matspernfors

Tillbaka på brottsplatsen!

Uppenbarligen har jag lyckats lura några att tro att jag är värd en gratulation på min födelsedag. Jag har ju som jag tidigare skrivit, befunnit mig i lite av en radioskugga under helgen. Om man nu kan det i vårt fantastiska kommunikationssamhälle? Därför var det lite av en glad chock, när jag såg hur många som valt att säga grattis till en gammal ulv som jag är. Självklart borde jag ta mig tiden att svara er alla var och en personligen, men jag är alldeles för lat för det. Inte desto mindre uppskattade jag alla och just envars gratulationer, även om vissa hade räknat fel på antalet år och andra kompletterat gratulationen med diverse tillmälen och sk. smeknamn. som tex Flottyrmunk och Gubbjävel.

När man tänker på just födelsedagsgratulationer, kan jag inte undvika att påminnas om de där märkliga annonserna som vissa sätter in i dagspressen. För vem har inte någon gång läst följande; "All uppvaktning i samband med min födelsedag, undanbedes vänligt men bestämt"

Vem skickar in dessa? Min första tanke är förstås att det rör sig om sura gamla gubbar och kärringar, men är det i själva verket inte människor som egentligen hemskt gärna vill att någon ska uppmärksamma att de existerar?

Nä, all uppvaktning i samband med att jag lever och andas, uppskattas å det varmaste!

Ett annan lite märkligt fenomen, är tacktal i samband med prisutdelningar. Prisutdelningar som tex vid Svenska Fotbollsgalan. Idrottspriset, Guldbaggen eller den största av alla; Oscarsgalan.

Jag kan inte förstå, hur det kan vara så svårt att levererar ett bra tacktal?! Jag respekterar att en blyg 16-åring som just blivit världsmästare i simning eller en 11-åring som blivit uttagen tilll landslaget i rytmisk gymnastik, har lite svårt för att få fram klassiska och bevingade ord, när de tar emot en utmärkelse. Men när "stora" kända skådespelare knappt får fram ett vettigt ord, höjer jag på ögonbrynen! Hur kan dessa sk "konstnärer", vara så usla på att tala spontant rakt ut till oss vanliga människor? Ja, nu krävs det ju inte av dem att vara spontana ens, för jag utgår ifrån att om man är nominerad för en Guldbagge, eller ännu vassare, en Oscar, så får man inte den informationen när man hänger in sin rock i garderoben, utan förmodligen ganska så långt innan själva prisutdelningen. Hur kan Hollywoodskådisar som tjänar hundratals miljoner, inte engagera någon att skriva ett bra tal till dem? Skulle man ha världens bästa tal i bröstfickan och den nedrige Brad Pitt eller den usle Tom Hanks  råkar vinna istället för mig, så kan jag ju alltid rulla ihop talet och röka upp det i sämsta fall, eller hur?

Nä, nu blev detta lilla inlägg inte så speciellt komiskt, men jag lovar att bättra mig.

Nu vill jag bara tacka, min familj och mina vänner, min granne, min hundpassare, min trädgårdsmästare, killen som tar emot biljetterna på Gröna Lund, han som körde om mig på motorvägen imorse. Lena i kassan på Hemköp, min andre granne på andra sidan. Han som delar ut posten, Hon som var så vänlig i kön till bankomaten häromdagen och...och ...och va? Har jag gått över tiden? Då vill jag bara avsluta med att tacka min svensklärare, min kapten som jag hade under värnplikten, han som skriver manusen till min blogg, min gamla blockflöjtslärarinna samt alla de usla backar som jag tunnlat när jag spelat fotboll.

Jag älskar er alla!