matspernfors

Hej läsaktiga!

Jag har nu experimenterat med webbkameran och det alldeles underbara forumet youtube, och kommit fram till att jag ska lägga upp lite korta filmer där from fredag eftermiddag. Dvs, gammalt och nytt från bloggen, kommer att läggas upp efterhand. Jag hoppas nu därför att min nuna i rörligt format inte ska skrämma bort er.

Glöm inte att webbkameran adderar 3 kilo, och det är bara i ansiktet. Även dålig ljussättning kan få tittaren att uppfatta personen i filmerna som klart mycket kraftigare, än han i själva verket är.

Filmerna är alltså inte inspelade i 3D.

Glöm inte att vi pratar om en kille som powerwalkar. Powerwalkar ni?

Resultaten av powerwalking eller kraftgång, som vissa vill kalla det, visar sig först och främst på magen, låren, baksidan av fingrarna samt i fotvalven. Det är först efter 6-8 månader, man kan räkna med att nunfetman avtar.

Denna information är till för er lättskrämda och ska fungera som en sluss in i min rörliga värld.

Den svarta rutan som ibland dyker upp i bild, är inte på något sätt en sk. "Blurrning" i censursyfte, utan helt enkelt mitt mellanrum mellan framtänderna.


Alfred E Pernfors

Slutligen vill jag också klargöra att mina öron ska se ut så.

Vi ses på youtube på fredag då kanske och glöm inte napp och nalle.

God måndag Hallonbåtar!

Slutspurt i valet och alla gör vad de kan för att få sin röst hörd. ALLA!

Det kastas enormt mycket paj där ute i landet nu. Ett enormt slöseri med mat!

Den ena kändisen efter den andre ska dra sitt strå till stacken. Nu senast igår ställde sig Stellan Skarsgård upp i Kungsträdgården och såg svår ut, men den rödgröna sörjan (?) som kuliss. Ni vet, så där svår som bara kulturarbetare kan se ut. Eller som bara de får se ut. För Gud nåde den icke kulturpersonlighet som försöker vara intellektuell och se svår ut och inte rösta rött!

Wille Crafoord har tydligen skrivit en sång för Moderaterna tillsammans med Mange Smith. Bad Moderaterna om detta själv? Svårt att tänka mig. Blev lite ledsen att Weeping Willows, även de spelade musik på Mona Sahlins nota. Ja, jag får väl svälja och förlåta senare...om de förlorar, vill säga.

Det fiskas enormt och det ena populistiska utspelet efter det andra kastas ut.

De två senaste större utspelen, står Socialdemokraterna för. Tomas "Vill så gärna vara kändis" Bodström kastar plötsligt in ett, "Oh, men vi kan väl vara värdar för fotbolls-EM 2020?" "Älskar ni mig då?

Sen i helgen vill Mona Sahlin att *massmördaren Stefan Holm mycket väl skulle kunna få en ministerpost om de rödgröna vinner. Haha!

Varför väljer hon en idrottsprofil som vi inte tycker om? Vem gillar Stefan Holm, förutom hans mamma och pappa? Han ser ju ut och pratar som en potentiell massmördare. En sån man ser i USA som springer runt på skolan och skjuter på allt som rör sig. "Nu jävlar, ska ni få igen!!!"

*En liten timid kille som sitter nere i föräldrarnas källare tills han är nitton, med världens längsta modelljärnväg och planerar sin hämnd. "Nä, men Stefan var världens goaste mest väluppfostrade lilla pojke", säger grannarna efter skolmassakern. "Han hjälpte oss med våra prisbelönta rosor, medan de andra busungarna lekte på lekplatsen."

Slötittade på partiledardebatten mellan Mona S och Fredrik R och kan bara konstatera i vanlig ordning att Mona borde hålla tillbaks med eyelinern och att Fredrik R blir mer och mer lik den tecknade hunden Droopey.



När Mona Sahlin lägger på sina sju kilo make-up på morgonen, måste hon ju ha stödkrage. Sen när hon går ut ur badrummet liknar även hon en tecknad figur. Gissa vem? Inte lätt för hon är numera lika anonym som jag hoppas att Mona kommer att bli efter valet.


          Före                  Efter    

Dessa likheter till trots, hoppas jag att förnuftet vinner över "det var bättre förr".

De är lika stora kålsupare alla politiker, men inte kan vi väl låta människor som Mona Sahlin och Lars Ohly får bestämma över oss? Att vara ansiktena utåt i Europa och världen? Sminkade som osminkade? NEEEEEJ!!!

Vet inte varför, men jag tänker plötsligt på The Twillight Zone.

Lycka till alla i valrörelsen och låt bäste man/kvinna vinna! Det viktigaste är väl trots allt att vi inte får in Sverigedemokraterna på några stolar andra än de elektriska?

Tävling!
Gissa vad den numera nästan bortglömda Disneyfiguren heter och *vinn en storstrut!

*En enmansjury bestående av endast mig själv, kommer att välja ut det mest kreativa svaret och OM jag får jobb i höst, kommer denne/denna belönas med en Storstrut som kommer att skickas hem med Posten. Föredrar vinnaren ett presentkort från GB, så ska juryn fundera på detta en stund.

Hej igen mina små wasabinötter!

Är inte filmskådespelare jävligt överskattade?

Visst, det finns och har funnits tiotusentals skådisar och alla håller såklart inte högsta eller lägsta nivå.

Men tänk ändå att ha ett yrke där du får göra om allting som går fel. Om och om igen.

Cut! Take it from the beginning, aaaaaaand, action!

Igår natt såg jag Apocalypse Now för andra gången i mitt liv. Första gången är så längesedan att igår kändes som första. Det var dock sista gången jag såg den, för den suger! JO! Den SUGER!

Ni som tycker annorledes, är bara pretentiösa filmnördar som gillar den, för att man SKA gilla den!

Den är pervest introvert och psykodelisk. Jag hatar sånt skit! Den har förstås sina ljuspunkter, som tex när Robert Duvalls rollkaraktär Bill Kilgore, ser Vietnamkriget som sin egen lilla lekplats. Man tänker lätt tanken att det fanns den typen av psykopater på riktigt. Kanske inte med surfingbrädan i högsta hugg vid granatattacker, men trots allt.


"I love the smell of napalm in the morning"

I övrigt är det bara en jävla långtråkig båtresa där endast Martin Sheens whiskybalsamerade röst, underhåller oss.

Nu skulle jag egentligen inte recensera film, utan mest kasta skit på skådespelare.

Med tanke på mitt val av förstabild, förstår ni säkert att jag initialt vill kasta lera på Marlon Brando. Visst, han var en "hunk" när han var ung, men han låter för fan som en hes mops. Ni har väl alla hört när en liten stackars mops fått något i fel strupe. Det låter ju värre än Robert Gustavssons patenterade slemhostningar (som förresten bara var roliga de tiotusen första gångerna. Lägg ner det nu Robert, för vi har alla hört dem till förbannelse).

Det värsta man kan säga om Marlon Brandos röst, är att han låter som Marlon Brando.

Nä, vissa blir av någon outgrundlig anledning ikoner utanför mitt förstånd. 

Visst att man har sina favoriter och gillar dem mer än andra, men som sagt, i vilket annat yrke, får man göra om när det går fel. Ja, ni kan säker rada upp några stycken, men det är min blogg och jag bestämmer!

