställning. Det kan vara orsaker som tex sen ankomst, glömt att sy igen blindtarmsoperationsöppning, förvarat stetoskopet i frysen, tappat den där lilla runda spegeln med litet titthål, på Råsunda. 

I vissa unika fall har läkaren glömt kvar saker inuti patienter. Förra året glömde en läkare sin nyckelbricka i en patient och fick gå runt och hålla upp henne mot alla dörrarna för att komma ut ur sjukhuset. Detta pågick som tur var, bara i fyra dagar. Det pep varje gång kvinnan gick in och ut ur butiker, men hon hade bara stulit vid ett av tillfällena.

Läkare utan hängslen.
Precis som i gruppen ovan, är dessa personer också välutbildade läkare med höga positioner runt om i landet. Det enda stora problemet är som ni förstår att deras byxor ständigt hänger nere vid knäna. Detta resulterade en gång i att en överläkare vid Karolinska Institutet i Solna, snubblade och föll ner med ansiktet rakt ner i ett kejsarsnitt. Barnet klarade sig bra, men läkaren fick moderkaka i fel strupe.

Dessa behöver verkligen ert stöd. Har ni inga pengar, så skicka farfars gamla hängslen eller livrem.

Läkare utan stängsel.
Ja, behöver jag upprepa att det ånyo handlar om välutbildade personer, men i detta fallet är de utspridda lite mållöst i hela landet. Dessa läkare har svårt att hålla sig på plats, utan irrar istället runt på sjukhus, mödravårdscentraler och skolsköterskemottagningar etc. Dessa läkare behöver er! Lås in dem!

Läkare med gränser.
Den här gruppen är ytterst noga med vilka fall de åtar sig. De tar inte hand om vad som helst. En bristande blindtarm kan de fnysa åt, lika så en krossad mjälte. Inte egentligen en grupp som man vill stödja, men den finns likt förbannat. Eller?

Läkare som glänser.
Nu kanske ni tror att dessa läkare är liktydiga med förra gruppen, men de glänser i bemärkelsen, skiner, blänker.
De är så välputsade från topp till tå att man tror att de är statyer från ett svunnet Rom. Håret glänser likt en insjö i solnedgång. Skorna lyser nästan i mörkret och vi ska inte tala om deras tänder. De syns från månen. En stilfull
yrkesgrupp, men ska kanske egentligen ha mer stryk än bidrag.

Läkare som känner Erik Penser*.
Vet inte hur dessa människor är, men de är säkert några. Behöver de pengar, får de fan låna dem av Erik.

*Finansgeni som framförallt var på tapeten under det glada 80-talet.

Nu kan det vara dags för mig att söka läkare, för min humor blir sjukare och sjukare!

Förresten! Hennes kyssar fick mig att smälta. Jävla otur att jag är snögubbe.

!!Sorry, jag hade två gamla snögubbeskämt som jag var tvungen att bli av med idag!!

Hej igen era stackare!

Jag avbröt mitt i städandet för att några enkla tankar om republik, dök upp i huvudet.

Det diskuteras ju mycket i media och ute i stugorna nu om kungahusets vara eller icke vara. Klart att det är resultatet av allt brus på Slottet just nu. Bröllopet som snart ska stånda, Madeleines gästhandduk hemma hos Henke Lundqvist och Drottningens tatuerade svastika i svanken.

Nu vet ju varje normalt funtad person att man inte kommer säga upp Kungen rakt upp och ner, utan om det blir aktuellt med republik, så får väl snarare Kronprinsessan beskedet i ett stort orange kuvert. Då kommer hon skrika, -Ja, mina första egna pengar!

Nä, men hur kul hade det inte varit om det nuvarande kungaparet, helt sonika fick sparken?

-Rensa ditt slott och var ute innan lunch!

Sen dök Kungen eller Calle Gustaf som han nu heter och Silvia plötsligt upp på husvisningar i Täby. Eller tänk när de sitter hos banken och diskuterar boräntor.

-Nja, nu har ni ingen fast anställning någon av er, men jag ska se vad jag kan göra.

Lite märklig känsla att stå och packa upp matvaror på kassabandet, tappa osten och höra en röst med spräcklig tyskbrytning bakom ryggen;

-Va ditt heir iran ooscht?

Eller se Silvia komma i en körskolebil och försöka fickparkera? Eller kasta ner ett tomt ölglas(plast såklart) på ståplatsläktaren på Råsunda och Calle (fd Kungen) får det i nacken?

