matspernfors

God söndag invånare!

Nu har solen kommit på allvar och mina läsare försvunnit på allvar!

Jag tar det lite lugnt med skrivandet några veckor i sommar och låter er ligga lugnt på stranden och läsa dåliga svenska deckare istället. Men under tiden vill jag locka in er på min vän Bellas blogg, där jag gjorde ett gästspel på midsommarafton. Jag passade faktiskt på att vara lite allvarligare än vad ni är vana vid att jag är. Jag skriver lite om kvinnor som inte alltid tänker på människorna runt omkring sig, utan snarare tror sig befinna sig i centrum av universum. Kolla in Bellas blogg, så ses vi snart igen!

De av er som är här lite som trevande nykomlingar, finns såklart en del kul i arkivet. Om ni känner för att kasta bort den där dåliga svenska deckaren vill säga.

Ha en härlig sommar!

Hej trafikant!

Då är det dagen innan midsommarafton och jag är dum nog att tro att folk går in och läser min blogg.
Klart att ni (varför skriver jag egentligen, då ingen läser ändå?) hellre ligger och friterar era kroppar i solen, än läser vad jag har på hjärtat. Själv har denna veckan varit fylld av olika engagemang och det har inte blivit så mycket rapporteringar från verklighetens Sverige.

Visserligen gror det lite idéer i mitt huvud, men jag tror jag sparar dem till lite senare. Lite senare när ni tröttnat på sol, glass och grillspett.

Jag har ju enligt min A-kassa inte rätt att ta semester, men jag tar i alla fall en liten paus från min blogg och hoppas ni är vänliga nog att komma tillbaks om några veckor. Under tiden ska jag nog både hittat nytt jobb och nya uppslag. Det finns ju alltid folk att häckla och lyfta fram i rampljuset för allt dumt de tar sig för.

Ha en riktigt skön sommar och glöm inte att smörja in er själva och de ni älskar med solskyddskräm!

Skål!

Hallå? Hallå? HALLÅ????

Trodde inte att sommaren och solen, skulle bli en sådan konkurrent till min blogg. Är jag inte roligare, än att man kan vänta med att olja in sig, bada och grilla upp en hel jävla ko varje kväll?

Ni är några trogna trots allt och därför ska jag försöka motivera mig till att...............SOLEN!!!!!!

Tager ni denna blogg?

Var det någon annan än jag som kom att tänka på leksaksparaden ur Tomtens verkstad när ni tittade på Kronprinsessans bröllop i lördags? Jooooo, ni tittade visst!!

Finns det något manligare, för en kille alltså, än att erkänna att man tittade på bröllopet? Nä!

Jag surade i tre dagar för att jag lovat min sambo fulla tv-rättigheter i lördags, men veknade ganska snabbt. Varför kolla in 0-0 matcher i fotbolls-VM, när man kan se massor av nollor här. Dessutom blev det ju en massa mål på slottet.

Jo, leksaksparaden. Visst påminde en del kungligheter om gamla träleksaker? Någon gammal stofil liknade en sån där gammal nötknäppare. De struttade fram i sina gamla galakläder som pruttande sagofigurer. Vissa gubbar såg ut att vara mer metanfyllda än de kor som står och idisslar på våra ängar.

Jag är inte republikan på något sätt, utan jag anser istället att mitt bidrag till apanaget, ger mig rätten att häckla och skoja om dessa figurer. Victoria och Daniel var vackra som tagna ur just sagor och Daniels tal mot slutet av middagen, var riktigt bra faktiskt. Även om det engelska uttalet kändes väldigt Svennis. Han kändes sig säkert lugn efter Svanbergs uttalande i veckan och körde på med sin mellanstadieengelska så det stod härliga till.

"Mejjbi ajj våss nott ejj frågg."

Det viktigaste av allt, tycker jag ändå var, att de gifte sig av kärlek och att man kanske ska tänka mer på det här med att inte inavla. Titta bara på det engelska kungahuset. Herregud vad det måste slamras i dörrarna på Buckingham Palace! De örongenerna får man inte gratis! Det har tagit några generationer av släktträffar för att få de speciella stuket. Hela det engelska folket ser ut att vara berörde av dessa gener, när man tänker efter. Det blir väl så med öriken med tiden? No way to run!

Nåväl, vi kan väl hoppas att Daniels gener bidrar till att vi får tronföljare som kan läsa kartan i alla fall. "Kära Örebroare!"

Nu undrar jag om det är någon annan än jag som kan tänka sig att stoppa ner ett brännbollsträ i Linda Nybergs hals? Maken till irriterande kommentator, har jag inte varit med om! Det kändes nästan som att Hans Chrispinsson, gav upp och inte orkade rätta henne. Hon var ju inne och petade i allt! "Nu ser ni att Victoria kliar sig bakom örat." "Ja, den danske prinsen rättade precis till sin jacka." Yeah, so what!!!!! Shut the f... up!!!!!

Det är lite som när sportradiokommentatorer får chansen att referera tv.

"Nu dribblar han med bollen längs med sidlinjen, tittar upp och försöker hitta någon att passa till, sen tittar han ner på bollen och rusar in i planen i hopp om att det danska försvaret ska öppna upp sig." "Han tittar upp mot läktaren och tänker att hans bror fick väldigt bra platser, tack vare honom." WHAT!!!!!! Idioter!

Tillbaks till bröllopet.

Mark Levengood!



Nu undrar ni om jag ska vara snäll eller taskig?

Jag tänkte var lite taskig och lite snäll. Jag hatar honom, men han var inte så mycket i rutan som i fredags.

Så, det var det om honom!

Nä, int kann mann vell haata Maaark! Nä, hat är kanske ett överdrivet uttryck för hur jag känner, men jag har lite svårt för honom faktiskt. Han verkar väldigt snäll och omtänksam, men h-e vad tjatig han är! Sen tycker jag inte det kommer ett enda väsentligt ord ur hans mun. Han ska samtala med tvååringar och inte mer! Dessutom utsågs han till Sveriges bäst klädde man 1995, när jag delade andraplatsen med 49 andra. Han hade en jävla brosch i halsen då också!!!!! Det är nog där den gamle skon klämmer? Fan, jag hade snyggare skor än honom också! Haha!

Däremot har Ebba Von Sydow gjort ett okej intryck. Saklig och lagom intressant. Herr Luuk bidrar alltid. Kändes som en katt bland hermelinerna, men det var bara fräscht.

Nu ska jag svalka mina känslor med lite saft från Robinsons, sen blir det städning av lägenheten. Det var ett jävla hoolabaloo i lördags. En-rätters med Rosébuffé!

Krama om varandra!

Hej söndagsskolebarn!

Idag behöver jag för att smälta intrycken från gårdagens taffel. Hoppas kunna återkomma imorgon med lite reflektioner och nedslag sprungna ur detta Calle 16:s gästabud.

Eller det är ju egentligen inte hans bjudning, utan vår. Det svenska folkets gåva till Vickan & Danne.

Därför avslutar jag med en George Costanza.

"Actually, I paid for the Big Salad".

Stråla vidare mina änglar, så ses vi imorrn.

Hej weddingcrashers!

Vem stylar Peter Jöback? Såg på SVT igår när de sände hyllningskonserten från Konserthuset och är numera övertygad om att Peter Jöback och vår Överbefälhavare Sverker Göransson har samma stylist!

Sen undrar jag om han lider av urinvägsinfektion, såsom han släntrade in på scen? Nåja, vi får väl vara glada att han dumpat sina dambroscher i tre-kilosklassen, som han envisades med att bära varenda j-a gång han uppträdde ett tag. Varenda kavaj satt snett, för att där hängde en ekoxe eller en slända i silver på några kilo.

Han bar också enträget scarfs under en lång period. Scarfsar stora som spinacles på segelbåtar. Det krävdes nog tre man för att vira in honom innan en konsert.