Undrar hur framgångsrik tex Tom Cruise hade varit om man bara fick en "take"?

Jag listar inte de uppenbara, mest överskattade pajaserna i Hollywood, men ni vet vem de är.

Arnold Schwarzenegger
Sylvester Stallone
Angelina Jolie 
Dolph Lundgren
Tobey Maguire
Mark Wahlberg
Hugh Grant
Pierce Brosnan
Sienna Miller
Omar Epps (Läs tidigare krönika om Dr House)

Etc, etc, etc, etc............

Jag skrev i och för sig att jag inte skulle lista några............men jag LJÖG!!

Känner mer och mer att dagens krönika bottnar i grym avundsjuka, men jag samlar mig och ångar på.

Var var vi? Jo! Marlon "The hoarse Mops" Brando! Visst, han var som sagt en Adonis i sin ungdom och han tillhör absolut inte de sämsta, men jag förstår ändå inte hans storhet. Jag förstår hans fetma, men inte hans storhet.



Dessutom var han väl inte helt frisk i huvudet, men det är väl omöjligt att hålla fossingarna på jorden efter år i Hollywood? Titta bara på de svenska, danska och norska Hollywoodfruarna som verka helt kuckoo allihopa.

Jag märker att min förkylning täpper till det kreativa flödet, för den här krönikan suger! Den är inte rolig någonstans! Det där med hes mops kanske, men resten är ju bara dynga!

Jag sitter bara här och snorar och nyser och försöker klämma ut skämt likt en förstoppad gorilla som har en blogg och inte kommer på något kul att skriva!

Det funkar inte! Säg något kul om Marlon Brando!

Han var så fet att dopfunten rann över, när han satte sig ner i kyrkan.
Han var så fet att hans skräddare vände på öppetskylten i dörren, när han såg honom.
Han var så fet att hans kostym egentligen var en Volkswagen Golf.
Han var så fet att man hittade Jimmy Hoffa under hans högra bröst vid obduktionen.
Han var så fet att om man ställde Babben Larsson brevid honom, skulle det stå två feta människor brevid varandra.

Nä, nu måste jag nog lägga mig ner, för jag ser stjärnor framför ögonen.

...och INGEN av dem är Marlon Brando!!
  

  

Godmorgon bodybuilders!

I natt drabbades jag av en livshotande förkylning, men hoppas att jag kan samla ihop mig tillräckligt för en liten fredagskrönika om några timmar.

Ledsen om kranen på bilden kanske får er att tänka på en läckande snopp, snarare än en droppande näsa.

Eller är det bara min fantasi, som ska ha en örfil? Jävla Freud!

Hej nöjeslystna!

Varför kan vi inte låta bli att titta på en olycksplats när vi kör förbi den? Vi vet att vi riskerar att se människor som lider och ändå dras våra blickar dit likt magneter. Likaså när vi får för oss att titta på solen. Varför gör vi det när vi vet att det bara gör ont och att vi ser gula fläckar för ögonen i en och en halv timme?

Känns svårt att förklara. Dessa två exempel hör ju inte ihop på annat sätt än att i bägge fallen strider vi emot förnuftet. I det första fallet handlar det kanske om underliggande psykologi. Vi tycker synd om människorna som ligger i diket med ena armen snurrad likt en rävboa runt halsen och den andra i grannkommunen, men vi känner samtidigt en stark tacksamhet för att det inte är vi själva som ligger där.

Precis så kände jag igår när jag tittade på Kanal 5:s nya nöjessatsningar. I tur och ordning, Skånefruar och Kungarna av Tylösand.

Damerna först!

Skånefruar.
Hade det inte varit för att jag är uppvuxen i den region som serien huvudsakligen är inspelad i, hade jag absolut inte tittat på programmet. Min sambo, tittar gärna på alla de sk. Hollywoodkoncepten. Svenska, Danska och Norska kvinnor som på olika individuella vis, lever som parasiter på sina män. Tro mig, hade det varit ombytta roller, hade jag inte tyckt mindre illa om dessa program. Tvärtom faktiskt.

Nå, man har på de olika tv-kanalerna, förstått av vi tittare gillar att frossa i de rika och de kändas privatliv. Anna Anka var först ut och skapade debatt. Hon var inte bara en parasit, utan även en efterbliven linslus. Trots att hon försvann lika snabbt som hon dök upp, svek inte tittarna programidén och nu glor vi på grannländernas blodiglar.

Nu är det då dags för inhouseparasites. Våra alldeles egna "Hollywoodfruar".

Visserligen känns det som att produktionsbolagen garderar sig genom att marknadsföra det som Hollywoodfruar light. Nog var det light alltid!

Jag har personligen svårt att veta var gränserna går för förnedring. Vi har olika smärttrösklar där och jag har nog en ganska hög. Om inte annat märks det när jag slår ner på kändisar och annat löst folk här i min blogg.

MEN! Igår kände jag en absolut känsla av att programmet var inget annat än kvinnoförnedrande. Visst att en 50-årig "egen" företagare inte vet hur man stoppar in en kreditkort i en bensinautomat och sen när personalen hjälpt henne, inte ens kan tanka sin bil. Det kan väl hända alla? Eller?

Nä, jag trodde faktiskt att man skulle följa respektive kvinnas vardag på gott och på ont. Att de skulle visa oss hur en dag ser ut och ur de lever med familj kontra karriär. Visa hur de byggt upp sina verksamheter med blod, svett och tårar. Icke!

Antingen är de blåsta bimbos och deras företag är gåvor från respektive make/pojkvän, eller så är produktionsbolagen sådana svin att de helt enkelt tycker att kvinnoförnedring ger bättre tv?

Igår fann jag mig nämligen som tittare, mitt i ett avsnitt av Robinsson. Jo, det kändes så. Några societetskvinnor som hade gaddats ihop för att överleva andliga övningar och sandslottskonstruktion.

Sen plötsligt satt de i en soffgrupp och skulle berätta om sig själva. Visa upp en symbol för vad som hade gjort att de var dem de är idag. Morgonrocksdesignern började böla direkt och den blonderade solglasögonbimbon gjorde vad alla blonderade solglasögonbimbos gör direkt. Hon hävdade sig genom att visa att hon hade ett diplom. Hon kunde minsann också bolla med siffror. Grattis, en dum blondin är den som omgående berättar hur smart hon är.

Usch, patetiskt! Fattar inte dessa kloka (enligt sig själva iaf) kvinnor att de blir utnyttjade? De måste skämmas något obeskrivligt idag. Eller inte?

Programmets enda mörkhåriga (naturligt iaf) skämdes uppenbarligen inte för att snacka klimakteriebesvär med den nervöse killen i hälsokostbutiken i alla fall. For the record, så var det samma kvinna som hade det lite besvärligt på Statoil.

Kungarna i Tylösand (KIT).
När jag nu nämner ordet skämmas, är det inte svårt att byta spår för att istället gosa in oss lite i ungdomarnas nya reality soap. Eller ungdomarna är kanske att lägga ribban lite för högt. De yngre tonåringarna och de som fortfarande befinner sig i kiss och bajsåldern.

KIT slog alla rekord igår. Det värsta är, att ju mer skit det skrivs om detta elände, desto fler tittare lockas in i skiten, men jag måste. MÅSTE!