Ja, det skulle uppstå en hel del märkliga situationer.

Som tex på Arbetsförmedlingen.

-Ja, vad är ni då duktig på? Vi kan börja med dig, Carl Gustaf.

-Nja, jag är bra på att klippa breda röda sidenband. -Eller jag é väl ganska ok på det.
-Jag vet vad som är styrbord på en båt!
-Jag vet ibland inte var jag befinner mig. -Nä, vänta det kanske är en svag egenhet?
-Nä, det är väl allt.

Okej, då var det din tur Silvia.

-Oj, ja vass kan ich?
-Le så brett att jak fåor kleine schprickor i lepparna.
-Å jak kan minnschan ockschå klippa band. -Jak, har blant annat klippt banden till nazistpartiet nyligen.
-Jak kann betta schängen. -Det ar jo para en 90-schäng setan kången fick egett schovrumm 1982.

Alright, då vet jag lite mer om er och kan väl redan nu lova er permanent arbetslöshet.

Tänk er att se Madeleine vid en bankomat och det inte finns täckning på hennes konto.

Eller Victoria längst fram i ledet på NK-rean med ansiktet upptryckt mot entréfönstret.

Ja, det finns tusentals sådana här situationer att se fram emot. Eller?

Personligen tycker jag vi kan behålla Kungahuset, men med kravet att de antar följande namn;

Toker
Butter
Trötter
Glader
och inavlad pajas vars karriär som tävlingsförare tar slut samma sekund som han inte längre kallas hertigen av....eh, av....ja, inte ens det vet jag och måste ta jobb som lagerarbetare i Ullared.

Det sista namnet kan te sig lite långt och därför lär han i stället bli kallad; Calle Filling!

Ok, det var en liten reflektion. Tillbaks till disken!

Förresten! Mitt liv som snögubbe, fick ett drastiskt slut, när vi landade i Kairo.

Goodmorning selfabusers!

Jag har nu suddat ut tre långa stycken där jag kastade sand på en journalist som skrev en artikel om Kungahusets historiska relationer med nazisterna. Insåg att jag blev alldeles för seriös och även om jag lämnat min blogg öppen till 8% för allvarligare reflektioner, kändes det fel att inte tramsa såsom jag brukar göra.

I kort vill jag bara säga till Henrik Arnstad på DN, att ta det försiktigt när han ska ner från sin jättehöga häst för att gå och dricka varm O´Boy.

"De lata" eller Kungafamiljen som de är mer kända som, måste ju få fokusera på viktigare saker nu. De semiförståndiga barnen har ju så jobbiga dagar framför sig nu och behöver inte påminnas om att deras farfar swingade med tjocka flygvapenministrar,  taniga mentalpatienter med runda glasögon vars hela garderob består av svart läder eller att morfar spelade Hej Knekt med en liten lustig Österrikare som balanserade en bit skånelakrits under näsan.

Känns det inte som att dagens journalister bara skriver för sig själv? Alltså i syfte att framhäva sig själv, snarare än att förmedla något intressant till oss andra i samhället? Nu är säkert ovan nämnda Henrik lite mer av en "seriös" journalist, men betänk dessa löss som jobbar för den sk. skvallerpressen.

Skulle man tex kolla in Johan T Lindwalls släktträd, är jag övertygad om att hans farfar var blodigel och hans morfars far var en av gam. Att han själv mer ser ut som en galt*, kan bara kopplas ihop med ett synnerligen osunt leverne. Aha, nu förstår ni varför hans familjehem ligger på Skansen.

*Med återkoppling till rubriken.

Avslutningsvis vill jag gratulera Tre Kronor som i vanlig ordning kämpade till sig en välförtjänt seger mot ett framstående motståndarlag. Såg ni som Michael "Nyllet" Nylander svettades och flåsade i pausintervjun? Oj, stå redo med hjärtmassageflimmereltjoffgrejen, säger jag bara. Killen höll ju på att avliva. Mot FRANKRIKE!!!

Nä, varför inte kalla in Sven Tumba i laget också? Han är ju i alla fall solbränd.

Må gott alla ni, nu ska jag försöka dämpa febern med hot och halstabletter.

Förresten! Är radiohandlaren en stereotyp?

Hej läskunniga,

I natt kröp termometern upp mot de 40 och det blev således inte tal om någon Walk Of Fun idag. Detta har fått till följd att jag sitter här och värper och värper och värper. Det kommer bara ut små obetydliga vitsar och dumma obetydliga fataliteter just nu. 