Nu såg jag tyvärr inte hela konserten för min flickvän ville så gärna se Englands match i VM. David Beckham satt nämligen på bänken och hejade. Jag hann dock se hur Lisa Nilsson svullnat upp i Aretha Franklinproportioner. Visst att man kanske ska hålla en viss klädkod vid ett sådant här tillfälle, men varför hade hon hängt på sig en gammal gardin från Kalmar slott?

Hon såg ut som en installation av Christo. Ni vet han som klädde in Pont Neuf i tyg för några år sedan.



Sen kom Per Gessle in i svart nagellack. Oj! Vuxna karln! SVART NAGELLACK vid sextio?! Det vi också kunde konstatera var att han inte tagit några sånglektioner sedan sist heller, den snåle fan. Roxette känns så status quo på något sätt? Lika mycket som man gillar Marie Fredriksson, hatar man Per Gessle.

Nåväl, konserten räddades av några småbarn som kom in och sjöng gudomligt för bröllopsparet. Lite mycket små svenska flaggor kanske, men annars tårfyllt. Ja, Silvias plastikkirurg/livvakt fick stänka lite vatten i hennes ansiktet för att det skulle se ut som att hon grät. Hennes tårkanaler togs ju bort härom året när hon genomgick
60-årsservicen.

Ja, då återstår det bara för mig att kyla champagnen, putsa upp lackskorna, knyta flugan och sätta mig och kolla in...Holland-Japan!

Drink responsibly!

Tjohej alla afterworkare!

Till skillnad från er, är jag helt nykter!

Däremot ska jag erkänna att jag är lite berusad av Stockholms innerstad. Jag kom precis hem från city och hade inte en tanke på det bröllop som ska stånda imorgon, när jag åkte in till stan. Däremot är jag nu helt övertygad om att någon speciell ska gifta sig imorgon. Herregud vilket folkvimmel! Jag börjar få en myras perspektiv på saker och ting nu. Min respekt för dessa små ettriga varelser ökade flerfaldigt efter förmiddagens visit inne i Stockholm. Nu var det inte så många som drog runt på grässtrån som vägde 300 gånger sin kroppsvikt, men å andra sidan vet inte en myra hur man hanterar en bajonett heller. Jag måste erkänna att det kändes stort att vandra längs med Stockholm huvudgator. Se hur soldaterna finslipade sina manövrar och hur polisen blåste upp sig. Jag kan egentligen inte peka på vad exakt det var som fick mig att känna mig så euforisk, utan det var nog känslan av hur stort allting blir när folkmassor samlas runt något glatt och positivt. En massa byfånar från landet som luras köpa t-shirtar med älgar och svenska flaggan. Undrar om jag inte såg några korvar i ett stånd, som hade blå/gula rosetter? Till och med uteliggarna ser ut att ha fått en make-over av staden. Tänk om det vore så? Uteliggarna slussas iväg i bussar upp till SVT:s sminkloger för en "Total wedding make-over".

Man kommer se fyllehundar stå vid Södra Station i veckor med rouge och "extra volume extended eyelashes"(?). De kommer komma fram till en och säga;"Hörru! Du har inte en tia till en Exschtra vålljumm kålladjen brash från Lårealj?" "Kåss ajm vörf it!"

Istället för att lukta urin och gammal mellanöl, stinker dom nu urin och Elisabeth Arden Aveny Nights. Det kommer ligga extensions och lösnaglar runt hela Fatbursparken hela sommaren.

Nu kanske jag for iväg lite grann där, men det är inte omöjligt att det kommer bli så?!

Visst, jag kommer kanske glutta lite på bröllopet imorgon och kanske lite på kortegen, men jag kommer ta mig fan inte kolla på festmiddagen. Förutom lite av förrätten kanske? Eventuellt se vad de äter till varmrätt och det hade ju varit kul att se vilket dessertvin dom får. SEN!...blir det fotboll för hela slanten, OM!...inte Lisa Nilsson sjunger "Himlen runt hörnet". Efter DET, blir det VM...äh, vi gör så hör, jag lovar inget av varken det ena eller andra. Jag kommer i alla fall inte att vara nykter en sådan här dag. Vem vet, jag kanske får en fri make-over om jag går utanför dörrarna?

En tanke bara. Jag vill ju såklart innerst inne att allt ska gå bra och friktionsfritt imorgon för brudparet, men hade det inte varit JÄVLIGT roligt om allt hade varit ett sociologiskt, socialt, ja vad det nu kan heta, experiment från Daniels sida, eller ett grymt vad, som gick fel 2001(eller när de nu träffades) och han säger ett rungande nej i kyrkan? Inte? Nä, ni é ju så jävla känsliga. JAG hade tyckt det var lite kul i alla fall. Calle 16, hade nog fått smultronröda kinder och Silvia hade tappat hakan. Den hade de dock snabbt fått på plats igen eftersom att en av drottningens livvakter egentligen är plastikkirurg.



Jonas Bergström däremot hade nog lett lite så snett och högfärdigt som bara killar som han kan. Daniel hade fått fly på skidor till Dalarna och Ockelbo hade försvunnit framför ögonen på oss från alla Sverigekartor.

Victoria hade nog hamnat i kloster, Silvia på dårhus, Calle 16 hade vi hittat om fem år i en bar i Thailand med en "buktalardocka" i knät, Prinsessan Madeleine låser in sig på Drottningholm och omkommer tre år senare i en dockhusrelaterad olycka, medan Prins Carl-Philip förvandlar Stockholms slott till en enda stor inomhusgo-cartbana. Där blir han av med allt sitt hår hösten 2012 då han av misstag tar på sig en kandelaber istället för sin hjälm, innan ett av loppen.

Nåväl, allt detta kan alltså undvikas om bara Daniel svarar ja, vilket vi såklart...inte hoppas då!!!

Må riktigt gott nu halvalkisar och tänk på att just ni är viktiga...för barägarna ute i landet!

Hej lunchinnehavare!

Idag har jag städat lägenheten för vi hade en städerska här igår!

Är det inte själve fan att ett städbolag återigen inte städar ordentligt?? Denna gången kom "Olga" hit och visade mig hur man kan tala dålig svenska samtidigt som man inte kan städa. Snacka om kvinnlig simultanförmåga.

Missförstå mig nu inte och skrik rasist åt mitt håll, jag blir bara så irriterad när städbolagen anställer invandrare för att det ska vara billigt, men sen blir allting så fel och i slutänden ändå dyrt...i alla fall för bolaget.

Vi använde oss av ett bolag som hade det här med familjetradition och erfarenhet och service som devis i marknadsföringen. Sen kommer som sagt lilla "Olga" hem till oss igår och ser ut som att hon inte förstår någonting. Jag började snabbt undra om hon blivit informerad överhuvudtaget om sina arbetssysslor i företaget. Jo, hon hade nog fått reda på att hon skulle städa, men inte vad och hur mycket. Sen började hon fråga mig på obefintlig svenska om "larmnyckeln". Va??? Det tog 11 minuter och åtskilliga Clownen-Manne imitationer av mig, innan det stod klart att hon undrade om portkoden. Puh!

Om grannarna hade tittat in, hade de nog trott Marcel Marceau var på besök, som jag gestikulerade och mimade.


Monsieur Marceau

Sen tre och en halv timme senare är "Olga" klar och jag kunde komma tillbaks till lägenheten för att...städa(!).

Tyvärr var det inte lönt att diskutera med henne eftersom jag lika gärna hade kunnat gå igenom städningen med min sons snuttefil, utan vi ringde och klagade och tog på oss gummihandskarna. Anledningen till att vi inte tog hit någon för att bättra, är att vi har visning i eftermiddag och tiden inte fanns.

