matspernfors

Hej igen solbrända!

Ja, jag lovade ju ett kul inlägg så här framåt eftermiddagen, men jag ljög!

Men jag har rakat mig för jag är en riktig hyvelns kille!

Nä, ni märker hur jag krystar och krystar. Det kommer inget roligt idag.

Kan jag inte bara få vila lite? Ni bara är på mig hela tiden om att jag ska skoja och stoja, men ibland vill även jag bara reflektera över hur fint det är när solen skiner och de små fåglarna kvittrar.

Jag har lite av en bad gag day, helt enkelt.

Lovar inget, men om jag kommer på något kul. Ah, vem fan lurar jag. Jag har massor av kul i huvudet, men jag har fått solsting! Okej, där fick ni sanningen. Solsting och jag tänker vila bort det! OK?!

Känns solsting trovärdigt? Ok, jag är bekväm, lat och orkar inte skriva en krönika. Så, är ni nöjda nu när ni pressat fram den riktiga sanningen?

Nu får det vara nog!

Pang (En dörr som slår igen hårt)!!!

Toppform!

Tack Robin för din uppvisning! Du slog inte bara "Rogga", utan du väckte en hel nations kärlek till liv igen!

Vad mig anbelangar resulterade din vinst igår att jag fylldes med kreativ energi. Vilken tur att man har en massa konstruktiva och duktiga vänner man kan kanalisera sina idéer genom.

Idag ska jag träffa min jobbcoach, men lite senare i eftermiddag, tänkte jag ösa er likt en kalkon med färska fataliteter och äkta osanningar.

Ses om en stund!

Idag vet jag inte vad min kropp fick för sig men jag sprang istället för att promenera. Nu har jag allstå inte bara en Walk Of Fun (WOF), utan även en Run Of Fun (ROF). Låter lite som ett engelsk hundmagasin.

Have you read the latest number of WOF & ROF?

Såg ni förresten att Schyffert och Haag minsann lyckades sleva i sig en sked till av den kladdiga humorgröten Roast På Berns igår? Kändes det inte lite väl ambitiöst av Schyffert att ligga sådär lite låtsasavslappnat med sin laptop på scenen, medan Haag gick runt och låtsasstädade? Pretentiöst? Näääää, inte alls!

De är mina idoler, men jag börjar...

Nä, nu ska jag inte störa er som gick in för att läsa om idrottsföräldrar. Det inlägget hittar ni lite längre ner här.

Trevlig läsning!

Hej!

Vilken förälder tvingar sitt barn att springa några varv i skogen eller spela en timme tennis INNAN skolan på morgonen? INNAN t.o.m skolbusschauffören gått upp ur sängen. Innan postbilarna lämnat sina terminaler och innan tuppen harklat sig? Jo, idrottsföräldrar!

Vi har alla sett dem och vi känner kanske t.o.m personligen några. Tack vara en serie i TV4 som gick för några månader sedan, har de flesta av oss stiftat bekantskap med utvecklingsstörda föräldrar. Nu vill jag inte trampa på några fötter och ber de utvecklingsstörda om ursäkt. Ni ska förstås inte dras in i deras kam.

Här fick vi träffa några vuxna som levde genom sina barn. Vuxna som inte lyssnar på sina barn, men som jag lovar är helt övertygade om att de är de bästa av föräldrar. En pappa hade bestämt sig för att hans son skulle bli bäst i världen i tennis. Själv kan han inte spela tennis överhuvudtaget och det behöver man såklart inte ha gjort för att ens son eller dotter ska ha kul och bli duktiga. MEN! Försök inte komplettera sonens redan 30 timmar i veckan med tränare, med några instickstimmar, där du själv försöker lära honom!! Eller som när mamman tränade med en oerhört ointresserad son och säger; "Jag tror att min son verkligen får ut något av att träna med mig". Sen försökte hon serva över en boll till honom, men gav upp efter 43(!) misslyckade försök.