Är lite sugen på att skriva om grillning, som jag nämnde igår. Tycker dock att ämnet är så omfattande och berör så många, att jag vill vila lite på hanen där. Synd att skjuta luftpistol, när man kan skjuta med granatgeväret Gustav! Även kallat GRG av oss som genomfört värnplikten.

Värnplikten är ju ett annat laddat ämne som jag kanske får anledning att återkoppla till när jag får en lucka*.

*Smeknamnet för logement som är det utrymme som man packar in beväringarna i skrangliga våningssängar och lövtunna lakan som tvättats 12.346 gånger.

Lövtunna lakan tänker jag däremot inte utveckla.

Nä, nu är jag på gränsen till rolig och det lovade jag ju att inte vara idag, utan nu drar jag mig tillbaka och sätter på en kanna te, knaprar i mig lite Vicks Honey fresh och återkommer istället senare med lite högkvalitativ humor.

Dumpar av två stycken CNT:s i alla fall som plåster på såret.

Vem är Sveriges trevligaste artist genom tiderna?
?
Bussig Parnevik!

Vilken svensk fotomodell gav bort sin frukt?
?
Marcus Skänk ett bär!

Usch, detta var verkligen exempel på feberaffekterad humor. Förlåt!

Yes!
Äntligen har hockey-VM satt igång. Jag har väntat ivrigt sedan senaste nedsläppet i förra VM:et, som gick av stapeln i......ööhhh....i......hmmm, ja det gick av stapeln.

Den lilla förturneringen i Vancouver, har vi lämnat bakom oss för att satsa på den riktiga internationella krafmätningen. Betänk ändå att det faktiskt är 0.0001% av jordens befolkning som spelar ishockey

Jag tror att bara i Indien, är det fler som spelar cricket, än där finns ishockeyspelare globalt. Dessa siffror är ju inte på något sätt bevisade eller ens vetenskapligt bevisade, men det kändes kul att skriva så.

Tillbaks till året begivenhet, ISHOCKEY-VM!

Det finns säkert många rimliga orsaker till att ett hockey-VM spelas i en period där alla vi andra har börjat plantera blomsterlökar i trädgården och spolar av våra fina gasollgrillar som vi köpte för att bräcka grannen förra året. Det finns för övrigt massor av anledningar för mig att återkomma lite senare och ägna grillning ett helt eget kapitel.

Nå, många skäl, men säkert inget så bra som att spelarna nu kan gå ut och bada i havet efter en match, istället för att stå och trängas i ett litet duschrum. Dessutom har de ju normalt så stora trunkar som de måste släpa runt på, så under VM, är det skönt att bara få lämna arenan med sin lilla badväska innehållandes ett par Speedos*, en liten handduk och växelpengar till glass.

Tillbaks till rinkside.
I år känner jag till namnet på två personer i truppen. Mats Näslund och Bengt-Åke Arg. Nä, förlåt, Bengt-Åke Gustavsson, ska det såklart stå. Egentligen borde jag känna till namnet på den evige materialaren också, med tanke på att han debuterade under Ishockey-VM 1927. Han har säkert ett äpplekäckt södermalmssmeknamn som Tjadden, Tejpen eller Lill-Pucken. Han lyckades däremot komma i bild och ljud för några år sedan, när legenden Kenta Nilsson fintade in sitt numera klassiska mål mot USA. Ett mål som sedan Foppa kopierade och även han blev historisk för. I alla fall, så lyckades Tjadden-Tejpen-Lill-Pucko eller vad fan han kallas, uttrycka sig på engelska. Jag ska försöka recitera så gott det går i "fonetisk" text, men tänk er att han säger detta på engelska med en grym södermalmsdialekt.

-"OOOO, Vatt eiij gooool!

Sedan dess har de satt hockeytejp över hans käft och kamerateamen skyr honom som en klamydiasmittad glädjeflicka. Jag lyckades dock få en skymt av honom igår i mötet med Sudan. Nä, förlåt, man mötte ju en annan blåbärsnation i Norge såklart. Han stod där i ett hörn och surade. Hans tolk som översätter honom från södermalmska till svenska, såg desto gladare ut.

Nåväl, landslaget består då av ett gäng grabbar från Elitserien samt två killar som var vänliga nog att åka hem från "Ammerickat". Två killar som förmodligen har samma roll som Tjadden-Tejpen-Lill-Pucken i sina respektive lag i NHL. Dock med en något vassare amerikansk dialekt.