Så nu är här så fint att man knappt vill flytta. Leksaker, blöjhink och potta är undangömda i källaren och det känns nästan som förr när man bodde ganska fint. Utan snorigt barn och skrik och skrän. Usch, vilken hemsk tid! Tiden innan kräket, diarréerna, skriken, matvägran, sömnlösheten, kramarna, det söta lilla leendet, pussarna, lekarna, buset, de första stegen, de första orden, de första svordomarna....varför klagar jag överhuvudtaget på något?

Jo, för att NI ska ha något att skratta åt!!!!


Barnet på bilden har inget med mina gener att göra, men vi har en snarlik tvättmaskin.

Ps. För att undvika rabalder om hets mot folkgrupp, vill jag klargöra att det inte är invandrare som inte kan städa, utan det stora problemet igår var språkförbistring och att handledare inte ger rätt information. Kan hända vilken turk som helst. Ds.

Ps2. För att undvika rabalder från den turkiska delen av läsekretsen, vill jag ge er en glass. Ds2.

Må gott alla bröllopsivrare, så ses vi imorgon!

Hej smultron på tråd!

Aldrig mer! Varför drack jag tequila klockan 02.37 igår? Kunde jag inte gått hem efter hockeyn?

Ja, ni förstår vad det handlar om idag?

Jag älskar sprit! Inte nog med att jag behandlar mina spritflaskor där hemma som en 9-årig flicka behandlar sina dockskåpsmöbler, jag njuter av varje sekund jag får dricka en calvados, en gammal whisky eller en White Russian. Det har också hänt att jag njutit av elva starköl, en flaska spanskt lantvin och tre kanelsnaps faktiskt, men då jag har haft turen att uppfostras av förståndiga föräldrar samt även själv varit relativt förståndig, anser jag att jag har en väldigt god relation till sprit. Under vissa perioder av mitt liv, som tex när jag varit singel, har säkert inmundigandet ökat något, men jag har aldrig fallit utanför ramen. Är typisk svensk och dricker bara på helger osv. Tillbaka till ramen dock.

Att jag aldrig har fallit ur ramen är ju en definitionsfråga. Vissa har stora breda ramar, medan andra kanske har något mindre såklart. Visst har jag vomerat på någon annans skor eller somnat mitt ute på den skånska slätten i minus åtta grader och snö, men jag har aldrig slagits eller hamnat i problem med rättvisan på grund av att jag varit påverkad av alkohol. Dock.........och nu börjar krönikan.

Har man ju varit inblandad i en del klassiska situationer. Situationer som jag tro de flesta av oss känner igen?

Kan t.ex någon förklara för mig hur det kommer sig att när man står och desperat försöker fiska upp sin garderobsbricka klockan fyra på natten, ramlar där bara ut en massa fuktiga sedlar? Fan! Femhundralapp! Tjugolappar! Var faen é brickan?! Hundralappar! Där! Nä! En till jävla femhundring! Nu, där är den! Så, tack för ikväll stumpan!

Sen åker man hem i taxin och vips dagen efter, när man tömmer ut exakta samma fickor, är sedlarna ersatta med kvitton!! Va f...! Krognota1: 12 x sprit 800:-, Krognota2:6x sprit 500:-, Entré 150:- Taxi 237:-!!!!!

Det sker någon slags metamorfos med sedlarna i taxin hem! Eller blir man sövd i taxin? Taxichaufförerna har skolådor fyllda med kvitton i bagaget som de proppar ner i ens fickor. Kanske därför det stod Libresse 750:- på ett av mina kvitto en gång?

En annan sak som jag märkt med åldern och festandet, är dygnsrytmen. Nu drar man ut med några polare och lirar någon slags idrott på eftermiddagen, sen käkar man middag på restaurang, sen ut på krogen. Iiiiiihaaaaa!

Efter att man druckit sin beskärda del av Nigerias BNP, dansat sig rejält svettig, kissat Zorro z:at på dass samtidigt som man gör sin Stevie Wonderimitation, dragit iväg fegis-sms:et till polarna att man dragit hem, sitter man där i taxin och känner ett enormt kontaktbehov. Således messar man alla polare som inte varit med just denna kväll och förklarar hur mycket man älskar dem och sen skickar man till sambon att man är på väg hem. Det enda mess som returneras omgående, är sambons som det står; Ok, jag sitter fortfarande uppe och kollar tv. Då kisar man ner mot klockan och inser att den är 23.45!!!!! Gubbjävel!!!!!!

Det var bättre förr, när man var ute till klockan 06.00 på morgnarna. När man kom kryssande hemåt likt en segelbåt längs trottoaren och hälsade på alla brevbärare som om dom vore ens syskon eller i alla fall kusiner man inte sett på länge. Mycket länge. Konstigt. Efter att man förklarat sin kärlek till postväsendet, lämnade man dem alltid backandes och gjorde den klassiska pickadollan med handen samtidigt som man klickade med munnen och blinkade med ena ögat.  Som en "jag gillar verkligen DIG"-gest. Detta gjorde man även med; tjejerna i garderoben, den finnige snubben på McDonalds och i de fall man åkt taxi, till chauffören. Fast då lutade man sig in genom främre passagerarfönstret efter betalning och fastnade med slipsen när han hissade upp rutan.

En annan egenhet jag alltid haft, är att hur onykter jag än varit kvällen innan, ligger ALLTID mina kläder snyggt ihopvikta på en stol och mina skor står snyggt tillsammans innanför dörren. Däremot står smöret, mjölken, brödet och osten ALLTID kvar ute på köksdisken. Är det det som kallas Yin och Yang? Kanske Gin & Yang?

Sen tittat man ner på sina fingrar, för nog fan har man karvat mer i händerna än i osten på natten!



Ytterligare en fånig grej som framförallt vi killar har för oss, är ju det ohämmade flörtandet. Vi står där i kön till garderoben på väg hem och våndas över hur andra grabbar försöker flörta med den söta garderobstjejen. Vi vrider oss som maskar för vi skäms för våra "bröder". Men sen vips, när vi själv är framme, förvandlas vi till Stanley Laurel (Halvan) och det kommer ut ett skönt; "Tjena schockerschmulan, schka du mé på efterfescht?"



Jag skulle kunna berätta fyllehistorier i månader, utan avbrott, men om några timmar kommer vår städare och jag måste snygga till i lägenheten innan. NO! I have become my mother!!!!!

Det får bli fler alkoholrelaterade anekdoter lite längre fram.

Må som ni förtjänar nu! 

Godmorgon röstberättigade!

Under fotbolls-VM:s första dagar har det varit väldigt mycket fokus på material och inte spel. Är det inte gnäll på vuvuzuelorna är det fel på bollen.

Om vi börjar med vuvuzuelorna, är det ju inget nytt fenomen. Vi hade ju den stora näverlursinvasionen under Stockholms-OS 1912 som folk har en tendens att glömma. Men 1912 glömde man inte detta aber till hjälpmedel som de unga svenskarna hade samlats kring denna sommar. Ungdomarna gick upp och ner längs Stockholms gator på nätterna och tutade i dessa horn. De hängde på Stureplan och undrade när fan de skulle öppna upp några klubbar där. VA? 1978?

De motades dock bort från Stureplan av den dåvarande torgmästaren Fadde Darwichsson. Istället trängdes lurblåsarna ner längs Biblioteksgatan för att till slut nå Kungsträdgården, där de drabbade samman med ett annat gäng näverlurare med ledaren Paul Robertosson i spetsen. Paul var känd kring hufvudstadens torg som en bister och hårdför dräng, men mognade med tiden och blev faktiskt känd som "Fröken Landå" i P1 första riktiga barnprogram i radio i början av 1930-talet (?).

Näverlurarna var ett het ämne som det debatterades vilt om i landets dagstidningar. Göteborgs Handelstidning skrev bl.a; We have näver seen anything like it before! Dock tycktes intresset för dessa tutor ganska snabbt ebba ut och vid OS i London 1948, löd parollen; Never Näver!