Måtte djävulen sluka dessa produktionsbolag och bajsa ut dem i brinnande matolja!

Nåväl i KIT har man samlat gymnasieskolornas absoluta bottenskrap. De som ställt upp i Big Brother och liknande program genom åren, är änglar i jämförelse. Carolina Gynning ter sig som en nunna i detta sällskap.

Här diskuteras överhuvudtaget inte om man ska jobba, lära känna varandra eller vad man månne ha för intressen hemmavid. Vem är jag? Jo, en knullare som älskar sprit! Och det är bara vad tjejerna tänker. Suck! (Inte suck som i suga, utan suck som i suck, hopplöst alltså).

Här presenterar sig den ene killen efter den andre som kvinnornas gåva från Gud. De kan supa och de kan knulla minsann. De har dessutom tatueringar som täcker 84% av deras totala hud. Undrar hur många av dessa nötter som går omkring med "Tre små rätter" intatuerade, utan att veta om det?

Nu hör det till saken att det sorgliga är, att de får knulla direkt. Det är sorligt på många plan, men vem tar hand om dessa killar och tjejer "dagen efter"?

En snubbe lyckades somna i jacuzzin första natten och när han vaknade upp, satt övriga nissar där och efterfestade. Killen försökte ropa; Hey, vad kul, jag é med igen, men det kom bara upp rester av hans nattamat i vattnet.

Mysigt gäng.



En kille som liknar Ådi i Katten Gustaf, började äventyret genom att komma ut ur entrén på Statoil med två paket kondomer i handen under parollen, "I´m set".

Nu fick den pajasen ju napp första kvällen och fick gömma salamin i en lokal platinablonderad juridikstude...
nä, hon var nog inte studerande. Kanske utstuderad? I vilket fall som helst, verkade hon ha ett intellekt som Homer Simpson och fick vandra hem på morgonen med en lätt svidande sensation i akterkastellet, kan jag tänka.

En av killar är en extremt irriterande liten mörk kille. Jag har aldrig sett maken till störig person faktiskt. Jag sa till mig själv att; "Ja, den lilla råttan får i alla fall inte till det i sommar", men i nästa sekund när man visar vad som kommer efter reklamen, ligger fanskapet där och hånglar i en soffa. Jag hann bara se ryggen på tjejen, så det kan ha varit en kudde med peruk. Jag fick inte veta svaret, för jag orkade inte se klart skiten.

Jag hoppas nu att det kommer en dansk och en norsk version också, så man kan säga Svenska Kungarna i Tylösand (SKIT)

Dagen efter.
Imorse, när jag var ute och motionerade, funderade jag lite på det här med hur man känner inför ungdomars framfart. Som i ovanstående tv-program och liknande. Är man plötsligt en sån där surgubbe som man ogillade när man själv var ung?

Jag har faktiskt en tes, tro det eller ej.

I generationer har vuxna människor klankat ner på ungdomarna. Det har handlat om allt ifrån musiksmak till kläder och frisyrer, men fram till nu, när min generation, 60-talisterna är föräldrar till tonåringarna, har det handlat om avundsjuka.

Jag kan absolut känna en känsla av avundsjuka ibland när ungdomarna kör sitt race, men samtidigt, tycker jag synd om dem. Fan, de sitter ju bara inne och ugglar! Spelar tv-spel, super etc.

De är inte ute och lirar fotboll, landhockey, hoppar hopprep (kanske lite ungt kanske), utan de hänger på shoppingcenter och på McDonalds och gör nada nyttigt!

Nu generaliserar jag, men jag tror absolut på att vårt teknologiska samhälle, där vi snart kan kommunicera genom våra tankar, håller på att krossa mänskligheten!

När jag var ung, hängde man dessutom ute mer för att alla "skämdes" för sina föräldrar. Man ville inte vara hemma för där var ju de töntiga vuxna. Men nu är vi själva som föräldrar så jävla unga i sinnet, så att ungdomarna accepterar oss och hänger hemma. Fan!

Alltså! Dagens surgubbar, är inte sura och avundsjuka. Vi tycker bara synd om ungdomarna!

Nä, tvinga de jävlarna att snickra landhockeymål och basketkorgar, så det blir folk av dem!

Skånefruarna kan lämna över sina hinkar och spadar och låta barnen bygga sandslott. Själv kanske de kan koncentrera sig på sina företag. Om de företagen existerar, vill säga? ; )

Mitt slutgiltiga förslag är att mixa dessa grupper i en såpa, så får vi ser hur mycket sex det blir mellan de självutnämnda hingstarna och de klimakteriefrustande hemmafruarna.

Jag är rädd för att det blir massor!

Hej mitt lilla chokladströssel!

Jag är naiv!

Inte nog med att det kändes skönt att delge er denna information, utan det känns faktiskt rätt skönt att vara en naiv person. Nu ska naiv i mitt fall inte förväxlas med korkad och barnslig. Jo, lite barnslig kanske, men absolut inte korkad. Däremot är jag väldigt naiv, när det kommer till att lita på andra människor. Visst att jag har blivit mer luttrad med åren och inte går på vad som helst, men den här soliga vårdagen i början av maj 1995, var jag mer än öppen för att bli lurad av en smart och mycket kreativ medmänniska. Egentligen skulle jag vilja skriva att det snarare var min vän och kompanjon på den tiden, som var den som blev mest lurad, men jag får bjuda på det. Döm själva.

Som sagt, det var en solig majdag 1995 och jag satt utanför den klädbutik som jag och min gode vän drev tillsammans. Vi hade satt upp ett litet kafébord utanför vår butik för att skapa lite trevlig miljö. Då vi många dagar, hade ganska lite att göra (ingenting!!!), kunde vi sitta där och titta ut över Malmös Gustav Adolfs Torg och njuta av hur andra människor stressade sig genom vardagen.

Nåväl, jag satt där alldeles själv och läste sannolikt en modetidning och drack förmodligen en Caffe Latte, när en till utseendet fullt normal kille i min egen ålder, smög sig fram till mitt bord. Han ursäktade sig noga och undrade försynt om jag kunde hjälpa honom i en knivig situation.

Killen som var boende i fastigheten brevid vår butik, hade olyckligtvis låst in sina husnycklar i sitt klädskåp på arbetsplatsen i Lund. Nu hoppades han att jag var av den goda natur, att jag kunde låna ut tjugo kronor för en resa kommunalt till Lund och tillbaka.

Visserligen kom man inte till Lund tur och retur för en tjuga, men det funderade jag inte så mycket på, utan gav honom pengarna. Därefter gick jag in i butiken och berättade för min kollega vad jag gjort och att det skulle bli intressant att se hur mänskligheten fungerade. Min kollega brast ut i skratt och hånade mig i 8 minuter och 37 sekunder för att jag var så lättlurad. -"Nåja, du ska få se", försvarade jag mig med.

Efter en timme kom en annan god vän in i vår butik och undrade om jag ville hänga med och käka lunch samt kolla på skor till honom. Javisst, det kunde jag ju.

När vi kom tillbaks till butiken, stod min kollega och hoppade rastlöst i entrén.

-"Oj, oj, du kan inte tro det är sant!"
-"Killen kom tillbaks med tjugan".
-"Vad sa jag!", svarade jag belåtet.