På tal om materialaren och materialet. Ishockeyspelare ska faktiskt ha en eloge för att de bär sin egen utrustning. Titta bara på de bekväma fotbollsspelarna? De har en tredjedel så stor bag, men nog fan kommer de alltid ut ur spelarbussen med bara en bögslunga och en IPod när de anländer till match. Nä, de har mycket att lära av hockeylirarens respekt för killar som Tjadd...nä, nu é jag trött på honom.

En annan cool kille som kanske borde burit sin egen utrustning, men som fick någon annan till att göra det, är ju förstås vår egen Björn Borg. Kommer ni ihåg när han äntrade centre-courten i Wimbledon, tätt följd av en liten Churchill Mini-Me? Björn bar förutom sin egna kläder på kroppen förstås, faktiskt också sitt hårband, medans den stackars Churchill-kopian, knappt nådde runt Björns racketsamling på 37 racketar, med sina korta armar. En härlig tid! Nu för tiden har rackettillverkarna tagit fram sådana där stora fjantiga bagar där allting får plats. Jag har hört om en spelare som bar runt på sin farbror i en sådan bag. En skotte såklart, som vägrade betala inträde för sin släkting. 

Farbrorn var för övrigt en gammal pugilist och kallades därför "A boxer in a bag", av de andra spelarna på touren.

Nu halkade jag in på en annan sport, men ska genast halka ut på isen igen.

Varje gång jag ser Tre Kronor spela, slås jag av hur ineffektiva dom är. Varenda förbannade gång de lirar, sitter jag och skriker att de ska skjuta och gå på mål, men det verka precis som att de inte hör mig! Det roliga och samtidigt så tragiska är att de senaste tolv coacherna som Sverige har haft, säger samma sak i varje periodpaus. "Vi måste skjuta mer och rusa på mål." "Vi måste ha mer folk på returerna". "Pang! Pang! Pang! Precis som transatlanterna!" SURE!!!! 

Det är då jag undrar om de bara sitter och fikar och skriver roliga inlägg på Facebook (ful ovana, det där), istället för att lära sig ledarskap och pedagogik på sina tränarutbildningar? Går de direkt från intervjun, in i omklädningsrummet och lirar kort med spelarna eller? Sätter de sig med en stickning i ett hörn och skjuter ner sina läsglasögon så där som mormor gjorde? Öppnar de nya numret av Fantomen och halsar en Vira Blåtira?

De kan ju jävlar inte springa rätt ner i omklädningsrummet och ge samtliga spelare en hurring och säga till dem det som alla vi andra stackars sofflirare vet, i alla fall. Skjut! Retur!! MÅÅÅL!!!

Nu lyckades man ju till slut vinna ganska komfortabelt igår mot Nigeria. Nej, nu blev det nog fel igen. Våra grannar har ju börjat lira hockey på senare år och får numera vara med oss andra i finrummet. Norge heter dom!

Om vi trots allt tittar tillbaks ut över sargen igen, hittar vi våra glada gamla vänner sportkommentatorerna.

Först vill jag ge Ola Wenntröm en eloge för sin rakryggiga relativt konstruktiva kritik som han hela tiden försöker implementera i sina frågor till Bengt-Åke Gustavsson. Detta som får Bengt-Åkes fiskmun att bli ännu torrare än vanligt av irritation. Härlig underhållning när de bråkar och retar varandra som två bångstyriga 7-åringar på skolgården.

Sen trodde jag inte mina öron när jag hörde Lasse Kinchs röst! Oj, oj, oj, vad han måste känna någon höjdare på TV-kanalen?! Uslare kommentator än den gode rödkindade LK, har vi sällan varit tvungna att lyssna på. Killen måste ju uppleva allting i slow motion? När vi andra bevittnat ett mål, följt av en tekning, kan Lasse sjunga ut i ett; "Men var det där verkligen mål?" Dah! Vakna Lasse, vi andra är redan inne i omklädningsrummet och läser Fantomen!

Vet inte om jag orkar skriva något om den nytillkomne Peter Jihde JR, annat än att jag hade hoppats att man skulle gå andra hållet med bröderna Jihde och kasta ut Original-Jihde istället från alla TV-sammanhang. Subtrahera en Jihde och inte addera en! Nä, då kommer en avdankad skolidrottare in som på en räkmacka. Varför ska HAN kommentera hockey? Han var Sverigebäst i en skollidrott som är motsvarande som minigolf kontra golf, i relation till ishockey! Skandal! Känns som om jag hade fått ett wild-card till US Open i tennis 1987. Borde jag faktiskt ha fått. Det var mitt absolut bästa år som tennisspelare. Slog min pappa två gånger samma sommar och kom trea i klubbmästerskapet. Vilken utveckling! Vilken grace!