Den nya fotbollen då?



Jabulani! Bollen som skulle få spelarna att grina men publiken att jubla. Det skulle bli så mycket mål med denna boll, spådde våra fotbollsexperter dagarna innan VM. Pyttsan!

Jag har aldrig sett så många skott flyga så spikrakt ut mot parkeringsplatsen sen Engelska Ligan i slutet av 70-talet. Jabulanin skulle ställa till det så mycket för målvakterna med sin svajjiga bollbana, men jag har aldrig sett så många kvalificerade räddningar! Tack gode Gud för alla experter!

Det vet m.a.o inte mer en meteorologer, börsanalytiker eller vad Saida visste.

Det enda Saida visste i förväg, var att hon skulle lura någon.


Den här bilden har inget med krönikan att göra, men jag tyckte detta gänget var så coolt när jag såg The Warriors första gången.

Nä, nu tycker jag vi samlas kring det danska landslaget och.....GARVAR!! HAHAHA, vad jag är glad att Danmark förlorade. Det snackas om att vi ska heja på våra bröder, nu när vi själv inte är med. ALDRIG! Varför? Jo, för de jävlarna hatar oss! Trots att vi skånska ungdomar är enskilt ansvariga för att deras ekonomi stod pall i början av 80-talet. FNYS!! De klagar och gnäller på vårt landslag och sen ska vi heja på DOM i VM. NÄVER!!

Jag hejar på TYSKLAND, ENGLAND och SPANIEN och hör sen. Även otroligt skönt att världens tråkigaste landslag Italien bara fick en poäng igår. JA, gnäll nu på mig alla ni som älskar Italien, men jag vet att ni bara gillar dem, för att de är så snygga. Snygg fotboll, lirar de tråkmånsarna i alla fall INTE!!!

Sen måste jag hålla tummarna för att Portugal förnedrar Svennis. Den mannen har jag inget för. Snål, otrogen överskattad tränare och människa. Om han kan tänka sig att lära sig engelska, kanske jag tar honom till nåder.

Jag glömde förresten lägga till BRASILIEN till de lag jag hejar på. Kan komma att fylla på den listan efter hand så jag står där och jublar med min näverlur efter finalen!!!!

Love the game!!!

Nä, inte fan var järnhandelsuppdraget särskilt upplyftande!

-"Nae, de där vet du, det får du ta med dem som byggde fastigheten. -"Annars får du starta konto om vi ska beställa."

Varför? VARFÖR? Ni kan ge er fan på att det kommer en krönika om hantverksrelaterade butiksbiträden en vacker dag!!

Den hantverksrelaterade mannen på bilden, har inget med mitt besök i järnaffären att göra, men den jäveln är säkert skittråkig att ha att göra med han med.

Mannen på bilden har inget med föregående mening att göra, utan står helt enkelt där som en symbol för de hantverksrelaterade svinen som ALLTID ska jävlas med en för att man inte har snickarbyxor från Blåkläder på sig när man ska handla hantverksrelaterade prylar.

Mannen på bilden dog 1973 i en kundrelaterad "olycka".

Nu tänker jag ägna ytterligare sju minuter åt att sura, sen ska jag göra potatismos till min son.

Ta hand om er och spika er inte i foten!

Godmåndag veckoälskare!

Det var tusan att vara busy för att vara arbetslös då!

För att min A-kassa inte ska bli sur, vill jag klargöra att jag söker jobb som en iller. Inte som iller, utan som en iller alltså. Det gäller ju att vara djärv och på bettet för att få bra jobb nu för tiden.

Jaha, då har man blivit med hus. Det blev ett trevligt radhus i....nä, jag tänker inte skriva var jag flyttar, för då kommer ni bara stå där på morgnarna med era block och era tomater!

Men en sak som är lite kul i sammanhanget, är ju mäklarna eller rättare sagt hela processen med ett hus eller lägenhetsköp. I vilken annan situation när ni ska köpa något, ska det pris som köparen visar upp...HÖJAS!

Tänk om det var så på ICA? Du plockar en liter mjölk och det står 7:90 på hyllan. Sen när du kommer fram till kassörskan öppnar hon upp budgivning på den. "Ja, du kan följa budgivningen hemma i lugn och ro framför datorn. E-bud! Eller nu kom jag att tänka på en annan sjuk sak. Varför i h-e ska servitörer ha dricks?? Det är ju en gammal lämning från den tiden när de enbart levde på dricks för f-n! Jag har själv stått otaliga år i klädbutik och servat folk. I timmar har gubbar gått runt med mig och grymtat om vilken slips de ska ha osv, sen när de är klara, så ska DE pruta! What the...! Är det inte så att jag enligt servicelogiken, borde få dricks lika mycket som den slöe fan som bara bär in en tallrik och två öl till mig på två timmar när jag är på restaurang?? Hm, ja det blir kanske några fler öl än så, men ni fattar va?

Nu när vi köpte hus, valde vi faktiskt att kontakta mäklaren innan visning och fick lägga bud utan inblandning av sånna som har mer pengar än oss och det var ju fantastiskt skönt. Men jag funderade på hur mycket mäklaren behövde göra för att kamma hem den försäljningen. 5 minuter för att lägga upp annonsen. 7 minuter totalt i tlfn med mig och säljaREN SAMT EN HALVTIMME MED ATT GÅ IGENOM ETT STANDARDKONTRAKT...DET VAR JU SJÄLVA HELVETESSHIFTANGENTEN DÅ. ÄR MINA FINGRAR SÅÅÅÅ JÄÄÄÄÄÄÄÄ...........FETA?

(5 minuter senare)

Jo, det måste vara himmelriket att vara mäklare? De påstår att de jobbar under obekväma arbetstider, jovisst. Men vad gör de på en visning? Står och ler falskt i dörröppningen medan de delar ut fruktansvärt fula objektsbeskrivningar! Jag har varit på en hel del visningar faktiskt där mäklaren inte riktigt vetat var han var. Inte haft svar på de enklaste frågor. Simpelt!!


Nä, denna krönikan var inte planerad överhuvudtaget och jag är inte kul någonstans.

Därför tycker jag vi stannar där och jag åker till järnaffären och köper nytt balkongdörrshandtag och ni ägnar er åt något som får just er att må bra. Nu får inte mitt järnaffärsuppdrag mig att må så speciellt bra, men jag måste fixa det innan visningen.

Hoppas bara vår egen mäklare vet var han är på torsdag!

Må gott och bo väl!

Stängt pga viktigt möte, vi öppnar åter på måndag.

Ledningen

Hej kaksmulor!

Jag är bara inne en liten snabbis från regnet. Har varit hos min jobbcoach och tränat lite på hörnor och andra fasta situationer.

I en del religioner måste man nog träna hårt på fastasituationer. Tada!

Idag regnar det småspik och folk småspringer mest runt och surar. Hallå! Det är bra för bönderna och vad som är bra för bönderna, är bra för...bönderna och...böndernas barn och....Fuck´em!!

Nu ska jag iväg och göra en stor affär, men det är inget att göra en stor affär av, så jag rapporterar eventuellt mer om den en annan gång.

Har vi något kul att avhandla sen när jag kommer tillbaks till er tro?

VM-premiären? Priset på ost? Ja, vi får se vad som bubblar upp i vänster hjärnhalva som höger hjärnhalva sen får göra någonting av.

So, on behalf of my two brainhalves, see you later!

Hej ärade humorister!

Var har jag varit?!

Busy like a bee today. Ledsen att jag inte har hört av mig, men ibland måste man fokusera på att vara vuxen också. Det har varit en hektisk dag av nätverkande och uppsökande verksamhet.

Jag är uppfylld av positiv energi just nu och det gäller ju att kanalisera den innan man hamnar i joggingbyxorna framför tv:n och prinsessbröll.....öhhh...fotbolls-VM.

