matspernfors

Hej, julstökare!

Nu var det ett bra tag sedan jag knackade in bokstäver i min blogg.

Hösten har huvudsakligen bestått av flyttstök och jobbsök och kreativiteten la sig liksom i ide redan i Oktober.

Nu närmar vi oss trots allt jul och jag ska försöka värka fram något roligt.

Ungefär som bröderna Marxs mamma fick göra några gånger i slutet av 1800-talet.

Politik
Nåväl, valet är för länge sedan förbi, så något direkt kul om politiker hur ju inte funnits att skriva om. Förutom att Mona Sahlin inte helt oväntat lämnade ett sjunkande skepp och att Fredrik Reinfeldt visade världen att i hans familj är det bara Filippa som rakar magen.

Idrott
Just nu är "vi" mitt uppe i ett dramatiskt dam-EM i handboll och igår körde de svenska tjejerna över norskorna i ren uppvisningsstil. Hade de däremot förlorat, hade jag skrivit att; Tydligen spelar våra handbollstjejer nått typ av EM just nu och det går åt helvete.

När det gäller dam-idrott, är jag en riktig liten Quisling. Förutom när det kommer till Carolina Kluft. Förlåt, vad har Carolina Kluft och idrott med varandra att göra, undrar ni? Nä, helt rätt, hon springer ju bara runt med sina tjejkompisar och står i vägen för de riktiga idrottarna under de stora mästerskapen.

Med detta stycke väcker jag liv i en gammal debatt mellan mig och några goda vänner. Come on! Give it your best shot, guys! De vet att jag har rätt. Speciellt efter att Carro skulle visa världen och bli toppresterande i en gren. I detta fallet längdhopp. I damernas längdhopp är konkurrensen kanske något vassare än i sjukampen, men detta till trots, såg hon mest ut som en fyllehund som blev utkastad från krogen, när hon hoppade.

Lite synd, för hon är ju en så söt och gullig tjej som inte alls retar gallfeber på mig med sina miner och "kattklös" mot kamerorna när hon vann förr i tiden. Inte alls!!!!

Attentat
Nog om idrott, det inträffade ju tyvärr ett fasansfullt angrepp på vårt samhälle i Stockholm igår. Bert Karlsson var ute och julshoppade!

Va? Oj, tydligen sprängde sig en terrorist i luften vid Drottninggatan också. Det var spiken i kistan. Som tur var, i hans egen kista.

Det är sorgligt att världen ser ut som den gör, men kan vi inte trösta oss med att vi alltid har betett oss som svin mot varandra? Visserligen har attentaten mot oskyldiga ökat oroväckande, men så länge de flesta terrorister inte kan klockan, utan ofta sätter den för tidigt, så får vi ändå vara tacksamma. Sen hade tydligen denna killen inte fått ut sin A-kassa i tid, utan fått tigga ihop lite pengar och då räckte det inte till tolvtumsspik, utan han fick nöja sig med en låda häftstift.

Han själv spreds ut över Drottninggatan, medan hans flygblad snyggt och prydligt naglades fast på ett byggplank. Nu hade han i all hast dessutom tagit fel flygblad på vägen ut ur föräldrahemmet, så vad som nu satt uppsatt på planket var hans lillasysters dansuppvisning på lördag.

Nu kan man fundera på vad man får skämta om. Upprinnelsen till själva dådet, är ju just ett skämt. En skämt- teckning av den kontroversielle konstnären Lars Wilks. De som känner mig, vet att jag tycker man kan skämta om allt. En filosofi som jag nog fått med mig från min pappa. Självklart ska man vara lyhörd och ha den goda smaken att välja sina situationer, men nog ska man väl kunna klara av en skämtteckning?

I de bästa av världar står ju ändå vissa grupper så långt ifrån varandra som man kan. Borde man inte finna på bättre argument för att inte tycka om varandra, än att lemlästa tusentals oskyldiga människor pga av karikatyrer?

Jag menar, hade tex Bob Hope reagerat så starkt varje gång han blev avtecknad, skulle han förmodligen haft många liv på sitt samvete.



Musik
Nåväl, Nobelfesten gick ju av stapeln i fredags och visst var Idol spännande!

Nä, det var det ju inte alls. Förmodligen har väl ingen vunnit så överlägset som Jay Smith? Hur hamnade den där Minnah i finalen? Visserligen halkade hon ju tillbaks in i tävlingen pga av att en kollega fått stora darren, men inte fan sjunger hon i nivå med att vara i final i Idol? Å andra sidan tycker jag att det bara var Andreas Weise som höll samma kaliber som Smith. Påminner om en känd revolver, även den med stor kaliber. Smith & Weise alias Smith & Wesson! Nu vill jag ju visserligen helst slippa se Andreas Weise, men sjunga kan han. Hans mamma måste ha varit duktig, för pappa Arne sjunger väl i nivå med uteliggarna i Fatbursparken?

Annars var ju allt sig likt. Laila Bagge såg stelopererad ut i sina extensions och Andreas Carlsons hajleende var så vitt att två stora lastfartyg gick på grund utanför Lidingö. Anders Bagge såg mest ut som att han räknade timmarna till nästa julbord. Nä, nu får de hitta nya medlemmar till juryn, så vi tittare stannar kvar.

Peter Jihdes medverkan gör mig mer ambivalent, dock. Jag känner en viss hatkärlek till den mannen. Jag hatar hans manér och skittaskiga vitsar, men han är ju så jävla rutinerad. Ville skriva proffsig, men hans SJUKT dåliga vitsar, hindrar mig från det. Mmmmm, ja, mmmmm, han får väl en säsong till då. Alternativ, att JAG tar över. SJUKT bra vitsar, men svårt att komma i de tajta kavajerna. Hm, tål att tänkas på...

Sjukdom
Jag har dragits med en överjävlig hosta i snart fyra veckor! Ibland hostar jag så hårt att blindtarmen fladdrar i gommen. En gång hostade jag så hårt att mina kalsingar sögs in en bit i arslet. Det var inte förrän jag började sjunga från diafragman som de lossnade. Ni förstår vilka scener som utspelar sig här hemma på dagarna. De är inte ur Aida, kan jag lova.

Min nya granne frågade om jag var operasångare, men släppte snabbt handslaget, när jag berättade sanningen.

Det lilla locket som skyddar lungorna från att få vätska i sig, har fladdrat likt ett sånt där Bregottlock som man fäste med en klädnypa och ett snöre, på cykeln, när man var liten. Ni vet, så det skulle låta som en motor.

Jag kommer ihåg att det var kul i tre sekunder. Först väntade man otåligt på att familjen skulle tömma det förbannade Bregottpaketet under en hel vecka, sen när man väl fäst det på cykel, var det kul i TRE sekunder. TRE!



Nä, nu ska jag sluta smöra och lägga locket på för den här gången!

Jag skriver inte God Jul, för man vet ju aldrig om kreativitetet överraskar med lite mer bokstäver här i dagarna?

Må gott, mina små tomtar och lucior, och ät nu inte fler lussekatter än att jeanssömmarna håller.