Nä, nu till den riktige legenden!
Mannen som fått ett helt eget inslag som man med imponerande kreativitet har döpt till HÅK-EYE! Ingen dålig ordvitsare som tagit fram det namnet, förmodligen tillsammans med någon överdebiterande reklambyrå.

Självklart är det Håkan Södergren som är mannen, legenden och pajasen, jag syftar på.


Nu har man ryckt hans klubba ifrån honom och istället utrustat honom med en pekskärm med tillhörande penna.
Yes! Hur mycket älskar inte vi tittare när expertkommentatorerna tar fram dessa moderna hjälpmedel? NOT!
Förstod inte sportredaktionerna på de olika tv-kanalerna, efter att Ola"Rit-Ola"Andersson (fotboll dock)blivit hånad av en hel nation över sin pennfrenesi, att det inte var ett grepp som vi tittare köpte?! Extremt irriterande med dessa efteranalyser. Vi skiter väl i om spelare 1 tog ett skär fel, eller att spelare 2 ropade på pucken men inte fick den, eller att spelare 3 har för små skridskor. Ola Andersson älskade ju dessutom att rita så mycket, att han var inne och gjorde cirklar runt spelare under själva spelets gång. Hallå! Vi ser inte för din jävla penna!

Nu står i alla fall den gode Håkan där med sin penna och ritar små ringar och pilar och tycker nog att han är ganska intressant. Nä, jag är ledsen Håkan, men det är fortfarande roligare och intressantare att diskutera ditt hår eller rättare sagt saknaden av hår än hockey.

De som är tillräckligt gamla minns säkert hur stackars Håkan drabbades av en sjukdom där allt håret på kroppen sakta föll bort. Vi alla led med Håkan och hoppades att det fanns botemedel. Dock gick våra uppfattningar om vad man gjorde under tiden med det hår som fanns kvar. Håkan hade en inställning och resten av världen en annan. Vi då, resten av världen, tyckte nog att det vore snyggare om Håkan rakade av sig de rester av håret som trots allt kämpade sig kvar på hans huvud, medan Håkan syntes leva i en värld där hans kalufs var precis som alla andras. Inte ens när domarna fick blåsa av spelet hela tiden för att plocka upp Håkans hår från isen, förstod han. Inte ens när det satt mer hår på insidan av hans visir, än på huvudet, insåg han. Nä, inte ens när stora delar av hans hjässa såg mer ut som de hårdast drabbade delarna av Amazonas regnskog, tyckte Håkan att han skulle ta fram rakapparaten. Nä, jag kan tänka mig att han kanske såg på sitt huvud som en stackars anorektiker ser på sin kropp i spegeln. En 21 kilo lätt flicka ser Babben Larsson och Håkan såg Elvis Presley.

Håkan fick nog höra av någon frisörutbildad kompis att ett hårstrå sväller av värme. Alltså blir hårstråna tjockare av att man bl.a fönar håret starkt och länge. Ju större fön desto bättre. Jag har i några år nu, trott att klippet på You Tube där en person sugs in i en flygplansmotor, föreställde en mekaniker som råkar illa ut. I själva verket är det Håkan som fönar håret på Arlanda 1987.

http://www.youtube.com/watch?v=ZeDsER8SmYs

Till slut ramlade i alla fall den sista hårtesten av och idag ser Håkan riktigt snygg och modern ut i sin flint. Lite väl glansig när han blir upphetsad kanske, men som tur är, gör ju inte Tre Kronor mer mål än att sminkören hinner in i mellan och pudra honom!

Nu tycker ni säkert att jag borde skrivit mer om hockey, men turneringen har ju precis börjat och efter hand som jag skrev, kändes det roligare att håna sportkommentatorer. Eller hur? Hockeyn skiter vi ju i ändå? Vi lyckades ju knappt slå, Mocambique igår.
 
*Speedos är ett klassiskt badbyxmärke som kan få vilken kille som helst att framstå som välutrustad. Det enda som skulle vara tightare att ta på sig runt höften, vore om man kunde kränga på sig ett gammaldags ventilgummi, som sitter i äldre cykeldäck. Ett ben går kanske bra, men att få i bägge benen i ett ventilgummi är det nog bara Magnus Uggla och Iggy Pop som kan klara av.

