Okej, nu tar vi dem, nu tar vi dem!!



Yes!
Äntligen har hockey-VM satt igång. Jag har väntat ivrigt sedan senaste nedsläppet i förra VM:et, som gick av stapeln i......ööhhh....i......hmmm, ja det gick av stapeln.

Den lilla förturneringen i Vancouver, har vi lämnat bakom oss för att satsa på den riktiga internationella krafmätningen. Betänk ändå att det faktiskt är 0.0001% av jordens befolkning som spelar ishockey

Jag tror att bara i Indien, är det fler som spelar cricket, än där finns ishockeyspelare globalt. Dessa siffror är ju inte på något sätt bevisade eller ens vetenskapligt bevisade, men det kändes kul att skriva så.

Tillbaks till året begivenhet, ISHOCKEY-VM!

Det finns säkert många rimliga orsaker till att ett hockey-VM spelas i en period där alla vi andra har börjat plantera blomsterlökar i trädgården och spolar av våra fina gasollgrillar som vi köpte för att bräcka grannen förra året. Det finns för övrigt massor av anledningar för mig att återkomma lite senare och ägna grillning ett helt eget kapitel.

Nå, många skäl, men säkert inget så bra som att spelarna nu kan gå ut och bada i havet efter en match, istället för att stå och trängas i ett litet duschrum. Dessutom har de ju normalt så stora trunkar som de måste släpa runt på, så under VM, är det skönt att bara få lämna arenan med sin lilla badväska innehållandes ett par Speedos*, en liten handduk och växelpengar till glass.

Tillbaks till rinkside.
I år känner jag till namnet på två personer i truppen. Mats Näslund och Bengt-Åke Arg. Nä, förlåt, Bengt-Åke Gustavsson, ska det såklart stå. Egentligen borde jag känna till namnet på den evige materialaren också, med tanke på att han debuterade under Ishockey-VM 1927. Han har säkert ett äpplekäckt södermalmssmeknamn som Tjadden, Tejpen eller Lill-Pucken. Han lyckades däremot komma i bild och ljud för några år sedan, när legenden Kenta Nilsson fintade in sitt numera klassiska mål mot USA. Ett mål som sedan Foppa kopierade och även han blev historisk för. I alla fall, så lyckades Tjadden-Tejpen-Lill-Pucko eller vad fan han kallas, uttrycka sig på engelska. Jag ska försöka recitera så gott det går i "fonetisk" text, men tänk er att han säger detta på engelska med en grym södermalmsdialekt.

-"OOOO, Vatt eiij gooool!

Sedan dess har de satt hockeytejp över hans käft och kamerateamen skyr honom som en klamydiasmittad glädjeflicka. Jag lyckades dock få en skymt av honom igår i mötet med Sudan. Nä, förlåt, man mötte ju en annan blåbärsnation i Norge såklart. Han stod där i ett hörn och surade. Hans tolk som översätter honom från södermalmska till svenska, såg desto gladare ut.

Nåväl, landslaget består då av ett gäng grabbar från Elitserien samt två killar som var vänliga nog att åka hem från "Ammerickat". Två killar som förmodligen har samma roll som Tjadden-Tejpen-Lill-Pucken i sina respektive lag i NHL. Dock med en något vassare amerikansk dialekt.

På tal om materialaren och materialet. Ishockeyspelare ska faktiskt ha en eloge för att de bär sin egen utrustning. Titta bara på de bekväma fotbollsspelarna? De har en tredjedel så stor bag, men nog fan kommer de alltid ut ur spelarbussen med bara en bögslunga och en IPod när de anländer till match. Nä, de har mycket att lära av hockeylirarens respekt för killar som Tjadd...nä, nu é jag trött på honom.

En annan cool kille som kanske borde burit sin egen utrustning, men som fick någon annan till att göra det, är ju förstås vår egen Björn Borg. Kommer ni ihåg när han äntrade centre-courten i Wimbledon, tätt följd av en liten Churchill Mini-Me? Björn bar förutom sin egna kläder på kroppen förstås, faktiskt också sitt hårband, medans den stackars Churchill-kopian, knappt nådde runt Björns racketsamling på 37 racketar, med sina korta armar. En härlig tid! Nu för tiden har rackettillverkarna tagit fram sådana där stora fjantiga bagar där allting får plats. Jag har hört om en spelare som bar runt på sin farbror i en sådan bag. En skotte såklart, som vägrade betala inträde för sin släkting. 