Imorgon ska jag träffa min jobbcoach på förmiddagen, men jag lovar att presentera nya teser om vårt samhällsskick lite längre fram mot eftermiddagen. Ja, då ni sitter i startposition i era kontorsstolar i väntan på ännu en after-work. App, app, det är inte förrän imorgon, du där. Jag såg nog hur det glimrade till i dina ögon!

Tills dess, en bild på Siewert Öholm.

Bonjour!

Är du en slav under modet? Lyssnar du på sk. "Modeorakel" om vad som är rätt och inte rätt att ha på sig?

Vet egentligen ett modeorakel mer än en meteorolog eller en finansanalytiker eller kvinnan som sitter nere på bänken vid Hemköp och skriker. "Extra allt" varje gång man går förbi? En mycket egendomlig gestalt förresten, som en gång när jag mötte henne på trottoaren, sa till sig själv: "Jag ska straffas!", precis när vi passerade varandra. Hmmm...

I alla fulla fall, så tänkte jag ge mig in i en ytlig diskussion om mode idag. Eller att kalla det diskussion vore ju inte bara fel, utan faktiskt en lögn. Detta är en helt och hållet subjektiv bild, tecknad av mig själv i mina fulla sinnes bruk. Nja, lite omtumlad är jag kanske efter en hård powerwalk i solen. Powerwalkar ni?

Jag tror inte de "vet" mer än oss andra. De må vara mer intresserade av kläder och skor än gemene man, men jag anser inte att de vet vad som ska komma och inte komma. Vad som är rätt eller inte. De har bara upptäckt att de kan tjäna pengar på att snacka goja. De är i alla fall jävligt rädda för att vara "fel", det är en sak som är lika säkert som urin på en uteliggares byxor. Jag vet inte om ni la märke till det, men använda jag inte ordet de, lite för frikostigt i detta stycket?

De står där inför varje säsong och siar och spår och berättar för oss dödliga hur vi ska klä oss? "Jo, till våren kommer vi få se mycket mjuka ljuva lila och cerise accenter blandas upp med klassiska kakitoner." Lila my ass! De snackar om färger till höger och vänster, men sen är de så jävla rädda att vara snett på det, att de uteslutande ALLTID själva går klädda i svart. Alltid. Gå på ett modeseminarium ska ni se! Se själv på tv inför modeveckorna, när de blir inbjudna till tv-sofforna. Är de inte svartklädda, har de kanske vågat sig på mörkbrunt eller marinblått.

Nu ska jag inte sitta här och kasta sten i glashus. Sten ligger nämligen på intensiven då jag tydligen träffade honom med en vas i förra veckan, här nedanför balkongen. Humbug, men tydligen såg kärringen i 8:an hela förloppet.

Jo, jag har faktiskt själv iklätt mig rollen som trendsättare. Jag har gjort bort mig rejält på rikstäckande nivå faktiskt. Nämligen på den gamla goda tiden när man tillhörde de bäst klädda i detta avlånga land. Eller på "Dinosauriernas tid" som min något yngre flickvän, betecknar den perioden.

Jag och min dåvarande kollega och affärspartner Peter var inbjudna till Sköna Söndag i SVT för att visa kläder och berätta vad som gällde för herrmodet den våren. Vi sitter där och samtalar och jag orerar om hur dåliga killar är på att bära starka färger. Hur fega svenska killar är på att bära färg och att de klär sig så "uniformellt".

Haha, följande kreation, från tå till topp, hade jag själv på mig i programmet:

Mörka mockakängor från Mossimo med svarta strumpor (såklart!).
Mörka blågrå jeans från Katharine Hamnett.
Svart skjorta från Paul Smith med mörk vinröd stickad slips.
Stålgrå armyinspirerad kavaj med Nehrukrage från Hugo.

WOW vad färglatt! Vilket orakel! Va, hur vad det? Ska jag köpa vatten eller salt inför min resa till Sahara?

Oj, oj, men till mitt försvar kan jag skriva, att jag nästan alltid gick och går i färgglada kläder normalt. Dessa plagg var helt nyinkomna och dom liksom bara flög på min kropp tidigare på dagen. Hrmf!

Jag spädde dessutom på mitt misslyckande genom att försöka komma med one-liners till programledarinnan, men hon var så fokuserad så hon hörde nog inte våra svar överhuvudtaget. Jag har skrattat många gånger åt detta inslag genom åren. NOT!! Jo, det har jag. NOT!

Till skillnad från modeanalytikerna, så håller inte själva modeskaparna tillbaka i sin framtoning direkt. De är raka motsatsen. Om John Galliano t.ex, visar ljuva vita sommarklänningar på catwalken, nog står han där själv som en jävla påfågel vid sidan om. Oavsett vad de visar för kollektioner så ser de ut som om de provspelade för roller i Familjen Addams hela bunten. Tre de i sista meningen! I´m good!



Lite som rockstjärnor. Så fort de blir ett uns kända, vet de hur man ska bli av med världshungern och hur vi löser alla problem med krig och orättvisor, samtidigt som de ser ut som något som en papegoja precis kräkt upp.

Härligt!

Jag var faktiskt själv på väg att den vägen vandra. Inte att sköljas upp ur krävan på en papegoja, utan jag var intresserad av att sy kläder. Därav min rubrik på cliffhangern imorse. Jo, jag var ganska duktig på att sy, fram tills jag fick min egen mor i syslöjd i femman. Min lilla mamma tyckte jag var värd en 4:a eller en 5:a, men hon var rädd för att mina klasskamrater skulle hänga mig upp och ner i basketkorgen, om hon gav mig bra betyg.

Tyvärr kollade hon inte vilken relation jag hade med mina klasskamrater, utan kapade mina små tunna skräddarben jämte knäna med en 3:a. Ni kan tro att hon fortfarande får denna historia upptryckt i ansiktet på stora familjemiddagar. Det hjälper ju inte ett krossat designerhjärta att man får en symbolisk 5:a i julklapp varje år, när man vet att man hade kunnat stå där likt en påfågel vid catwalken och öst in pengar med snöskyffel.
 
Så! Ska vi verkligen lyssna på 16-åriga tjejer som skriver om vilka väskor och skor viiiiiiiiiiii, mååååååååååååste köööööööööpa, bah!? Jag förstår att jag inte tillhör målgruppen som ska beröras av Blondinbella, Elin Kling & CO, men är det rätt att dessa pubertala nyutexaminerade trafikfaror ska ha makt i modevärlden? De vet ju inte ens hur man fickparkerar. Men den dagen de eventuellt lyckas fickparkera, får vi en lång bildrapport om det på bloggen. Iiiiiiiiiiii, fickparkera bah! Om de fortfarande bloggar vid 60, vill säga. Haha!

Nä, vad ska jag ha på mig idag?

Jo, det blir nog mina stentvättade Levi´s 501:or med hawaiiskjorta, gula espradillos och Miami Vice-kepsen!

aka

Acnejeans med Lacostetröjan, Clarkskängorna och håret för vinden!

Kiss my a.. Elin Kling!

Morning fashionistas!

Oj vad bloggig jag kände mig när jag skrev fashionistas.

Idag tänkte jag dyka ner bland kläder, skor och skira fotomodeller. Vi får se om jag dyker upp igen?

See you one WOF from now!

Mats Pernfors
Fashion Editor

Godmorgon havregryn!

Ska jag våga? Ska jag våga klättra upp på den höga, hemska, kalla...och samtidigt alldeles underbara scenen?

Egentligen borde jag våga ställa mig på en standup-scen, då konkurrensen inte verkar särskilt hård. Svensk standup tillhör väl inte direkt den hetaste i världen? Jag ser redan rubrikerna framför mig: "Äntligen en rolig svensk ståuppkomiker!", "Mats Pernfors däremot, misslyckades fatalt i sin debut." VA? Hur fan fantiserar jag?