-"Inte nog med det"
-"När han var på väg ut ur butiken, undrade han om vi ville köpa billig sprit, som tack för hjälpen."
-"Hans polare jobbade på Tysklandsfärjan och kunde ordna."
-"Du gillar ju rom och vodka och det kostade bara 100:- flaskan"
-"Han fick 400:-, så vi får två flaskor var".


Jag och min gode vän som jag just lunchat med, tittade på varandra, sen på min kompanjon. Det tog tjugo sekunder innan hans kinder rodnade upp.

-"Nä, ni ska se att han kommer."

I timmar vankade han fram och tillbaks likt Professor Balthazar, innan det var dags att ge upp och erkänna sin blunder.

Nu får ni själv bedöma vem som var mest lättlurad, men jag får ta på mig att min gode vän och kompanjon, överhuvudtaget, blev inblandad.

Som en liten epilog, hör till saken att en annan god vän (Oj, vad jag har många goda vänner), som jobbade i en grannbutik, kom in till oss ett halvår senare, för att han hört att vi råkat ut för denna situation. Han hade nämligen gjort precis samma sak den dagen!

Man kan på något sätt inte vara arg på den typen av skojare. Visst, han är oärlig, men samtidigt rör det sig om summor som man både kan ha och mista. Framförallt använder han sig inte av våld för att komma åt pengar. Om man bortser från att han smiskade rumpa med min och min kompanjons heder den dagen såklart.

Vi satt mest och skrattade åt historien efteråt och räknade lite på hur mycket pengar han säkert kunde dra in på en månad.

Sen stängde vi vår butik.

Hej ljuvlingar!

Igår lovade jag vid ett så kallat svagt ögonblick, att jag skulle berätta om en intervjufadäs jag gjorde härom året.

Att jag väljer att kalla den fadäs, beror helt och hållet på den efteranalys jag gjorde. Historien kan alltså de facto var helt falsk. I alla fall eftermälet till den.

Det var i slutet av 1997 och jag hade efter många år i modebranschen, bestämt mig för att söka mig till inredningsbranschen. Efter att ha dragit i lite trådar, hamnade jag hos Sveriges då coolaste inredningsföretag, R.O.O.M i Stockholm. Det är inte lika coolt längre dock, men det var där man ville jobba om man inte fick jobb på David Design, vill säga.

Väl på plats på deras häftiga kontor på Kungsholmen, satt jag nu med två tjejer i min egen ålder. I handen hade jag förutom mitt CV, även ett stort rött urklippsalbum.

Det kanske kan te sig lite konstigt att en ung, men mogen man, satt med ett rött(!) album i handen, men detta var det allra heligaste jag hade, yrkesmässigt, på denna tiden.

Albumet innehöll nämligen en massa artiklar om den klädbutik som jag och en god vän hade drivit under några år i Malmö. Om denna butik och en annan ganska kul fadäs, tänkte jag skriva om imorgon (OBS! Cliffhanger!).



Första halvan av intervjun baserades på direkta frågor om min karriär so far. Albumet var till stor hjälp och jag märkte hur de faktiskt imponerades lite av vad vi åstadkommit.

Ju längre intervjun gick, ju mer personlig blev den och speciellt den ena av tjejerna började ställa en hel del märkliga frågor. Detta var visserligen den första anställningsintervjun jag varit på trots att jag då jobbat i tolv år redan. Man ställde kanske helt enkelt denna typen av frågor? Vad visste jag? Vi var ju dessutom i Stockholm och i Stockholm, kan ju vad som helst hända. Eller? Det var kanske i tron om just det, som jag så sakta började visualisera oss i helt andra situationer. Som människa och framförallt man, måste jag här och nu erkänna, att jag började fantisera om diverse barnförbjudna saker som skulle hända där och då!

Vadå?!!

Det var ju hennes fel! Hon började!

Nja, hon insisterade kanske inte till snusk, men hon ställde väldigt personliga frågor om hur jag träffar och hade träffat flickvänner genom åren. Jag svarade, vilket var helt sant, att jag träffat säkert 75% på arbetsplatsen.

Nåväl. Vi snackade länge och väl om både det ena och andra och jag kände att jag fått ett nytt jobb. Tjejen som varit mest offensiv i sina frågor lämnade mig och den andra tjejen, som dessutom var mer chef på stället och vi fortsatte prata en liten stund till.

När intervjun var färdig, såg jag mig redan som en ytterst kompetent medarbetare på R.O.O.M och jag lyckades även under några sekunder, se mig själv som kung i baren på ett stort antal inneställen i huvudstaden.

När vi sen stod där i hennes dörröppning, föreslår hon att jag ska bekanta mig lite med butiken och att de skulle höra av sig inom kort med besked. Vi tar i hand och...DÅ! Då kommer den! Repliken som jag i efterhand, är övertygad om, fällde mig likt en skadad gnu som gått in i fel hus och nu befann sig på en fest för bara lejon. Hungriga lejon dessutom, eftersom de endast fått i sig några hors d´oeuvrer och lite välkomstdrink. Det var ju tidigt på kvällen och innan middagen blivit serverad. Nu var den serverad!

Jag säger nämligen, utan att tänka efter;

-"Okej, då ska jag se om det jobbar några snygga tjejer här."

Hon bara log lite grann och släppte snabbt min hand. Jag, svansade dock med högburet huvud runt i butiken likt en tupp, utan en tanke på vad jag precis sagt.

Det gick några veckor och jag tyckte det var märkligt att de inte hörde av sig. Konstigt, jag hade ju "halva inne", tänkte jag. Till slut ringde jag upp en av tjejerna, som inte på något vis verkade vara intresserad av mitt privatliv längre. Inte mitt liv överhuvudtaget faktiskt.

-"Ähh, vi, ehh, bestämde oss för att internrekrytera en kille från lagret som visade upp säljambitioner."

Okej, svarade jag och samtalet var över. Inte mycket att göra åt, utan det är bara att ta nya t.............

NEEEEEEEJJJJJ!!! Då slog det mig (en sanning med modifikation, för det tog säkert några månader innan min analys var klar, men det låter bättre för historien, eller hur?).

Inte nog med att jag givit intrycket av att prioritera om det fanns snygga anställlda, framför deras koncept, jag hade ju i samma mening dissat henne OCH indirekt hennes kollega! HAHA! Vilken miss!

Nu vill jag inte att ni ska tro att jag är ett manschauvinistiskt svin, för det är det sista jag är, men nog tänkte jag med...BEEP!...den gången och det straffade sig.

Jag tog lärdom av den händelsen och har inte sen dess...sökt jobb på R.O.O.M.

Om några av mina framtida intervjuare, läser denna krönika, så lovar jag att jag har mognat och är idag en alldeles utomordentligt professionell och kompetent yrkesperson.

Som bloggare, är jag däremot en pajas.

Må väl!

Hej chokladströssel!

Jo, jag var ute och nattramlade med mina vänner härom veckan och när jag gick hem genom Kungsträdgården, gick jag förbi två poliser som tillrättavisade en lätt påstruken uteliggare. De sa till honom;

-"Nä, se nu och ta sig hem Larsson!"