Nu en avslutande liten tanke som slog mig bara, innan jag lämnar er ifred för idag.

De ska tydligen få stopp på den läckande oljans framfart i Mexikanska golfen med hjälp av en stor kupa? Är det månne Dolly Partons behå man ämnar låna?

God förmiddag ärade damer och herrelösa!

Som ni vid det här laget känner till, för att jag tjatar om det, är ju att jag gärna tar en powerwalk på förmiddagen för att värpa fram kuligheter. Jag skulle nu officiellt vilja döpa denna promenad till; "The Walk of Fun".

Under dagens Walk Of Fun (from nu kallad WOF), kunde jag inte låta bli att tänka på Drottning Silvias usla svenska dialekt. Jag sögs som många andra in i TV4:as miniserie om familjen Bernadotte igår och kunde bara återigen konstatera att Silvia måste vara tyska i botten och att hennes svenska även den är botten. Den tyska dialekten till trots är den ju idag inte den stora boven, utan det är det faktum att Silvias mungipor är fästade ihop med hennes öronsnibbar, som gör att hon fortfarande snubblar på orden. Sen är jag övertygad om att hennes öron är ihopsydda bakom hennes huvud.

Nu undrar ni varför jag gaggar om vår drottning, när det onekligen ser ut som att dagens ämne snarare berör våra rödrosiga danska grannar? Visst är det danskarna jag egentligen vill häckla idag. Jag kom nämligen ganska snabbt att tänka på danskar, när jag gick och funderade på Silvias dialektbrister.

Varför låter en dansk, som talar engelska, som att han lik förbannat fortfarande talar danska? Vi svenskar har i många år blivit hånade för att vi talar dålig engelska, sk. "Svengelska", men jag hävdar att vi lämnat detta bakom oss för länge sedan. Hade det inte varit för att en lite tomte från Värmland, som går under namnet Sven-Göran Eriksson, plötsligt dök upp i internationell media för några år sedan, hade omvärlden omfamnat vår engelska dialekt som vi lär oss tidigt i skolan och genom tv och resor runt jorden. Skulle vilja ge utrymme för en hel krönika om Sven-Göran E, men vi får väl återkomma till det fenomenet?

Jo, dessa goa danskar då? Vad är dealen med dansken när han hellre vill tala engelska med en skåning än danska eller svenska? Jag har jobbat mycket med danskar genom åren och om de frågar om det är okej att tala engelska svarar jag alltid, "of course" eller "sure" eller i enstaka fall "Fuckin´ yeah, dude!". Det senare gör jag bara om dansken visar sig vara Keanu Reeves. Det har aldrig varit fallet.

Nä, dansken snackar på och efter några minuter, frågar man om det trots allt var okej att vi snackade danska? Danska?, svarar dansken. Jag har ju pratat engelska nu i en kvart! Öhh? Nä, det har du ikke!

Någon berättade för mig att en dansk förstår en Stockholmare bättre än en Skåning och vice versa. Hallå! Mellansvensken tycker ju i många fall att det låter som att vi skåningar har en varm potatis i munnen när vi talar, men då har de aldrig hört danska! Danskarna har inte bara fått in en varm potatis i käften, utan där trängs även korv, stekt sill, rostad lök, fleskestek, hackad lök, fem gröna Tuborg, en "Lille en" och en sån där sjukt stor glass man får på Tivoli i Köpenhamn, som består av vaniljglass i strut med grädde, sylt och en stor jävla gräddbulle (Kokosboll som ni envisas med att kalla det i Stockholm) på toppen. 

På tal om öl och snaps (Lille en). De personer som dansken kallar för nykterister i Danmark, kallar vi periodare här i Sverige. T o m deras nyfödda rapar öl. Nu ska i ärlighetens namn sägas att personalen på Carlberg har fått mycket striktare dryckesregler på arbetstid. Förr fick de dricka obegränsat, men nu får den fasta fabrikspersonalen bara dricka 3 starköl per dag, medan, hör och häpna, ölutkörarnas ranson är; 5(!) starköl.

Lustigt resonemang, men å andra sidan innebär det att det finns öl på de flesta ställen i en danska stad. Hos frisören, hos mäklaren, i blomsterbutiken, i skoaffären etc. Däremot finns det inte många refuger kvar.