Jag ska erkänna att att jag visst kan skratta till ibland när tex Henrik Schyffert refererar till samma dråpliga uppväxtsituationer som jag själv haft, eller när Johan Rheborg brusar upp på något oväsentligt i samhället, men i övrigt tycker jag det finns ett enormt gap. Jag måste som många andra fylla igen detta med amerikanska komiker. Det gör förvisso inget, men är det inte ett fenomen att vi inte lyckas få fram rolig svensk standup? Nåja, smaken är som baken och det är ju tyvärr många gånger just baken som får klä skott för dessa svenska komikers humor. Tragiskt!

Man får ju uppslag varje dag om något att skoja om. Människan tycks som gjord för att stå förebild för häckleri och bespottning. I varje ond människa, lever en...riktig tomte. Jag själv gör ju saker varje dag som jag lovar mig själv att aldrig berätta för någon om. En sanning med modifikation, men ändå. Jag skulle t.ex skaka badrumsmattorna på balkongen imorse och vad gör jag inför hela gatan som publik, om inte tappar mattorna ner på gatan. Larry Oser! Vilket står för L Oser, vilket står för LOSER!

Eller varför inte ta en så enkel sak som en politiker i valtider? Nä, en politiker, hela tiden! Om en bra standup beskriver människor i dråpliga vardagliga situationer och en riktigt bra komiker driver med medborgarna så att skratten (och skatten) står högt i tak i stugorna...ja, då är väl Mona Sahlin den främsta ståuppkomikern vi har i detta landet? Fredrik Reinfeldt ser mer ut som en ledsen clown. I alla fall när Sahlin öppnar munnen. Han är mest rolig för att det verkar som han svurit en ed om att aldrig vara komisk.

 

Andra roliga typer som skulle komma undan som ståuppare om de körde exakt samma rutin som de gör i jobbet, är mäklare. Nästa gång ni tittar på ett hus eller en lägenhet så lyssna på mäklaren, men låtsas att det är en standup. Jag lovar att ni kommer fnissa glatt. Ännu roligare är det om ni råkar på samma mäklare två gånger inom kort tid. Bilhandlare och mobilabonnemangsförsäljare ligger också skrämmande närma att byta skrå, både omedvetet och ovilligt, när de börjar rabbla.

David Batra och Johan Glans skulle kanske börja sälja mobilabonnemang? Då kanske man skulle skratta åt dem?

Batra ser förvisso mer ut som en kille som skulle sno mobiltelefoner och Glans som killen som bevittnade det, men inte vågar skvallra.

Sen är ju den eviga frågan om man får skoja om vad som helst? Personligen tycker jag man får skoja om precis vad som helst. Halta och lytta, jordbävningsoffer och blinda som blivit överkörda av tanter i permobil osv.

Det man kan skära ner på i min smak, är underlivshumor dock. Vem vill höra 17 raka skämt om Petra Medes könsorgan? Djup, bredd, innehåll, brist på innehåll, hårighet, hårlöshet, vem har varit där, vem vill dit och vem bryr sig? Detta sitter panelen i Roast på Berns och fnissar sig kissnödiga på.

Bortsett från en riktigt bra fjärt, tycker jag vi håller underlivsskämten till ett minimum!

Nä, höj blicken och driv istället med andras handikapp, låga lön, fula öron, fula flickväns öron, dåliga klädstil, när de snubblar av bussen och rullatorn står kvar när bussen kör, inte får ut tian ur kundvagnen eller att grannen kör Skoda och hejar på AIK. Svårare än så är det inte, men gör det med stil och uppge aldrig ditt riktiga namn.

Med vänliga hälsningar

Voddler Jansson

Det var bättre på Lennart Hylands tid! 

Varför får vi inte fram duktiga, kompetenta och framförallt underhållande programledare i detta landet?

Självklart var det inte bättre förr! Det går såklart inte att jämföra en Lennart Hyland med sin kostym, sin kanal och sin flaska whisky om dagen, med dagens engångsartiklar till tv-personligheter. Det är andra förutsättningar och vem vet hur länge Hyland hade fått leda sina program i dagens mediaklimat?

Oavsett om det är bättre eller sämre nu, kan vi uppenbarligen inte hitta bra underhållare. Vi låter fortfarande Adam Alsing gå in och hålla upp de enklaste av programidéer, men lik förbannat blir det alltid Tur i Kärlek, när han öppnar käften. Killen ser inte bara ut som för 20 år sen, han har ju inte utvecklats ett dugg. Pubertalhumor och för liten kavaj. Han må vara duktig på Äntligen Morgon där han slår ut hillbillys i parti och minut i fråga om allmänbildning, men inte f-n kan han leda större underhållningsprogram, utan att man hela tiden utsetts för pinsamma tysta pauser. Hans skämt hör hemma på fritidsgårdar och hans kavajer som överdrag till husvagnar. Undrar i vilken biljettlucka han suttit och stämplat SL-biljetter om hans pappa inte öppnat upp tv-dörrarna för honom?


Kolla som han gömmer in Agneta Sjödins arm för att man inte ska se att hon inte når runt honom. Ni som undrar varför han numera gömmer sig i sitt oansade skägg, behöver bara titta på denna bilden. Ett riktigt radioansikte!

Nu är ju inte Herr Alsing helt ensam om att vara en usel underhållare, utan det finns en hel armé efter honom. Hur långt i Talang hade tex Tobbe Trollkarl och Markoolio själv nått om de ställt upp helt okända? Till parkeringsplatsen kanske? Markoolio hade nog kämpat sig in till cafeterian i alla fall och hunnit med en chokladbulle och två Fanta apelsin, innan han gråtandes blivit hemkörd av sina föräldrar.

Sen ska man inte glömma bort de tre personer som ska välja ut landets talanger. Oj, oj, oj, vilket järngäng! Bert i all ära, men vore det inte för att han är orädd för att bråka med Skatteverket och dessutom ser ut som en törstig marulk, hade han varit helt okänd för oss svenskar. Charlotte Pirelli var ganska talangfull när hon höll sig till dansband och inte bytte ut sina kroppsdelar mot Barbiedelar hela tiden. Den siste killen vars namn jag inte ens känner till, har väl som största merit att han är kompis med en annan supertalang, Britt Ekland. 

Sen envisas man med att pressa ut det sista blodet ur Bingolotto. Varför? Ett programkoncept som dog i samma sekund som Leif "Loket" Olsson köpte sin bungalow i Thailand och inte har setts sen dess. Jag tror han jobbar som "buktalare"* i en bar i Phuket? Inte en enda programledare har fått medelsvensson att stanna kvar i rutan! Nu beror det såklart inte bara på usla programled...jo, det gör det. Förutom Kronér då, för han är bra(!).
*Läs om buktalare i Thailand i tidigare inlägg.

Jo, han är faktiskt bra, men han får göra lite väl dammiga program bara. Precis som Settman. Visserligen ger Peter Settman mig det där intrycket av att vara lite utvecklingsstörd, eller i alla fall att han inhalerar poppers i parti och minut, men jag gillar honom.


Poppers. En hjärtmedicin som blev en väldigt populär partygrej, när man upptäckte att man asgarvade i tjugo sekunder om man tog ett djupt andetag.

Kristian Luuk lyckade i alla fall hålla oss intresserade i några säsonger av Sen Kväll med Luuk, men det var ju en rip off av The Late Show med David Letterman och inget annat. TV4 hade råd med några bra gäster, alltså ville vi titta en stund.

Sen måste någon förklara fenomenet Skavlan för mig? Vad är det som gör att vi måste plocka hit en helt vanlig person som inte berör någonstans, för att göra ett jobb som min granne klarar av OCH ge honom tv-priset Kristallen?? Vad gör karlen som är så speciellt? Han sitter i en vanlig stol och ställer vanliga frågor till ok intressanta människor sen slänger han sitt vanliga manus bakom sitt vanliga sig och säger godnatt!