Då la sig uteliggaren (som i detta fallet tydligen gick under namnet Larsson) helt sonika ner på gräset och poliserna gick visslande därifrån.

En annan märklig situation råkade jag ut för i fredags när jag var ute och powerwalkade. Jo, ni förstår, jag powerwalkar OCH joggar om dagarna. Varför ska jag berätta snart.

Nåväl. När jag hade varit ute i några minuter, ser jag ett gäng uteliggare som har samlats runt en parkbänk och när jag närmar mig, hör jag en av uteliggarna. Den av dem som faktiskt nästan ser proper ut, säga på sluddrig södermalmsslang;

"Joo, vet ni." -"Benen är utbytta -07 och översta ryggplankan bytes nu i våras." -"Hela bänken målades om så sent som i juni i år."

De övriga hummar och kliar sig i skägget, samtidigt som den mer propre tar upp en mobiltelefon och säger;

-"Ja, ok". -"Har en visning nu, men kan säkert va på plats om en tri kvart."

Ja, som sagt, det är Stockholm i ett nötskal.

Anledningen till att jag var ute och powerwalkade, är som den erfarne läsaren vet, för att jag måste gå ner i vikt och inser hur jag allt oftare står och rotar bland L och XL, när jag är ute och shoppar toppar.

Fick ett uppvaknande i somras när jag var nere och badade i Skanör. Det var varmt och skönt och jag var i ett tag. När jag väl klev upp, stirrade folk så konstigt på mig. Då visade det sig att jag hade en harpun i arslet!



Sen härom morgonen, ringde min ilskne granne nedanför, på dörren. Han var förbannad, för när hans väckarklocka ringde, satte han sig upp i sängen och slog huvudet i taklampan.

Till saken hör också att det var tredje gången denna veckan som jag byter glödlampa...i KYLEN!

Droppen var ändå när jag åkte stadsbuss i Stockholm i somras. Det var fullt av folk i bussen och chauffören säger strängt i högtalaren samtidigt som han tittar på mig. -"Du!". -"Längre fram i bussen!"

Sen börjar det kännas genant att få julkort från Scan, Korvbrödsbagaren och Delicato.

Så det är dax nu! 

Studentmössan försvann i en flytt i våras och studenkostymen är sedan länge slängd. Men, studentkroppen ska jag fanimej hitta!!

Nu morot och massor av vatten med ett blad syltad ingefära. Sen blir det bönor till lunch tätt följd av metankonsert i C-moll.

Dagens inlägg, tänkte jag skicka in som bidrag (standup) till P3:s humortävling.

Vad tror ni?

Tut!




-

Godmorgon géléhjärtan!

Idag får jag besök från Skåne av min älskade syster med familj. Alltså passar jag på att få detta utrymme ommålat......fan vad tramsigt! Måla om en blogg! Nu får jag nog skärpa mig och fokusera på uppgiften.

Nåväl, min familj och min systers familj ska ägna denna helgen tillsammans och ni mina underbara medbrottslingar i humor, får även ni klara er på egen hand.

Åk ut på äventyr, gå på bio eller läs en kul bok. Dock inte av författare som är roligare än jag är. Finns det?

Under tiden hoppas vi alla att Zlatanaffären är löst, så vi slipper se hans agents fula nuna på sportsidorna!

S&M förbundets nya slogan; Spank Bob, it´s friday!

Skäm bort er utan att skämmas!

Hej löst folk!

Tänk vad en liten reva i nylonstrumporna kan göra.

Jag såg en tjej promenera i samma riktning som jag körde min bil häromdagen. Hon var rätt okej klädd som helhet, men hade fått en rejäl reva i sina nylonstrumpor. Tänk så snabbt jag dömde ut henne som en slafsig och lite ofräsch tjej på grund av en liten stackars reva. Hon kanske bara hade haft oturen att fastna någonstans under dagen och ska nu bara hem och byta?

Till och med den mest fantastiska kvinna, som en 10:a på en tio-gradig skala, förlorar sin glans i samma sekund som det uppstår ett hål eller en reva i hennes nylonstrumpor. Hon svassar runt där på kontoret i sina långa ben och männen sitter där frustrerade och tittar under lugg, när hon sveper förbi. De följer hennes kropp med blicken och spåret efter hennes parfym med näsan. Deras hjärtan fladdrar och kinderna är så där rosenröda som de var när de var små pojkar och kastade snöboll på flickorna på skolgården. Plötsligt! -"AJ!" 10:an har fastnat med sina nylonstrumpor på en liten sticka som stack ut från en av de testosteronstinna kollegornas skrivbord och en massiv reva har gått upp. NEJ!!!!! 10:an har med ens förvandlats............

Vänta, jag måste bara ta mig en funderare här. Snart tillbaks.

Hmmmmmm..........

JO! Jag har nu funderat lite och det verkar som att tjejen, 10:an jag precis beskrev, fortfarande, trots hål i strumporna, är en 10:a. Hon är nästan en 11:a faktiskt. Märkligt det där.

Men låt oss ta ett annat exempel.

En 7:a på en tio-gradig skala, svassar runt på kontoret och det är rätt bra stämning. Alla gör vad de ska och dagen verkar rulla på som vanligt. DÅ! 7:an råkar gå emot en spik som sticker ut från en dörrkarm och ligger nu skrikande på kontorsmattan. Revan i nylonstrumpan är enorm och det har onekligen också gått hål på 7:ans lår. Nu plötsligt ter hon sig mer som en 5-6 på skalan och kollegorna rusar för att ringa 112, samtidigt som pölen av blod ökar i omkrets under 7:an. Ambulanspersonalen är snabbt på plats och eftersom att det försvunnit en hel del blod ur den fd. 7:an, har hennes ansikte blivit alldeles vitt och hennes läppar alldeles blå. Hon förtjänar nu inte mycket mer än en svag 3:a i betyg.

Det sista jag ser henne göra, när de rullar ut henne (max en 1-2:a nu), är att hon lyfter på huvudet lite, samtidigt som hon reser sitt högra, numera lila långfinger. Hon tittar rakt in i mina ögon och det ser ut som hon viskar något i stil med, "Fack lunch". Konstigt? Vad är fack lunch?

Några andra små detaljer som kan uppfattas som lite avtändande, tänkte jag nu lista. Dels de sk. klassikerna och sen de som kanske mer faller på det personliga planet. Smaken är ju som baken och är baken i detta fall hängig och något hårig, går den bort helt.

Nåväl, här är några klassiker:

-Slitet nagellack.
-Dålig andedräkt.
-Risigt hår med utväxt.
-Svettlukt.
-Hår under armarna.
-Hår på benen.
-Smutsiga kläder.

Följande lista består av drag som jag personligen inte gillar hos en tjej:

-Hejar på Hammarby.

Sen har vi ju en del detaljer som får folk att rygga tillbaks på andra människor. Dessa små "olyckor" som händer oss alla varje dag, men som kan ställa till det så mycket.

Som tex en stackars liten oskyldig snorbuse. Eller snorkråka som det kanske mer allmänt kallas. För exemplet skull, kan vi nu använda en man.