Till danskens försvar, ska skrivas att deras personliga hygien avsevärt förbättrats genom åren. När vi som unga tonåringar, turade över sundet i jakt på Dynamit (8% öl), såg man sällan en dansk utan sk. Palestinasjal. Detta var på något sätt danskens nationalplagg. Den kombinerades gärna med en sliten basker eller ett otvättat hår, oavsett kön. De något äldre danska kvinnorna hade som oftast en cigarr eller en cigarrill som accessoar mellan pek- och långfingret. Detta är en svunnen tid. Nu är vår krona svagare och deras mode starkare. Flygbåtarna ligger i evig torrdocka och de serverar inte röd pölse med elefantöl på snabbtågen över Öresundsbron.

Nä, tyvärr är vårt brödrafolk snarare vårt kusinfolk snart och inom en oviss framtid, kanske bara den där polaren man fick på språkresan i Eastbourne 1980 som man skrev 16 brev till den första veckan man kom hem, men som man sen inte hörda av alls. Förmodligen är han huligan idag och lever större delen av sitt liv med kronisk öl-andedräkt och fotbollströja som favoritplagg. Lite som en dansk faktiskt.

Jag inledde förra stycket med ett tyvärr och som ni säkert förstår hackar jag på danskar med glimten i ögat. Danskar är ett fantastiskt trevligt folk och bortsett från den dåliga engelskan, relationen till alkohol, den undermåliga personliga hygienen och klädstilen, är jag ju i grund och botten själv en danskskalle.

Knus!

Förresten! -"Då vänder vi på azteken, sa Conquistadoren."

Hurra!
På lördag fyller min blogg tre veckor och jag vet inte vad jag ska ge den? Vad ger man en blogg som verkligen har ALLT.? Tänkte att den kunde få en ny rubrik, men den passar ju fortfarande så bra. Kanske att underrubrikerna börjar bli lite slitna och kan bytas ut? Nya kommentarer kan ju inte jag ge den, utan det får ju faktiskt ni ge. Nä, det är inte lätt och någon Spa-weekend kan ju inte komma på frågan. Varför? Hallå?! Bloggen är en digital plattform, eller vad det heter på fackspråk och kan ju inte uppleva saker. Den har ju ingen logisk och smart hjärna som jag har och vissa av er.

Nä, jag tror den får nöja sig med två dagars vila och att jag putsar av skärmen lite.

Ringsignaler
Hur i h-e kan en modern, välklädd man i sina bästa år (44, tror jag) med ett välansat yttre och med de senaste tekniska hjälmedlena såsom en IBook och en IPhone 3G ha en så fruktansvärt supersugande dålig och vämjelig ringsignal som Nokiatune?? Det är dessutom inte det värsta! Samma man tillhör dessutom det pack som fortfarande efter alla dessa år, inte lärt sig var "Tystknappen" på mobiltelefonen sitter. Anledningen till min ilska är att jag nyligen hade en granne på tåget ner till Malmö, som vi kan kalla, "killen som jag beskriver några rader upp", som helt utan respekt för mig och några till, satt där och bara glodde på sin lur medans Nokiatune spelades varm i minut efter minut, varje gång någon ringde.

Dessutom tillhörde han kategorin, "Vi coolingar som jobbar på tågresan och inte sitter och tittar på Eddie Izzard och vräker i oss ett helt mjölkchoklad och Coka Cola och tre koppar kaffe och två brownies (gratis i 1:a klass)".

Ni vet, de som smackar upp ett Excel-dokument på datorn redan innan de hunnit lägga upp jackan och resväskan på hyllan? Sen sitter de där och pillar i detta jävla dokument i timmar. Förmodligen är det ett låst dokument som IT-nörden* på kontoret lagt upp och de sitter bara där och flyttar pekaren som om de vore viktiga.

Nä, sätt på Eddie Izzard och torka sen av chokladfläckarna från kavajslaget när du kommer till hotellet! Det är min livsfilosofi!

Lite skönt hur jag fick in att jag åkte 1:a klass va? För ni fattade väl att jag är hjälten med mjölkchokladet va? Ja, det är inte mycket att skryta med det där med 1:a klass. Kostar ju bara typ 50 spänn mer, men säg inget till den sk. pöbeln bara. "Vi" i 1:a klass vill ju ha det lite lugnt och skönt runt omkring oss när "vi" reser.

Just för att det ska vara lugnt och skönt, insisterar jag på att människor (avarter)likt mannen jag precis beskrivit, omgående tvingas lämna denna planet. Innan de lämnar Tellus, ska dessutom var och en erhålla en handdukssnärt på insidan av höger lår. Ett sk. Snap! Ouch! Farewell! Även kvinnor som joggar med sina barnvagnar i vänstertrafik på gångvägar, ska tilldelas plats på dessa fymdfarkoster. De slipper dock handdukssnärten, men glåpord kommer att kastas efter dem på startbanan!

