Flytta på dig!



Hej invånare!

Idag blir det en sparsam text, då jag har fullt upp med att packa flyttkartonger och iklä mig rollen som packåsna.

Packåsna är nämligen den rollen vi killar alltid får ta, oavsett hur jämlikt vårt samhälle än är på väg att bli.

Nä, ni skriker om orättvisor, tjejer, men lik förbannat ska vi hålla upp dörren för er och lyfta ner era flyttkartonger, fyllda till bredden med kläder och smycken ni aldrig använder.

Ni får gärna ha hur många kvinnor ni vill ute i styrelserummen, men hjälp för fan till att bära!!

Detta är ingen specifik kritik mot min sambo på något sätt, utan dessa ord är sprungna ur 44 års erfarenhet.

Det var likadant när jag växte upp. Det var alltid jag (melllanbarnet) som fick ta i. Mina syskon var mer som projektledare som skötte projektet lite på distans. Antingen sprang de iväg och lekte med grannens dotter eller så flyttade de till USA.

Kvar stod jag med målarpenslar, gräsklippare och räfsa!!

Jag har tom bildbevis.

Familjen gästade Spanien några gånger, under min uppväxt och där är tre ganska signifikativa bilder på oss tre syskon, när vi går ner från planets trappa, vid en av resorna. Min syster är i denna isolerade händelse ganska oskyldig, för hon var tre år gammal, men hon kom i alla fall först ut ur planet. Tittandes ut mot ett soligt spanskt landskap, bär hon endast sina egna kläder. Sen kommer min storebror ut och ser ut som att han ska träffa den samlade världspressen, även han endast bärandes på sina egna kläder. Visserligen, visste han kanske vad som komma skulle ett decennium senare, men i detta fallet, väntade inte några journalister på just honom. Sist men inte minst (utan näst minst), kommer jag ner för trappan, kånkandes på två för mig alldeles för stora tax-freepåsar. Mina armar är knappt långa nog för att hålla påsarna ifrån marken. Nu finns det inte några bilder på när våra föräldrar lämnar planet, men om även de bar på tax-freepåsar, kan jag lova att det måste ha festats rejält den veckan. Nä, min mamma bar väl förmodligen på någon liten nätt damväska, medan min pappa, som såklart var den som tagit bilderna, med största sannolikhet bara bar på just kameraväskan. Bära fick jag...men inte fan kameraväskan inte!

Sen fortsatte det så under några år. Våra föräldrar ansåg väl att det var ett vinnande koncept? Jag gnällde ju aldrig, utan det är väl först nu, jag får pysa ut min ångest här i mitt lilla forum. Pssssssssssss.

Nä, det går ingen nöd på mig, men man hade ju hoppats att allt kånkande och rafsande av löv och klippande av gräs, skulle ge mig en lite mer tränad kropp. Att man har unnat sig lite av vin, kvinnor och sång vid enstaka tillfällen, kan ju inte ha något med det att göra.

Nu blev det lite text trots allt och jag skulle ha kunnat bära många kartonger under tiden, men ska sanningen fram, så kommer Dimitrijs gubbar hit imorgon och gör alla tunga lyft.

Själv ska jag bara åka iväg och lämna av mina calvados- och konjaksflaskor...för dessa vågar jag inte lämna över i deras händer.

Ha en underbar helg, för imorgon blir det garanterat ingen krönika.

Då ska jag projektleda vår flytt....från mobilen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0