En man kan vara oklanderligt klädd från topp till tå. Nyfriserad, nystruken skjorta från Armani med Bulgarislips. Detta är insvept i en strikt moderiktig skräddarsydd kostym från Saville Row. Skorna är nyputsade och är av märket Johnston & Murphy. Naglarna är perfekta och han doftar av Prada Homme. Alla älskar honom! Han får allt han pekar på och röda mattan ligger framrullad. Plötsligt! Som en blixt från klar himmel, har en liten, liten snorbuse letat sig fram i främre delen av hans vänstra näsborre. Att det är hans vänstra näsborre, är en ren tillfällighet. Det råkade bara bli så. Det kråkade bli så!



I samma sekund som hela världen blir vittne till denna lilla kråkas födelse, faller mannen, symboliskt, men dock handlöst ner på den hårda kalla marken och tycks förbli där i evigheten.

Det är inte mycket som krävs för att fälla den störste och vackraste.

En annan "olycka" som kan fälla den vackraste av människor, är när någonting man ätit eller druckit, fallit ner och lämnat en blöt liten fläck i skrevet på byxan. Man kan ju inte gå runt hela dagen och berätta för varje människa att det faktiskt är äpplejuice, utan man är helt enkelt från och med nu "Han/hon som kissade på sig".*

*Ej självupplevt, men kan säkert upplevas som det, när ni läser. NÄ! Jag HAR inte kissat på mig i vuxen ålder!!!

FACK LUNCH!!!!!

Oavsett hur märkliga vi människor är, tycker jag trots allt att följande ord är sanning.

It´s in the eyes of the beholder.

Må som ni förtjänar och snyt er ofta.

Hej Geléhjärtan!

Hur kommer det sig att personer över 60 inte kan tugga tuggummi, utan att det ser ut som en ko som idisslar?

Tuggummit i dess nuvarande form, måste för bövelen funnits i alla fall 60-70 år? Eller hur?

Dessa 60 plussare, måste ju ha kommit i kontakt med konceptet tuggbart gummi i unga år och haft massor av år på sig att prova och träna?

Nä, nu sitter de där ute på bussar, tåg och parkbänkar och idisslar sina jävla tuggumin så käkarna är på väg att hoppa ur led! De tuggar så att käkarna rör sig mer i sidled, än fram och tillbaks och upp och ner. Visserligen tycker jag att de är något bättre än de som envisas med att tugga med vidöppen mun. Ni vet, dom som ser ut ungefär som att de försöker prata under vatten.

Den sistnämnda kategorin är oftast tjejer i 30-40-årsåldern med dragning åt den lite tuffare livsstilen. Orakade, lite svettiga, svart hår med vita slingor och något för mycket råttfärgad utväxt samt tribal-tatuering i svanken och piercing i näsan. Har man riktig otur och kommer för nära en sådan tjej på bussen, kan man snabbt avgöra vad hon ätit till lunch. Inte genom lukt, utan genom att man ser hennes sista tugga guppa där nere i halsen.

Tillbaks till de idisslande pensionärerna. Eller pensionärer, är denna kategori inte i egentlig mening. De riktiga pensionärerna har sedan ett tag tillbaks gett upp tuggummin, då de ställer till mer i munnen, än tillför njutning. Hur många löständer har inte fått kasseras genom åren på grund av tuggummin såsom Hubba Bubba, V6 och Stimorol? Att blåsa bubblor, kommer inte på frågan, då deras lungor är lika starka som tyget i Bockstensmannens mockajacka.

Nå, juniorpensionären som sitter likt Mamma Mu på bussen och tuggar om sitt tuggummi likt ett lejon som fått jordnötsmör i gummen, tuggar så hårt att hennes glasögon är ovanför hennes panna i varannan tugga.

Sen finns faktiskt raka motsatsen också. De som "minituggar". De som anser att det där idisslandet tillhör den obildade pöbelns sätt. Själv sitter de minsann och gnager på sitt tuggummi för att inte störa sin omgivning. Hallå! Lika störande att se kärringar (för det är kärringar åtta gånger av åtta) sitta likt hamstrar och tugga på ett tuggummi som de började på redan dagen innan. Ni förstår, den generationen, slänger inte sina tuggummin, utan de lägger dem fint på nattduksbordet, för fortsatt gnagning dagen därpå. Nu sitter de där på tunnelbanan likt Fru Pruzelius (Prussiluskan) med hela ansiktet format som ett förbannat marsvin.

Kanske inte konstigt att de inte känner till bättre tuggummihyfs. Detta är ju generationen som hoppade jämfota och klappade händerna som dresserade sjölejon, när deras mammor gav dem, vad vi i Skåne kallade "Floddamaod". Dvs, de såg som godis, en bit bröd där mamma smetade över det fettet som blivit över i stekpannan efter att man tex stekt bacon. Mums!

Godis utöver det vanliga för denna generation, var annars Candysocker. Stenhårt socker som satt på en tunn bomullstråd. Den vita varianten såg lite ut som oslipade diamanter för att eventuellt ge er en igenkännande bild.
Oj, vad det måste ha krackelerat tänder på lördagarna i Sverige? Tandläkarna gjorde sig förmögenheter på detta godis. Dessutom fanns det inte som idag, 1200 olika sorters tandkräm och elektriska tandborstar, utan våra föräldrar fick hålla till godo med Stomatol och en tandborste som mer påminde om en mindre skoborste.

På tal om tandborstning, så läste jag för ett tag sedan att de gamla indianerna i Amerika, rengjorde sina tänder med salt. Med detta i minne, och med en tanke om att salt säkert var ett effektivt slipmedel, testade jag faktiskt att doppa tandborsten i salt härom veckan.

Det tog 24 timmar innan mina salivkörtlar slutade producera saliv. Jag var så uttorkad att mina ben såg ut som kantareller och mina ögon stod ut likt Marty Feldmanns. Ergo, inget jag rekommenderar.

Nä, jag får leva med mitt flädersaftsgula leende, men med norra Europas finaste ben.

Må nu gott och framför allt...ät gott, men glöm inte att borsta tänderna. Kombinera gärna med ett för tänderna välgörande tuggummi. Men för Guds skull, håll munnen stängd!!!

Hej korrekturfascister!

Jag blev som ni kan se under kommentarerna i förra inlägget, mycket riktigt rättad av Besserwisser-Åke, som upplyste mig om att Uppfinnar-Jocke inte heter Uppfinnar-Jocke, utan helt riktigt och rätt Oppfinnar-Jocke.

Denna gången kommer jag låta det gå igenom, men sen får det vara bra med rättelser!

; )

Hej och goddag älskade läsare!

Ni är för mig vad marsipantäcket är för en prinsesstårta!

Bantning, viktminskning, förbränning, sexpack till sommaren, Danska hospitaldieten, Nutrilett.

ETC, ETC, ETC.!!!!!

Jag skojade i många år med min älskade mamma att hon har "bantat" i hela sitt liv.

Känner ni igen det? Mamma som har testat alla olika bantningsmetoder sedan 1971? Min mamma har egentligen aldrig behövt banta, men har genom alla år kommit hem med allsköns olika nya metoder.

Fucking media!

Nu har jag plötsligt insett, att jag är precis likadan! VA? I´ve become my mother!

"Genvägar äro senvägar", var en replik ur en skolpjäs som min klass spelade 1978 och så sant det är.

Man letar bara efter det sätt där man behöver lägga så lite kraft som möjligt för så effektivt resultat som möjligt. Hur många drömmer inte om det där bantningspillret? Ofarligt och gott! Typ ett sånt piller som bara Uppfinnar-Jocke kan fixa till.