En annan galenpanna var pappan som ville att hans son i princip skulle förlova sig med sin crossmotorcykel och leva lyckliga i resten av sina liv. Han var ju helt rabiat. Inte heller han hade utövat sporten själv, men skulle lik förbannat stoppa ner den i halsen på sin son, som bara blev tröttare och tröttare i blicken. Killen ville ju lira innebandy!! Mamman som var den som lyssnade på sin son, fick tyvärr se sig besegrad och tvingades istället se hur hennes son skadade sig när han körde cross. Lyckligt! Killen fick ju knappt göra läxan för sin pappa och när han hörde att han fick gå och lägga sig, typ elva på kvällen, tindrade det i pojkens ögon såsom om det var julafton. Sorligt.

Tyvärr finns det folk runt omkring idrottsföräldrarna som stressar upp dem också. Agenter och tränare som ser sin chans att glänsa. En kvinnlig agent som höll föredrag för tennisföräldrarna, berättade hur hon själv blivit utskåpad av de ryska tennistjejerna när de var juniorer och la vikt vid att träna så mycket som möjligt för att nå toppen. Hmmm, ja, vad den agenten inte nämner är ju att det går 100 utslitna, nertryckta och uppgivna ryska tjejer på varje framgångsrik. Barn som bränner ut sig som 10-åringar.

Den lille killen som spelade tennis i TV4:s serien, klagade en del på smärta i armen när de tränade servar, varpå hans pappa tyckte att han skulle slå andraservar istället. Smart move daddy!

Nä, vem känner inte igen papporna och mammorna som skriker åt sina barn att göra bättre ifrån sig? Rör på benen! Nej! Du måste ju lobba i det läget, snorunge! Hur fan kunde du missa den pucken? Kan du verkligen inte hoppa längre?! Det blir ingen mat om du inte klarar 1.75!

En viss mängd engagemang är nyttigt för alla, men det handlar om att barnen måste ha kul. Läsa av barnen hur de mår. Alla kan inte bli David Beckham, Peter Forsberg eller Roger Federer och det måste få vara så. Alla kan däremot få idrotta och leka och träffa kompisar.



Jag önskade att min egen pappa var i livet idag, för han hade kunnat hålla föredrag i hur man ska bete sig som idrottsförälder. Han och min mamma var de bästa tänkbara idrottsföräldrar som ställde upp och hejade, skjutsade och tröstade. Vi fick själv bestämma hur mycket eller om vi överhuvudtaget ville spela. De fick ju faktiskt fram tre barn som blev hyfsade i tennis. Min äldre bror kämpade sig till en plats i det svenska Davis Cup-laget, min syster sopade banan med de flesta i sin egen ålder som junior och jag sopade mest banan. Jag var dock en populär tennisspelare, men till skillnad från min bror som var populär hos publiken, var jag populär bland de andra spelarna.

Det känns lite som att de dåliga idrottföräldrarna är av samma skrot och korn som de dåliga hundägarna och de där förbannade avskummen som inte lägger upp avskiljningspinnen på varubandet!

Nu måste jag fila på mitt CV, för imorgon är det möte med jobbcoachen!

Stå upp! Läs ditt CV utan att staka dig! Kamma dig och knyt slipsen! Tala tydligt! Tro på dig själv!

Godmorning självtuktare!

Något senare idag, tänkte jag dyka ner på idrottsföräldrar. Inte den sorten som det finns mest av, utan den särart som lever genom sina barn. De vuxna som inte själv lyckades uppfylla sina drömmar om att bli tex fotbolls- eller cricketproffs. En avart som förvisso är relativt ovanlig, men de som finns, de syns och hörs desto mer.

Ses om en stund, nu ska jag brottas med min tvååring som klänger sig fast vid tv:n som en igel.

Hej fakirer!

Jo, jag har nu prickat av min to do-lista och strök faktiskt bara ett göromål. Nämligen det att införskaffa en ny pinne till min mobil. Därför får de av mina vänner som eventuellt erhåller ett sms av mig i dagarna ursäkta om bokstäverna hamnat lite snett. Mina sms-tummar var smalare och slankare förr. Nu täcker tummen övre raden på tangentbordet och min egen mamma undrade vad; ertigj tackfröd ifjfdgj mhten oölkdklj fgifvsasligt, kramm Msats, betydde imorse.

Min mamma har tyvärr ingen hemdator och kan inte läsa min blogg, men kan någon som bor neråt Skanör kanske hälsa henne att det stod; "Tack för maten, det var gott som vanligt, kramar Mats."