Dagens tips!
Om en kille med solglasögon och knogjärn, erbjuder dig gratis ansiktsbehandling...Ducka!
Om samma kille vill kramas med dig...Spring!
Om samma kille är lika snabb och insisterar på att "hålla handen"...öka farten.
Om inget av ovanstående hjälper, insistera i alla fall på att han bjuder på en bio och lite popcorn. 

Vänta! Jag inser medan jag skriver, att jag i själva verket beskriver hur AIK-fans uppvaktar tjejer. 

Over and ouch!

*Se tidigare inlägg.

Förresten! Om Henke Lundqvist blir tillsammans med prinsessan Madeleine, blir det inte lätt för kungen att komma hem till dem, puckomotare som ju Henke är.

Tillbaka på brottsplatsen!

Uppenbarligen har jag lyckats lura några att tro att jag är värd en gratulation på min födelsedag. Jag har ju som jag tidigare skrivit, befunnit mig i lite av en radioskugga under helgen. Om man nu kan det i vårt fantastiska kommunikationssamhälle? Därför var det lite av en glad chock, när jag såg hur många som valt att säga grattis till en gammal ulv som jag är. Självklart borde jag ta mig tiden att svara er alla var och en personligen, men jag är alldeles för lat för det. Inte desto mindre uppskattade jag alla och just envars gratulationer, även om vissa hade räknat fel på antalet år och andra kompletterat gratulationen med diverse tillmälen och sk. smeknamn. som tex Flottyrmunk och Gubbjävel.

När man tänker på just födelsedagsgratulationer, kan jag inte undvika att påminnas om de där märkliga annonserna som vissa sätter in i dagspressen. För vem har inte någon gång läst följande; "All uppvaktning i samband med min födelsedag, undanbedes vänligt men bestämt"

Vem skickar in dessa? Min första tanke är förstås att det rör sig om sura gamla gubbar och kärringar, men är det i själva verket inte människor som egentligen hemskt gärna vill att någon ska uppmärksamma att de existerar?

Nä, all uppvaktning i samband med att jag lever och andas, uppskattas å det varmaste!

Ett annan lite märkligt fenomen, är tacktal i samband med prisutdelningar. Prisutdelningar som tex vid Svenska Fotbollsgalan. Idrottspriset, Guldbaggen eller den största av alla; Oscarsgalan.

Jag kan inte förstå, hur det kan vara så svårt att levererar ett bra tacktal?! Jag respekterar att en blyg 16-åring som just blivit världsmästare i simning eller en 11-åring som blivit uttagen tilll landslaget i rytmisk gymnastik, har lite svårt för att få fram klassiska och bevingade ord, när de tar emot en utmärkelse. Men när "stora" kända skådespelare knappt får fram ett vettigt ord, höjer jag på ögonbrynen! Hur kan dessa sk "konstnärer", vara så usla på att tala spontant rakt ut till oss vanliga människor? Ja, nu krävs det ju inte av dem att vara spontana ens, för jag utgår ifrån att om man är nominerad för en Guldbagge, eller ännu vassare, en Oscar, så får man inte den informationen när man hänger in sin rock i garderoben, utan förmodligen ganska så långt innan själva prisutdelningen. Hur kan Hollywoodskådisar som tjänar hundratals miljoner, inte engagera någon att skriva ett bra tal till dem? Skulle man ha världens bästa tal i bröstfickan och den nedrige Brad Pitt eller den usle Tom Hanks  råkar vinna istället för mig, så kan jag ju alltid rulla ihop talet och röka upp det i sämsta fall, eller hur?

Nä, nu blev detta lilla inlägg inte så speciellt komiskt, men jag lovar att bättra mig.

Nu vill jag bara tacka, min familj och mina vänner, min granne, min hundpassare, min trädgårdsmästare, killen som tar emot biljetterna på Gröna Lund, han som körde om mig på motorvägen imorse. Lena i kassan på Hemköp, min andre granne på andra sidan. Han som delar ut posten, Hon som var så vänlig i kön till bankomaten häromdagen och...och ...och va? Har jag gått över tiden? Då vill jag bara avsluta med att tacka min svensklärare, min kapten som jag hade under värnplikten, han som skriver manusen till min blogg, min gamla blockflöjtslärarinna samt alla de usla backar som jag tunnlat när jag spelat fotboll.

Jag älskar er alla!