Nä, jag erkänner härmed till omvärlden att jag har bantningsplåster i nattduksbordet och förbränningspiller för 500:-/burken i skafferiet. Dessutom ljuger jag för mig själv varje gång jag blandar en chokladshake från Nutrilett. "Mmm, inte så dumt, trots allt". Bullsh....! Det smakar ju som om man spillt ut tunn O´Boy på ett gammalt pergament, men inte orkat blanda ett glas till, utan ligger nu i montern på Historiska muséet och slickar ett gammalt egyptiskt pergament från 1327 f.kr.

-"Vad fan håller du på med", skriker muséevakten.
-"Den här gången kom du undan, men jag tänker behålla O´boyburken!"

Tjuvrusningen ut ur muséet gav inte tillräcklig förbränningen och jag måste lägga om strategin.

Efter en viss avvikelse från ämnet, är jag nu tillbaks på banan igen.

Jo, jag måste skaffa mig en j-a massa disciplin nu! Har sjukt svårt för att röra på mig om det inte innefattar en boll på något vis.

Försöker hela tiden hitta ursäkter för att slippa röra på mig.

Nu har jag dock fått in en trevlig rutin, där jag powerwalkar varje dag, efter att jag lämnat min son på dagis. Tro det eller ej, men powerwalken har de tre senaste dagarna, övergått i jogging. Men låt er (?) inte luras av det. Minsta lilla och jag tappar fokus, PANG, så är jag tillbaks i samma gängor.

Kan inte Uppfinnar-Jocke komma på det där pillret snart?

Man läser ju då och då om dunderpiller, men sällan är bieffekterna av sånt slag att man kan acceptera dem.

-"Fan vad snygg Mats är nu för tiden, synd bara att han har stora svarta hårstrån överallt inklusive gom och handflator samt att hans näsa nu täcker 78% av hans ansikte. Men, oj, vilka magmuskler! Var? Jo, där under de hängande bröstvårtorna!

Nä, det blir trots allt till att röra sig och äta rätt.

Nu gör jag ett sista försök och funkar inte det...ringer jag Uppfinnar-Jocke. Vad har Ankeborg för riktnummer?

Eller bor han i Långtbortistan?

Bröstvårtorna kan man ju alltid tejpa upp på axlarna och jag har ju faktiskt alldeles nyligen fått en sprillans ny Philishave av min älskade sambo.

Sluta blogga, ut och jogga!!

Hej solrosfrön!

Idag tänkte jag jämna ut styrkeförhållandet mellan könen, genom att även granska det "öppna könet".

Dvs; Männen!

Men, jag kan inte komma på något speciellt med männen som skulle vara negativt och därför lämnar vi det ämnet därhän.

Efter denna subjektiva upptäckt, tänkte jag gå in i duschen, då jag under förmiddagen joggat upp en svett.

Under tiden kan ni väl fortsätta med era ansvarsuppgifter och låta mig komma på något annat att skriva om?

Hej sockersmulor!

Tänkte att det var dags att krypa ut ur idet och varför inte rivstarta med det kontoversiella ämnet;

Kvinna vs. Man.

En känd boktitel gör ju gällande att kvinnor är från Venus och män ifrån Mars.

Jag skulle vilja formulera om det till; Män är från Tellus och kvinnor är från vettet!

I några välformulerade rader tänkte jag försöka beskriva skillnaderna mellan män och kvinnor. Då de flesta av er, säkert sedan länge känner till de fysiska skillnaderna, lämnar jag dessa därhän. Det handlar ju mest om att ha någonstans att hålla i vilket fall som helst.

Förvisso sträcker sig mina kunskaper om den kvinnliga kroppskulturen väldigt långt tillbaka i tiden. Jag och mina kompisar i Staffanstorp, där jag levde mina första elva år i livet, gjorde en "klassiker" och hittade en bunt porrtidningar i en container (helt sant), när vi var 9 år. Dessa gömdes på noga utvald plats ute på den skånska myllan och sen uppsökte vi denna plats varje dag efter skolan i säkert två dagar. Jag började nämligen känna en fysisk olust i att bläddra i dessa tidningar. På den tiden var det ju inte lika inne att använda rakdon för varken man eller kvinna och resultatet av detta var att man trodde det var Beppe Wolgers som blev besudlad av de unga männen på bilderna.

Man var ganska hårt utsatt som barn på den tiden. Först slet man i skolan, sen såg man Beppe Wolgers bli förnedradpå gränsen till våldtagen på eftermiddagen. Ovanpå detta var man tvungen att titta på Staffan Westerberg som lekte med sina strumpor, på kvällen. Inte konstigt att så många mammor hittade sina söners ihopklibbade strumpor under sängarna i alla dessa år. Ångest!

Nåja, jag skulle ju lämna kropparna utanför dagens tes.

Varför talar kvinnor tvärtomspråket? Finns det någon rimlig anledning till att alltid säga en sak, men mena en helt annan? Vad vinner man på det? Vad man förlorar är uppenbart. Tid! En jävla massa tid! Varför säger ni inte vad ni menar från första början tjejer?!

Va? Du bad mig ju handla med vaniljsmak!! Vadå, jag borde veta att du gillar choklad bättre? Va, älskar jag dig inte tillräckligt för att jag valde vad du sa till mig att välja och borde ha tagit eget initiativ och köpt den smak som du så uppenbarligen föredrar framför alla andra smaker?

När man som jag samlat så pass mycket erfarenhet av kvinnor, börjar man nu som 44-åring att ifrågasätta vad kvinnor sagt till en genom åren. När jag gick i skolan var 85% av mina lärare kvinnor.

Att det är nyttigt att springa, spela fotboll och kasta en stor järnkula långt, är bra för kroppen torde alltså vara sant, men hur är det då med all annan information som kvinnor tutat i mig genom åren?

Var det egentligen Adolf Hitler som var busen? Är 2+2 verkligen 4 och gömde sig verkligen Gustav Vasa i ett skithustunna, när de eftersökte honom i Dalarna?

Tvärtomspråket!!!

Kanske måste jag börja om skolan ifrån ettan?

Nä, jag har faktiskt lärt mig att tjejer och kvinnor rent strategiskt bara använder tvärtomspråket för att göra sin pojkväns/sambos/makes liv till ett levande helvete. Varför de gör det, är däremot en gåta.

Sen undrar jag varför kvinnor/tjejer aldrig är nöjda? Eller varför man har så oerhört svårt för att använda orden alltid och aldrig rätt. Det tycks ideligen blanda ihop dessa.

"Varför kan vi aldrig göra någonting tillsammans?"

"Va?" "Vi var på bio i lördags. Ute på restaurang i söndags. "I torsdags och fredags var vi hos din syster. "Samt om jag inte har helt fel, ska vi till Barcelona i fem dagar på onsdag."

"Ja, men vi har ju inget inplanerat idag."

"-ARRRRRRGHHHHHH!!!!