Hundägare!

Vi måste införa hundförartillstånd, för hundförartillståndet är uselt!!

Vad är det för miffon som får ha hund idag? Jag bestämde mig ganska fort för att skriva om hundägare, då jag träffar på väldigt många av dem under mina små POWERWALKS(!). Yeah! Powerwalks, yeah!! Powerwalks!

Powerwalkar ni? Inte? Jag powerwalkar. Va? Syns det inte? Fuck off!

Jo, det är ytterst sällan jag möter någon som kopplar sina hundar och det retar mig. Inte för att jag själv egentligen är rädd, utan för att det finns väldigt många människor som är jätterädda och dem måste man visa respekt för. Häromdagen på min powerwalk (Yeah! powerwalk!!!), blev jag lite lätt omjoggad av en tjej och precis efter att hon passerat mig, möts vi av två stora hundar som lekte. Den ena av dem, en rotweiler var så uppspelt att han nästa slog omkull joggande tjejen. Hundägarna som kom strax bakom, såg alltihop men sa inte ett knyst. Jag sa att det var väl "lite märkligt" varpå joggande tjejen sa "skönt att inte bara jag tyckte det där var udda", medan hundägarna inte sa ett knyst! De försökte inte ens ropa in sina hundar som bara fortsatte leka. Ergo, stora fina hundar som leker, har en förmåga att stöka till det lite och små korkade hundägare har en förmåga att stöka till det mycket.

Idag mötte jag återigen en hundägare som hade lämnat höger hjärnhalva hemma i lägenheten. Jag kom gåendes (POWE.....) i lugn o....i ett rasande tempo, när jag hör någon ropa på sin hund. När jag kommer runt krönet av gångstigen, står en jättefin Flatcoated Retriever och väntar. Några meter bakom hunden står den utvecklingsstörda människoapan. Hon gormar åt sin hund medan hennes väninna, även hon hundinnehavare, kopplar sin hund och skäms så där lite svenskt när jag kommer. Den fina flatcoated retrievern masar sig nu långsamt tillbaks och sätter sig framför sin semiförståndiga matte. Då kommer de klassiska orden ur hennes mun, "Har du knäck i öronen?" Va? Hur tänker hon nu? Tänker hon att hunden typ tänker; Nej, inte de sylvassa ironiska kommentarerna, som jag hatar så mycket! Att jag aldrig lär mig, att om jag inte lyder så kör hon en "Henrik Schyffert" på mig. 

När jag närmade mig, såg jag att hon sökte mig med blicken. Ni vet den där blicken som söker bekräftelse. Hon ville att jag skulle le åt henne och ge henne; Åh, vilken pli du har på din hund, du måste vara hunddressör till yrket-blicken.

Men hon fick ingen blick, utan jag styrde bort mina ögon och lämna förmodligen bara en spillra av en tant bakom mig. Coolt! FAN, VAD COOL JAG ÄR!!! jAG ÄR INTE BARA COOL, JAG POWERWALKAR OCKS.....nä, va fan inte nu igen! Satans jävla SHIFTTANGENT!!!

Nu tror ni att jag fejkat shift-tangentsskämtet, men det gjorde jag inte, är jag rädd.

Jag orkar inte klaga mer på hundägare för det finns så mycket att gnälla på, men jag ska lista några exempel på vad hundägare gör som vi andra önskar att de kunde sluta med.

Låtsas som att hunden inte precis lagt en 3-kilos bajskringla på trottoaren, utan prasslar bara lite med hundbajspåsen, samtidigt som de tittar sig runt omkring som om de var knarkkurirer.



Låter sitt lilla missfoster till Chihuahua sitta i väskan och drägla ut över kanten och andras tillhörigheter, på bussen och liknande kommunala färdmedel.

Inte tvättar sina 80-kilos björnar som istället stinker ner hela bussen och en bit av innerstan.

Låter sina hundar köra upp sina nosar långt upp i skrevet tills de hittar testikeln som skulle trillat ner när man var 13 år. Nu trillar den ALDRIG ner.

Låter sina hundar ha sex när de möts på gatan. Need I say more?

Tillåter sin lilla terrier stå och skälla på fåglar i trädgården till klockan 03:11.