Ja, så jag kan bara summer detta med; FAN, VAD JAG ÄR AVUNDSJUK!!!!

Haf tålamod mina favoritläskunniga!

Är lite sugen på att dyka ner på de fullständigt talanglösa programledarna vi har att tillgå i detta landet!

Vi får se vad WOF:en kan ge idag.

Later gator!

Morning seekers of happiness and joy!

Igår rappade jag till snuskgubbarna med en våt badhanduk och idag tänkte jag följa upp temat gubbar genom att beskriva lite hur en medelålders man upplever evolutionen. Denna krönika hade inte kunnat bli verklighet utan alla de intervjuer jag gjort med gamla grabbar och unga gubbar. Resultatet av detta digra förarbete, ska på intet sätt förknippas med undertecknad, som känner sig vitalare och vigare än någonsin. Nä, det här handlar om ett helt annat gäng otränade gamlingar.

Man vet att man är gammal när:

Kassörskan på Ica inte är din gamla klasskompis dotter, utan dotterdotter.

Du förstår att sonens dagisfröken började mellanstadiet, när du själv tog studenten.

Du i tio år velat ha George Clooneys gråa kalufs, tills nu när du har den.

Du lägger ner lika mycket energi på att knyta dina skor idag, som du la på en halvtimmes tennis för tjugo år sen.

Hur mycket du än putsar badrumsspegeln, ser du ut så!

Butiksbiträdena plötsligt kallar dig: "Min herre".

Du har ersatt lördagens tolv starköl med en calvados.

Klockan 23.00, är det nya 04.00.

Du funderar på att köpa en damcykel och skyller på de tighta jeansen när du inte kommer över ramen med benet.

Du envisas med att köpa så tighta jeans att dina testiklar har valt att flytta upp på vinden.

Bilderna på dig som tonåring börjar bli oroväckande bleka.

Bilarna på bilderna på dig som tonåring för länge sedan är skrotade.

Du inte kommer ihåg om du fick rösta om kärnkraften eller inte.

Du inte längre stannar i Gränna för polkagrisarnas skull, utan för den vackra utsikten.

Du känner igen kvinnan på Hemköp som din gamla mammas väninna, men upptäcker snabbt att det är din klasskompis från högstadiet.

Du är ute med din 2-årige son och folk undrar om han liknar sin far.

Du bara slötittar på Idol när du löser DN:s fredagskryss.

Du kisar och säger: "Men de här glasögonen är ju sprillans nya" och du köpte dem för fem år sen.

Du ringer svärfar och undrar om han vill hänga.

Du tar hissen istället för två trappor, för att du faktiskt har post i handen.

Du slutat drömma om att vara fotbollsproffs och istället drömmer om Äntligen Hemma och då inte de tuffa snickarinslagen, utan de då hon i ivrig blond kalufs förvandlar sopor till inredning bara genom att klippa ett runt hål i skiten och måla dem i klara färger.




Nä, fy fan vad jobbigt det måste vara att bli gammal??

Att det idag är exakt 25 år sedan jag tog studenten har inget med dagens inlägg att göra. INGET!!

Godmiddag underbara människor!

Vad är en snuskgubbe? Jo, inget annat än en snuskkärring i en manskropp! Varför skriker inte de rabiata rödstrumporna när Hollywoodfruarna slickar i sig rosa champagne ur unga manliga modellers navlar??

Vi har en klassisk bild på hur medelålders män slickar sig runt munnen så fort de får se unga vackra kroppar, men nog fan är kvinnor precis likadana? Nä, för vi har olika regler verkar det som? När de upprörda feministerna skriker åt män som exploaterar kvinnor, är det helt legitimt. När sen samma kvinnor fnissar när Hollywoodfruarna ägnar sig åt sina kärringlekar, då är det plötsligt rumsrent.



När företagen sätter upp stora billboards på unga tjejer i bikini, då rämnar marken av tjejer i konstiga frisyrer, stora glasögon, gamla gula manschesterbarnvagnar från Brio och tekoppar stora som wokpannor, medans det är rätt lugnt på deras front när Fredrik Ljungberg visar sin brasilianska vaxning i Calvin Kleins underklädesreklam.

Jag har varit på en del fotograferingar med unga tjejmodeller och det känns inte riktigt som att de exploateras faktiskt. Det är snarare så att det sitter uppdragsgivare där alldeles vita i ansiktet och lite lätt darrandes på överläppen för att modellerna tar så mycket betalt. Kolla in modellernas bankkonton, så tror jag vi får slut på exploateringstjafset.

Nä, nu börjar texten bli för seriös och denna debatten är alltför komplex för att den ska få plats i mina lilla blogg.

Så, nu till de riktiga svinen. Denna gången handlar det faktiskt mest om gubbar. För vem har missat snyggingarna längs de Thailändska stränderna? Tyska, svenska och engelska luftskepp vars resväska är till hälften fylld med Speedos i grälla färger, samtliga i storlek extra small.



De smyger runt bland de torkade palmbladen i jakt efter ungt hängmörat kött. Hängmörat? Whatever.

Det är sällan i dagsljus som de slår ner på sina byten, men det är under dessa ljusa timmar som de går runt i sina tyglappar och paraplydrinkar och frustande längtar efter mörkrets inbrott. Spanar likt rovdjur efter byten.

När sen timmarna strax innan tolvslaget infinner sig, har de gasfyllda gamla gubbarna, hunnit upp på sina hotellrum för att snabbt byta om till skarpt färgade bomullsbyxor och hawaiiskjorta. Accessoarer såsom guldklocka och sedelbunt är ett måste. Guldet lockar till sig de små.

Sen sitter de där med en liten pojke eller flicka i knät och ser ut som nån jävla buktalare. Spriten flödar och potenspillerna skramlar i byxfickan. Alla skrattar utom de små barnen. Deras ansikten ler förvisso, men deras ögon gråter.

Tyvärr styr såklart pengarna i vanlig ordning i dessa fattiga länder. Man vågar inte göra någonting åt dessa avskum. I annat fall skulle man väl bara fösa ut dem över en klippkant eller föda dem till Bengaliska tigrar? Eller bränna dem över Bengaliska eldar? Vad som helst bara det är Bengaliskt. 

Normalt brukar jag försvara de flesta galningar med att de har kemiska substanser som sprutar ut i hjärnan eller helt enkelt ett kromosomfel, men i dessa gamla gubbars fall önskar jag bara en överdos av whisky och Viagra och en snabb begravning bakom hotellet. Pang Bom!

Det finns ju såklart snuskgubbar light också här hemma, men dom tycker jag vi lämnar i fred. Ni vet de som bara tittar lite under lugg på Gina Tricotreklamen och sen sköter sitt. Ni har sett dom på krogarna när de försöker bjuda unga tjejer på drinkar i baren men får mest deras hår i ansiktet när de vänder sig om så snabbt att gubben tror sig vara med i en inspelning av Matrix.

Tänk på att det finns inga människor vars "Bäst före datum", har passerat, bara att man som människa måste lära sig att acklimatisera sig till nutiden. Anpassa sig till miljön och inte försöka bjuda ut sin gamla lumparkompis dotter på middag, bara för att få lära känna hennes dotter.

Personligen tycker jag att man inte ska ha en partner som är mer än 12 år yngre. Varför jag tycker det, får ni själv räkna ut.

Ses imorgon!

Godmorgon medborgare!

Idag tänkte jag att gubbarna och gummorna kunde få sig en släng av sleven. Inte vilka gubbar och gummor som helst, utan de som inte kan hålla ögon och händer ifrån "lammkött". Då menar jag inte de av oss som kan njuta av en lammgryta eller grillade lammracks med jämna mellanrum, utan om män och kvinnor som inte tänder till om inte partnern är någonstans mellan 20 och 25 år yngre.