Sen blir alla tjejer som morsor ganska omgående i en relation. De tjatar ideligen om hur viktigt det är att vara utomhus och har man småbarn blir det ännu värre. Trots att lillen varit utomhus i åtta timmar på dagis, ska den stackaren tvingas hänga med sin far ytterligare några timmar på lekplatsen utanför huset, innan han/hon får gå in och vila och leka med sina älskade leksaker. Nä, det handlar om att de tar barnet som gisslan, för att mannen/killen inte ska få ligga på soffan och läsa Dan Brown eller motsvarande testosteronlitteratur.

Sen älskar tjejer att sitta bak i bilen och berätta hur man ska köra.

"Skulle du inte svänga in där?"
"Nu missade du den p-platsen."
"Kör du inte lite för fort?"
"Kör du inte lite väl sakta nu?"
"Måste vi lyssna på radion(din musik)?"
"Kan vi stanna, för jag måste, tro det eller ej, kissa igen."
Etc, etc.

Det finns självklart tusen exempel till på när kvinnan, känner sig som bara kvinnor kan, och helt enkelt måste förpesta mannens liv med ologik. Utan motiv och utan anledning, tror de att de kuvar oss genom denna sinnessjuka behandling. Sen förstår ni inte varför vi killar vill göra sånt som bara killar gillar. Dricka öl och spela hjärndöda bollsporter samtidigt som vi lär varandra nya svordomar.

Nä, den enda likheten mellan en man och en kvinna, är att de till antalet är exakt lika många.

Nu beskrev jag i egentlig mening inte några skillnader mellan kvinnor och män, utan jag var bara lite mjukt negativ till vissa kvinnliga drag som är ganska vanliga "där ute"

Med vänliga hälsningar

Veirud Holmertz

Hej igen!

Kunde inte hålla mig ifrån. Ni får ursäkta röran och ha tålamod.

Jag såg på sporten igår att en viss Contador hade cyklat förbi ledaren Schleck i Tour de France när Schlecks kedja gått av. OCH?

Schleck gnällde hela kvällen om att det finns en oskriven lag om att man väntar in någon som får haveri. VA?

I vilken annan sport gör man det? Inte fan slutar man spela i tennis när motståndaren slår sönder en sena?! Eller kan ni se Schumacher vänta in sina motståndare om de får punktering? Jävla trams! Det är lika för alla! Cykling är väl också en materialsport där det gäller att ha den bästa utrustningen?

BTW, är inte cykelsport och dess utövare lite...ja, hur ska jag uttrycka mig? TÖNTIGA!!!!!! Det finns ju enklare sätt att kastrera sig på än att mosa sina testiklar mot en stenhård sadel mil efter mil?

Är inte tävlingscyklister och jockeys rätt nära besläktade? De är liksom små, arga och lättretade hela tiden. Trots att de(cyklisterna) utsätter sig för enorma kraftmätningar, känns de liksom inte speciellt manliga ändå. Titta bara på ledartröjorna! Rosa och gula etc.! Machofärger??! Sen kan jag hålla med om att det är få som gråter så lite, när de åker i backen. Ibland har man sett cyklister åka omkull och glida femtio meter på asfalt och ändå kasta sig upp på cykeln och fortsätta med skrapsår stora som Öland på armar och ben. De tar bara fram sportdrycken och sköljer av. Fan, de är rätt macho ändå.

Men de jävla ettriga små jockeyserna gillar jag inte (som om jag hade någon erfarenhet av dem). Visst är de som små trädgårdstomtar? Känns lite kusliga. Man vill liksom fånga in dem i en säck och slänga dem överbord. Det vill säga om man befinner sig på en båt på sjön. Befinner man sig inte på en båt, vill man liksom fånga in dem i en säck och sen banka skiten ur dem med en spade. Det vill säga om man har en spade.



Har man ingen spade, kan man lura in dem i en telefonkiosk och strypa dem med telefonsladden. Tyvärr har de flesta telefonkiosker inga väggar, så risken att bli upptäckt och jockeyn klarar sig, är stor.

Nä, man låter helt enkelt bli att spela på galopp och på så sätt utarmar man sporten och de jävlarna måste uppsöka Arbetsförmedlingen och söka jobb som bokstöd eller något annat passande.

Puh! Så skönt att vara tillbaks och få ut alla demoner man samlat på sig i sommar!

Hoppas ni haft en underbar sommar och att den fortsätter vara solig och varm.

Nu trappar jag nog upp lite, det här var ju kul.

Men rosa ledartröja? WTF??!!

Hej sommarbarn!

Är inne en kortis för att se om det kommit någon post och ser att jag glömde stänga fönstret. Som här ser ut!

Undrar om det är fåglar som tagit sig in och orsakat detta kaos? Gamla skämt som ligger över hela golvet och en del oskrivna som ramlat omkull och inte är roliga längre. Jag får nog försöka organisera detta och komma tillbaks när allt är i ordning igen. Nä, titta där! Ett skämt om Miljöpartiet som jag hade tänkt dra i början av september, som någon bara har trampat i. Helt förstört! Det kanske går att rädda med lite Cillit Bang.

Jaja, jag får ta på mig gummihandskarna och sätta igång innan ni är tillbaks från stranden, grillen, uteserveringen, eller var det nu är ni hänger i sommar?

See ya soon!

God söndag invånare!

Nu har solen kommit på allvar och mina läsare försvunnit på allvar!

Jag tar det lite lugnt med skrivandet några veckor i sommar och låter er ligga lugnt på stranden och läsa dåliga svenska deckare istället. Men under tiden vill jag locka in er på min vän Bellas blogg, där jag gjorde ett gästspel på midsommarafton. Jag passade faktiskt på att vara lite allvarligare än vad ni är vana vid att jag är. Jag skriver lite om kvinnor som inte alltid tänker på människorna runt omkring sig, utan snarare tror sig befinna sig i centrum av universum. Kolla in Bellas blogg, så ses vi snart igen!

De av er som är här lite som trevande nykomlingar, finns såklart en del kul i arkivet. Om ni känner för att kasta bort den där dåliga svenska deckaren vill säga.

Ha en härlig sommar!

Hej trafikant!

Då är det dagen innan midsommarafton och jag är dum nog att tro att folk går in och läser min blogg.
Klart att ni (varför skriver jag egentligen, då ingen läser ändå?) hellre ligger och friterar era kroppar i solen, än läser vad jag har på hjärtat. Själv har denna veckan varit fylld av olika engagemang och det har inte blivit så mycket rapporteringar från verklighetens Sverige.

Visserligen gror det lite idéer i mitt huvud, men jag tror jag sparar dem till lite senare. Lite senare när ni tröttnat på sol, glass och grillspett.

Jag har ju enligt min A-kassa inte rätt att ta semester, men jag tar i alla fall en liten paus från min blogg och hoppas ni är vänliga nog att komma tillbaks om några veckor. Under tiden ska jag nog både hittat nytt jobb och nya uppslag. Det finns ju alltid folk att häckla och lyfta fram i rampljuset för allt dumt de tar sig för.

Ha en riktigt skön sommar och glöm inte att smörja in er själva och de ni älskar med solskyddskräm!

Skål!

Hallå? Hallå? HALLÅ????

Trodde inte att sommaren och solen, skulle bli en sådan konkurrent till min blogg. Är jag inte roligare, än att man kan vänta med att olja in sig, bada och grilla upp en hel jävla ko varje kväll?

Ni är några trogna trots allt och därför ska jag försöka motivera mig till att...............SOLEN!!!!!!