Tar ner sin håriga hund på stranden, som när den har badat, ruskar sin päls i min pastasallad.

Ja, det finns otaliga punkter, men nu måste jag hämta min son på dagis.

Hey mondaymorninglovers!

The WOF (Walk Of Fun) är avverkad och ämnet för dagen är hundägare.

Dock ska jag, duscha, klä på mig, ringa A-kassan, cykla in till stan och byta min sambos glasögon, byta min sons skor, köpa nya PET-flaskor till Sodastreamern och köpa en ny "touchpinne" till min mobiltelefon först.

Hinner säkert träffa några kloka hundägare på vägen och på så sätt få ännu fler uppslag till krönikan.

Jag satt faktiskt med A-kassan i luren när jag skrev, så nu kan ni bocka av den posten.

Ses snart!

Hej After-workare!

Jag har som bekant ingen anställning och tänkte ta mig en after-unemployment öl lite senare.

Dock vill jag be de få av er som eventuellt ser fram emot en massa kul ord här idag, om att få återkomma på måndag. Detta för att min jobbcoach Sara har gett mig hemläxa!!

Jodå, jag ska putsa till cv:et, söka jobb på DesignTorget, ringa intervjuaren från förra veckan, regga mig på Indiskas hemsida, klippa mig, kamma mittbena och köpa ny slips.

Man skulle nästan tro att hon vill att jag ska börja jobba?

Nä, Tommy Söderberg, var é du?! Jag vill hellre gå ut och joxa med trasan!

Kram till Sara och alla ni andra, ha en härlig helg!!!

I nästa vecka tänkte jag belysa ämnet idrottsföräldrar och sen titta lite djupare på gubbsjuka.

Förresten! Förr, innan det fanns prispengar i tennisen, fick man istället betalt i kreatur och husdjur. Jo, man fick ju alltid tacka för matchen!

Godmorgon medborgare!

Innan jag låter trollen i huvudet skapa kaos i er tillvaro, vill jag bara be snällt om att Sverige lägger ner sitt deltagande i Eurovisionsschlagerfestivalen.

Trots mitt häcklande häromdagen av Anna Bergendahl, gillar jag tjejen och älskar hennes bidrag. Efter att ha sett Anna undvika sammanbrott och behålla alla tänder i överkäken, genom ett superbt genomförande, kunde jag inte annat än inse fakta. Resten av Europa är utvecklingsstört när det kommer till musiksmak!

När DANMARK, med sitt pinsamma bidrag gick vidare som sista finalist, slängde jag ut skärvorna från den vas jag städade upp från gården tidigare i veckan.

Maken till usla låtar och fruktansvärt tacky uppträdande från en del länder som gick vidare, saknar motstycke!

Nä, snälla Christer Björman! Sluta tänk att det handlar om dig, utan om vår heder och lägg ner skiten!

Stor kram till Anna som jag hoppas får en lysande karriär!

Så, då har jag snyftat klart och ska ge mig ut efter inspiration.

See u later instigator.

Hej nostalgiker!

Dagens inlägg kommer att beröra mina skånska systrar och bröder något mer än alla ni andra som har haft oturen att födas och växa upp utanför Skånes gränser. Usch, kan inte ens inbilla mig vilket trauma!

Nå, har ni märkt att jag gärna inleder nya stycken med "Nå"?

Well, many moons ago...

När jag växte upp och nådde den ålder då man började snegla lite så där pillemariskt på farsans spritflaskor, var det väldigt populärt att åka över Sundet från Malmö till Köpenhamn. Jag är ledsen att behöva erkänna i vilken härad min ålder befinner sig i, men det var på den gamla goda tiden när den svenska kronan var starkare än den danska pesetasen.

Men, många gånger hade man inte växlat till danska pengar och det utnyttjade förstås de garvade ölförsäljarna i Nyhavn och dess närområde och kostade en flaska kiwi-vin 80 danska, så fick man pynta 80 svenska. Nu var vi ju så desperata efter fylla, så det fick kosta vad det kosta ville.