Ska först wofa, sen återkommer jag när jag har mer lammkött på benen.

Ciao!

Hej igen solbrända!

Ja, jag lovade ju ett kul inlägg så här framåt eftermiddagen, men jag ljög!

Men jag har rakat mig för jag är en riktig hyvelns kille!

Nä, ni märker hur jag krystar och krystar. Det kommer inget roligt idag.

Kan jag inte bara få vila lite? Ni bara är på mig hela tiden om att jag ska skoja och stoja, men ibland vill även jag bara reflektera över hur fint det är när solen skiner och de små fåglarna kvittrar.

Jag har lite av en bad gag day, helt enkelt.

Lovar inget, men om jag kommer på något kul. Ah, vem fan lurar jag. Jag har massor av kul i huvudet, men jag har fått solsting! Okej, där fick ni sanningen. Solsting och jag tänker vila bort det! OK?!

Känns solsting trovärdigt? Ok, jag är bekväm, lat och orkar inte skriva en krönika. Så, är ni nöjda nu när ni pressat fram den riktiga sanningen?

Nu får det vara nog!

Pang (En dörr som slår igen hårt)!!!

Toppform!

Tack Robin för din uppvisning! Du slog inte bara "Rogga", utan du väckte en hel nations kärlek till liv igen!

Vad mig anbelangar resulterade din vinst igår att jag fylldes med kreativ energi. Vilken tur att man har en massa konstruktiva och duktiga vänner man kan kanalisera sina idéer genom.

Idag ska jag träffa min jobbcoach, men lite senare i eftermiddag, tänkte jag ösa er likt en kalkon med färska fataliteter och äkta osanningar.

Ses om en stund!

Idag vet jag inte vad min kropp fick för sig men jag sprang istället för att promenera. Nu har jag allstå inte bara en Walk Of Fun (WOF), utan även en Run Of Fun (ROF). Låter lite som ett engelsk hundmagasin.

Have you read the latest number of WOF & ROF?

Såg ni förresten att Schyffert och Haag minsann lyckades sleva i sig en sked till av den kladdiga humorgröten Roast På Berns igår? Kändes det inte lite väl ambitiöst av Schyffert att ligga sådär lite låtsasavslappnat med sin laptop på scenen, medan Haag gick runt och låtsasstädade? Pretentiöst? Näääää, inte alls!

De är mina idoler, men jag börjar...

Nä, nu ska jag inte störa er som gick in för att läsa om idrottsföräldrar. Det inlägget hittar ni lite längre ner här.

Trevlig läsning!

Hej!

Vilken förälder tvingar sitt barn att springa några varv i skogen eller spela en timme tennis INNAN skolan på morgonen? INNAN t.o.m skolbusschauffören gått upp ur sängen. Innan postbilarna lämnat sina terminaler och innan tuppen harklat sig? Jo, idrottsföräldrar!

Vi har alla sett dem och vi känner kanske t.o.m personligen några. Tack vara en serie i TV4 som gick för några månader sedan, har de flesta av oss stiftat bekantskap med utvecklingsstörda föräldrar. Nu vill jag inte trampa på några fötter och ber de utvecklingsstörda om ursäkt. Ni ska förstås inte dras in i deras kam.

Här fick vi träffa några vuxna som levde genom sina barn. Vuxna som inte lyssnar på sina barn, men som jag lovar är helt övertygade om att de är de bästa av föräldrar. En pappa hade bestämt sig för att hans son skulle bli bäst i världen i tennis. Själv kan han inte spela tennis överhuvudtaget och det behöver man såklart inte ha gjort för att ens son eller dotter ska ha kul och bli duktiga. MEN! Försök inte komplettera sonens redan 30 timmar i veckan med tränare, med några instickstimmar, där du själv försöker lära honom!! Eller som när mamman tränade med en oerhört ointresserad son och säger; "Jag tror att min son verkligen får ut något av att träna med mig". Sen försökte hon serva över en boll till honom, men gav upp efter 43(!) misslyckade försök.

En annan galenpanna var pappan som ville att hans son i princip skulle förlova sig med sin crossmotorcykel och leva lyckliga i resten av sina liv. Han var ju helt rabiat. Inte heller han hade utövat sporten själv, men skulle lik förbannat stoppa ner den i halsen på sin son, som bara blev tröttare och tröttare i blicken. Killen ville ju lira innebandy!! Mamman som var den som lyssnade på sin son, fick tyvärr se sig besegrad och tvingades istället se hur hennes son skadade sig när han körde cross. Lyckligt! Killen fick ju knappt göra läxan för sin pappa och när han hörde att han fick gå och lägga sig, typ elva på kvällen, tindrade det i pojkens ögon såsom om det var julafton. Sorligt.

Tyvärr finns det folk runt omkring idrottsföräldrarna som stressar upp dem också. Agenter och tränare som ser sin chans att glänsa. En kvinnlig agent som höll föredrag för tennisföräldrarna, berättade hur hon själv blivit utskåpad av de ryska tennistjejerna när de var juniorer och la vikt vid att träna så mycket som möjligt för att nå toppen. Hmmm, ja, vad den agenten inte nämner är ju att det går 100 utslitna, nertryckta och uppgivna ryska tjejer på varje framgångsrik. Barn som bränner ut sig som 10-åringar.

Den lille killen som spelade tennis i TV4:s serien, klagade en del på smärta i armen när de tränade servar, varpå hans pappa tyckte att han skulle slå andraservar istället. Smart move daddy!

Nä, vem känner inte igen papporna och mammorna som skriker åt sina barn att göra bättre ifrån sig? Rör på benen! Nej! Du måste ju lobba i det läget, snorunge! Hur fan kunde du missa den pucken? Kan du verkligen inte hoppa längre?! Det blir ingen mat om du inte klarar 1.75!

En viss mängd engagemang är nyttigt för alla, men det handlar om att barnen måste ha kul. Läsa av barnen hur de mår. Alla kan inte bli David Beckham, Peter Forsberg eller Roger Federer och det måste få vara så. Alla kan däremot få idrotta och leka och träffa kompisar.



Jag önskade att min egen pappa var i livet idag, för han hade kunnat hålla föredrag i hur man ska bete sig som idrottsförälder. Han och min mamma var de bästa tänkbara idrottsföräldrar som ställde upp och hejade, skjutsade och tröstade. Vi fick själv bestämma hur mycket eller om vi överhuvudtaget ville spela. De fick ju faktiskt fram tre barn som blev hyfsade i tennis. Min äldre bror kämpade sig till en plats i det svenska Davis Cup-laget, min syster sopade banan med de flesta i sin egen ålder som junior och jag sopade mest banan. Jag var dock en populär tennisspelare, men till skillnad från min bror som var populär hos publiken, var jag populär bland de andra spelarna.

Det känns lite som att de dåliga idrottföräldrarna är av samma skrot och korn som de dåliga hundägarna och de där förbannade avskummen som inte lägger upp avskiljningspinnen på varubandet!

Nu måste jag fila på mitt CV, för imorgon är det möte med jobbcoachen!

Stå upp! Läs ditt CV utan att staka dig! Kamma dig och knyt slipsen! Tala tydligt! Tro på dig själv!

Godmorning självtuktare!

Något senare idag, tänkte jag dyka ner på idrottsföräldrar. Inte den sorten som det finns mest av, utan den särart som lever genom sina barn. De vuxna som inte själv lyckades uppfylla sina drömmar om att bli tex fotbolls- eller cricketproffs. En avart som förvisso är relativt ovanlig, men de som finns, de syns och hörs desto mer.

Ses om en stund, nu ska jag brottas med min tvååring som klänger sig fast vid tv:n som en igel.