Vip-kö eller Mupp-kö?



Hej syltmunkar!

Jag har precis kommit hem efter en t.o.r till Citygross i Kungens kurva. Intressant, tänker ni och skjuter undan allt annat på skrivbordet samtidigt som ni drar datorskärmen närmre er.

Jag älskar Citygross i Kungens kurva. Stort och fräscht och nästan folktomt på förmiddagarna. Folktomt tills man når fram till kassorna. Oj, oj. Är det inte i kassaköerna som samhällets bottenskikt håller till? De fulaste, tristaste, drygaste mest illaluktande människorna tycks dras till kassaköer likt en fluga till en koblajja.

Det finns såklart undantag, som jag själv, min familj och ni förstås. Men i alla fulla fall, studerade jag kassaköerna lite extra idag. Det började med att jag likt alla andra försökte hitta den kortaste kön. Detta beteende liknar mest det hos rovdjur, när de väljer ut de svagaste i byteshjordarna när de jagar. Kundvagnar som slamrar runt och kör in i varandra som radiobilarna på Gröna Lund.

Idag trodde jag att jag hade hittat bästa kön, men blev osäker när det stod två fulla korgar bakom den sista damen i kön. Snäll och väluppfostrad som man är står man lite på sniskan och kollar om dessa tilhör någon. Nja, det verkar inte komma någon, så jag tog plats bakom damen. Sju sekunder senare, känner jag hur det liksom bränner till i nacken och när jag vänder mig om, står där en höggravid kvinna som säger att hon bara hämtade en liten sak precis bakom. Jag såg när hon hämtade den där "lilla saken". En påse med tre kilo godis! Väluppfostrad som jag redan påpekat att jag är, släppte jag förbi henne. Men jag viskade minsann för mig själv sådär lite som att hon skulle höra, men ändå inte, att; "Ja, så kan man ju också lösa kökonceptet."

I kön brevid var det kaos. Varför? Jo, för det finns som sagt alltid idioter som glömt något och utan att kolla med sina medmänniskor, uppehåller kön med tio minuter för att han/hon ska hämta något längst in i den tre kilometer djupa butiken. Det hördes mycket grymtande i den kön, kan jag lova.

Sen lyckas ju alltid den där illaluktande 60-åringen som man normalt brukar få brevid sig på bussen, hamna någonstans i närheten av en. Ni vet han som luktar som att han tvättade sina kläder i mellanöl och urin. Han vars hårbotten består av 75% gorgonzola.

Han brukar förvisso aldrig ha mer än två folköl i korgen, men om folket framför honom håller normal svensk köhastighet, står man ju där lik förbannat och håller andan i en kvart!

Vad har vi mer för avarter? Jo, de som vägrar lägga upp skiljepinnen bakom sina varor. Hallå! Hur j-a svårt kan det vara att lägga upp den. Den väger mellan tummen och pekfingret 50 gram! Människan har precis lyft upp 600kg näringsfattig kost och groggvirke, men kan inte lyfta en liten pinne av plast. Patetiskt. Känns nästan som att de gör det med vilje?

Sen har vi damen som aldrig vet hur hon ska betala sina varor? Problemet är ofta, att damen redan tänker betala kontant, men när kassörskan frågar om hon har ICA-kort eller något liknande, svartnar det liksom för den stackars damen och hon förvandlas till en tre-åring som håller på att lära sig räkna på fingrarna.

"Nja....jag vet inte ser ni?" "Jag har inget ICA-kort, men mitt medlemskort i Glada Damers Knyppelgäng går kanske bra?" I nio fall av tio, har damen bara kontanter och just detta medlemskort, men blir så ställd att hon tror att hon kanske har annat att betala med.

När man sen börjar närma sig kassan, händer det ofrånkomliga. Man är så nära att man nästan känner kassörskans billiga parfym, när hon plötsligt blir alldeles svettig i pannan och ansiktet drar ihop sig som om hon tagit en rejäl tugga av en citron. Mannen framför mig har lyckat få tag i en vara som inte registreras av EAN-scannern. Nu försvinner 7 minuter av mitt liv rakt ner i soptunnan, medans hon tittar desperat ut i butiken efter kollegor, samtidigt som hon ringer febrilt i interntelefonen.



När jag äntligen är på plats och mina varor börjar rinna igenom systemet, kommer då inte karlfan som var klar för tio minuter sedan, tillbaka med sitt kvitto och påstår att de räknat fel på tomaterna. "Det stod 75 kronor kilot på skylten, men ni har tagit 76?"

3 minuter till rakt ner i soporna!!!!

Nä, jag ska nog börja använda Mataffären.se snart. För ni har väl sett reklamen med den korpulente killen som är så stolt över att vara vice VD?

Vi får se nästa gång som min sambo ger mig inköpslistan som är lång som en halsduk, om jag åker till mitt Citygross, eller om jag bara glider in framför datorn.

Fast, beställer jag från dem, så slår jag vad om att de fastnar i bilkö hit och att chauffören stinker svett.

Ha en härlig helg, själv har min puls ökat avsevärt de senaste dygnen, då jag ska vara toastmaster på ett bröllop imorgon.

Förresten! Nu får det vara slut med mexikansk snabbmat! Taco adjö!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0