Farbrorn var för övrigt en gammal pugilist och kallades därför "A boxer in a bag", av de andra spelarna på touren.

Nu halkade jag in på en annan sport, men ska genast halka ut på isen igen.

Varje gång jag ser Tre Kronor spela, slås jag av hur ineffektiva dom är. Varenda förbannade gång de lirar, sitter jag och skriker att de ska skjuta och gå på mål, men det verka precis som att de inte hör mig! Det roliga och samtidigt så tragiska är att de senaste tolv coacherna som Sverige har haft, säger samma sak i varje periodpaus. "Vi måste skjuta mer och rusa på mål." "Vi måste ha mer folk på returerna". "Pang! Pang! Pang! Precis som transatlanterna!" SURE!!!! 

Det är då jag undrar om de bara sitter och fikar och skriver roliga inlägg på Facebook (ful ovana, det där), istället för att lära sig ledarskap och pedagogik på sina tränarutbildningar? Går de direkt från intervjun, in i omklädningsrummet och lirar kort med spelarna eller? Sätter de sig med en stickning i ett hörn och skjuter ner sina läsglasögon så där som mormor gjorde? Öppnar de nya numret av Fantomen och halsar en Vira Blåtira?

De kan ju jävlar inte springa rätt ner i omklädningsrummet och ge samtliga spelare en hurring och säga till dem det som alla vi andra stackars sofflirare vet, i alla fall. Skjut! Retur!! MÅÅÅL!!!

Nu lyckades man ju till slut vinna ganska komfortabelt igår mot Nigeria. Nej, nu blev det nog fel igen. Våra grannar har ju börjat lira hockey på senare år och får numera vara med oss andra i finrummet. Norge heter dom!

Om vi trots allt tittar tillbaks ut över sargen igen, hittar vi våra glada gamla vänner sportkommentatorerna.

Först vill jag ge Ola Wenntröm en eloge för sin rakryggiga relativt konstruktiva kritik som han hela tiden försöker implementera i sina frågor till Bengt-Åke Gustavsson. Detta som får Bengt-Åkes fiskmun att bli ännu torrare än vanligt av irritation. Härlig underhållning när de bråkar och retar varandra som två bångstyriga 7-åringar på skolgården.

Sen trodde jag inte mina öron när jag hörde Lasse Kinchs röst! Oj, oj, oj, vad han måste känna någon höjdare på TV-kanalen?! Uslare kommentator än den gode rödkindade LK, har vi sällan varit tvungna att lyssna på. Killen måste ju uppleva allting i slow motion? När vi andra bevittnat ett mål, följt av en tekning, kan Lasse sjunga ut i ett; "Men var det där verkligen mål?" Dah! Vakna Lasse, vi andra är redan inne i omklädningsrummet och läser Fantomen!

Vet inte om jag orkar skriva något om den nytillkomne Peter Jihde JR, annat än att jag hade hoppats att man skulle gå andra hållet med bröderna Jihde och kasta ut Original-Jihde istället från alla TV-sammanhang. Subtrahera en Jihde och inte addera en! Nä, då kommer en avdankad skolidrottare in som på en räkmacka. Varför ska HAN kommentera hockey? Han var Sverigebäst i en skollidrott som är motsvarande som minigolf kontra golf, i relation till ishockey! Skandal! Känns som om jag hade fått ett wild-card till US Open i tennis 1987. Borde jag faktiskt ha fått. Det var mitt absolut bästa år som tennisspelare. Slog min pappa två gånger samma sommar och kom trea i klubbmästerskapet. Vilken utveckling! Vilken grace!

Nä, nu till den riktige legenden!
Mannen som fått ett helt eget inslag som man med imponerande kreativitet har döpt till HÅK-EYE! Ingen dålig ordvitsare som tagit fram det namnet, förmodligen tillsammans med någon överdebiterande reklambyrå.

Självklart är det Håkan Södergren som är mannen, legenden och pajasen, jag syftar på.