Men vi ska såklart inte börja vår resa i Köpenhamn utan vid flygbåtsterminalen i Malmö såklart. Som det proffs man var, så hade man givetvis först druckit "häxblandning" på bussen in till Malmö. Nu tänker ni att resan inte alls började i Malmö och det gjorde den såklart inte. Den började egentligen redan kvällen innan när man smög ner sexton olika spritsorter i en 33 cl läskflaska, från farsans barskåp. Den enda spritsort som fick stå orörd i alla år var en flaska Fernet Branca, som inte ens min pappa rörde. Som vuxen har jag dock pillat på en del flaskor Fernet, men det är en helt annan historia.

Min pappa var på många sätt en mycket klok man, men en av de klokaste saker han sa till oss barn var;

"Jag vet att ni vid något eller några tillfällen kommer att nalla av min sprit, men för Guds skull, fyll då inte upp med vatten." Pappa tillhörde dem som hällde upp sin sprit på karaffer och hade således inga etiketter att markera på. Bengan fick skylla sig själv, men å andra sidan fick han själv ansvara för hur mycket vatten det var i hans single malt.

Nåååååå, på bussen in till Malmö, blandade vi ut häxblandningen med någon typ av läskeblask. Ibland var det bråttom och då fick man dricka blandningen direkt ur flaskan. Detta resulterade oftast i att Köpenhamn fick en spya mindre och Malmö en mer, än vad som var tänkt.

Nåväl (ett lite finare nå), nu stod man förväntansfull i kön till flygbåten och de flesta, inklusive hemresande danska damer i övre medelåldern, luktade redan alkohol. När vi hittat sittplatser och gamla herrar och kvinnor med barnvagn fick stå, beställdes det snabbt in två elefantöl, en Jägermeister och två röde pölser. Snabbt och snabbt, de fick inte servera förrän de var över och inne på internationellt vatten. Det var väl därför man grundade med häxblandningen, tro? Man kan ju inte sitta och nyktra till när båten glider ut ur Malmös hamn?



Landgången gnisslar på den danska kajplatsen 45 minuter senare och likt en hord gnuer rusar ungdomar i åldrarna 14 till 17 in i alla små öl- och spritkiosker som fanns på den tiden. De flesta valde att handla hos "Svensken" för "det kändes tryggt". Jag såg eller hörde aldrig någon svensk därinne och har förstått som vuxen att det såklart bara var någon ölstinn dansk gubbe som tänkt utanför boxen.

Tio minuter och två kassar dansk starköl senare, låg man på någon öppen plats och njöt över att man var vuxen.
Tyvärr var man inte vuxen nog att hålla sig till vanlig starköl, utan man skulle givetvis vara på styva linan och köpa en öl som bar namnet Dynamit! Idag har de flest ölfabrikanter någon öl i sortimentet som håller lite högre alkoholhalt, men då var Dynamiten något i hästväg. Snacka om att det gick rykten likt de som också florerat kring den Österrikiska Strohromen i alla år. "Ooh, den klassas som knark och man får fängelse om man åker dit med att smuggla hem den!"

Förmodligen hade man sluppit åka i fängelse om man åkte dit. men man åkte aldrig dit, för Dynamitölen åkte upp nästan lika snabbt som den åkte ner. När vi lämnade den öppna platsen några timmar efter att vi anlänt, såg den mest ut som efter att ett gäng chimpanser gått en snabbkurs i pizzabakande. Disse svensker!

Vi ryckte på axlarna och yrade in mot Ströget. Mmmm. Ströget. Vilka dofter, vilken musik, vilket jävla bra sätt att bli av med sina polare! Man ägnade i princip 50% av tiden på andra sidan sundet, åt att hitta sina vänner. Kanske bra att man pausade lite från drickandet, men ändå. Visserligen fick man lära sig en del om Köpenhamns innerstad, men det var ju insidan av dess pubar man åkt över för att studera. Förutom de gånger man fått den smarta idén att besöka Tivoli. Tyvärr skulle det bli en alldeles för lång text idag om jag skulle beskriva en dag på Tivoli, men låt mig bara beskriva en sådan dag med två ord. Karusell - Kräka!

I dagsljus drog vi i alla fall runt längs med Ströget och försökte hitta pubar som släppte in oss eller små porrbiografer där vi kunde insupa lite lärdom kring blommor och bin eller som det oftast blev...en parkbänk att powernappa på.