Nu har man ryckt hans klubba ifrån honom och istället utrustat honom med en pekskärm med tillhörande penna.
Yes! Hur mycket älskar inte vi tittare när expertkommentatorerna tar fram dessa moderna hjälpmedel? NOT!
Förstod inte sportredaktionerna på de olika tv-kanalerna, efter att Ola"Rit-Ola"Andersson (fotboll dock)blivit hånad av en hel nation över sin pennfrenesi, att det inte var ett grepp som vi tittare köpte?! Extremt irriterande med dessa efteranalyser. Vi skiter väl i om spelare 1 tog ett skär fel, eller att spelare 2 ropade på pucken men inte fick den, eller att spelare 3 har för små skridskor. Ola Andersson älskade ju dessutom att rita så mycket, att han var inne och gjorde cirklar runt spelare under själva spelets gång. Hallå! Vi ser inte för din jävla penna!

Nu står i alla fall den gode Håkan där med sin penna och ritar små ringar och pilar och tycker nog att han är ganska intressant. Nä, jag är ledsen Håkan, men det är fortfarande roligare och intressantare att diskutera ditt hår eller rättare sagt saknaden av hår än hockey.

De som är tillräckligt gamla minns säkert hur stackars Håkan drabbades av en sjukdom där allt håret på kroppen sakta föll bort. Vi alla led med Håkan och hoppades att det fanns botemedel. Dock gick våra uppfattningar om vad man gjorde under tiden med det hår som fanns kvar. Håkan hade en inställning och resten av världen en annan. Vi då, resten av världen, tyckte nog att det vore snyggare om Håkan rakade av sig de rester av håret som trots allt kämpade sig kvar på hans huvud, medan Håkan syntes leva i en värld där hans kalufs var precis som alla andras. Inte ens när domarna fick blåsa av spelet hela tiden för att plocka upp Håkans hår från isen, förstod han. Inte ens när det satt mer hår på insidan av hans visir, än på huvudet, insåg han. Nä, inte ens när stora delar av hans hjässa såg mer ut som de hårdast drabbade delarna av Amazonas regnskog, tyckte Håkan att han skulle ta fram rakapparaten. Nä, jag kan tänka mig att han kanske såg på sitt huvud som en stackars anorektiker ser på sin kropp i spegeln. En 21 kilo lätt flicka ser Babben Larsson och Håkan såg Elvis Presley.

Håkan fick nog höra av någon frisörutbildad kompis att ett hårstrå sväller av värme. Alltså blir hårstråna tjockare av att man bl.a fönar håret starkt och länge. Ju större fön desto bättre. Jag har i några år nu, trott att klippet på You Tube där en person sugs in i en flygplansmotor, föreställde en mekaniker som råkar illa ut. I själva verket är det Håkan som fönar håret på Arlanda 1987.

http://www.youtube.com/watch?v=ZeDsER8SmYs

Till slut ramlade i alla fall den sista hårtesten av och idag ser Håkan riktigt snygg och modern ut i sin flint. Lite väl glansig när han blir upphetsad kanske, men som tur är, gör ju inte Tre Kronor mer mål än att sminkören hinner in i mellan och pudra honom!

Nu tycker ni säkert att jag borde skrivit mer om hockey, men turneringen har ju precis börjat och efter hand som jag skrev, kändes det roligare att håna sportkommentatorer. Eller hur? Hockeyn skiter vi ju i ändå? Vi lyckades ju knappt slå, Mocambique igår.
 
*Speedos är ett klassiskt badbyxmärke som kan få vilken kille som helst att framstå som välutrustad. Det enda som skulle vara tightare att ta på sig runt höften, vore om man kunde kränga på sig ett gammaldags ventilgummi, som sitter i äldre cykeldäck. Ett ben går kanske bra, men att få i bägge benen i ett ventilgummi är det nog bara Magnus Uggla och Iggy Pop som kan klara av.

Nu en avslutande liten tanke som slog mig bara, innan jag lämnar er ifred för idag.

De ska tydligen få stopp på den läckande oljans framfart i Mexikanska golfen med hjälp av en stor kupa? Är det månne Dolly Partons behå man ämnar låna?

Kommentarer
Postat av: Pelle

Pudding!

2010-05-10 @ 14:55:27
URL: http://okataktenbajen.wordpress.com
Postat av: Mats

Äsch, trodde först att du menade mig, men kom snabbt på att det var materialaren.

2010-05-10 @ 16:07:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0