Mörkret började lägga sig och nu gled följet ner mot Nyhavn. Det lite skrämmande, men ack så spännande Nyhavn. Där fick man i princip beställa öl så länge man tillhörde människosläktet. Vissa i vårt gäng fick alltså inte beställa, men vad gjorde det? Ölen serverades i plastglas stora som soptunnor och vi drog runt längs kajplatserna och delade på de öl vi fick tag på. Ibland hände det att någon hade inmundigat precis rätt mängd dansk öl, för att vakna upp dagen efter med en liten teckning på armen. "Oj, vad jag är öm på axeln", kvider en kille på båten hem nästa morgon. När han kavlar upp ärmen, ser vi en Havsörn som har byggt permanentboende på hans arm. Suck!



De sista timmarna innan morgonbåten åter tog oss mot fosterlandet, ägnade vi mest åt att bygga mänskliga pyramider i terminalen för någon timmes sömn. De som lyckats spara några kronor under natten, köpte vingummi som fick tjäna som föda tills vi återigen kunde omfamna den skånska myllan. Stolt klev man upp på bussen hem med två dynamitöl i jackfickan. Puh, man slapp fängelse denna gången också.

Flybåtarna är tyvärr ett minne blott och det serveras obefintligt med öl, jägermeister och röda pölser på tåget över bron idag.

Knus Köpenhavn.

Hej livsbejakare!

Nu är jag mätt och belåten efter en jättetrevlig lunch med min nyfunna vän Vicky. Två personer som pratade i mun på varandra på högljudd skånska i två timmar. Kan tänka mig att vi blev övriga gästers samtalsämne denna eftermiddag. Men skit i dem, för vi hade kanontrevligt.

Nå, vad kan jag om Anna Bergendahl då? Inte ett vettigt skit! Därför desto roligare att skoja om henne. Däremot är jag väldigt rädd för att hon ska sprängaS  I BITAR TVÅ TAKTER IN I SIN LÅT IMORGON I KVALET. FAN! Hatar ni inte också att upptäcka att ni råkat trycka ner SHIFT när ni skrivit bokstaven A???? Titta som det blev!!!

Haha, hade jag inte varit så slö efter min räksallad, hade jag backat och börjat om meningen.

Nu undrar ni när jag ska börja häckla lilla söta Anna Bergendahl? Jo, NU!!

För visst är hon söt? Hon ser lite ut som en docka min lillasyster hade som liten och som jag totalförstörde med sk. Kinasmällare. PANG! Ducka docka! Nåja, hoppas att min lillasyster inte läser detta inlägg idag, för det lär riva upp sår.

Jävlar vad jag glider ifrån ämnet, eller hur! Kanske beror på att jag inte vet ett jutta om Anna Bergendahl, annat än att hon ser ut som en sprängd docka.

Som sagt, jag är skiträdd för att hon likt syrrans docka, ska sprängas i tretusen bitar av nervositet, när hon står på scen. Kommer ni ihåg när hon var finalist i Idol? Flickan är ju duktig, så hon gick såklart långt, men varje gång Peter Jihad, förlåt Jihde, kom stickandes med en mick, började ju flickskrället att darra likt ett asplöv och genast bryta ut i gråt. Han kunde möta henne på Hemköp och hon hade börjat gråta.

Jag menar, skillnaden mellan Idol och nu Melodi Grand Prix är lika stor som när man byter ut roliga timmen inför klassen och sen plötsligt ska göra samma tramsiga sketch inför hela skolan i aulan. Helvete Magnus vad dålig du var!! Du förstörde hela jävla sketchen inför hela jävla skolan!!! Som vi hade övat din nervöse fan!

Oj, jag som skrutit så om att jag inte svär i min blogg. Sorry! Men vissa saker sitter djupt.

För säkerhets skull har jag bytt ut min klasskamrats riktiga namn till Magnus, så han inte ska bli ledsen. Magnus heter egentligen något helt annat (Peter).

Lilla söta dockansiktet Anna Bergendahl. Pallar du för trycket, eller kommer dina Converse Allstars brinna upp för att du är så nervös? Kommer det bli kortslutning i micken för att det sprutar ut svett från din panna? Kommer dina sista sneda mjölktänder att spontanfalla till golvet och du står där med din gitarr och ser ut som Hillbillyn i "Den siste färden"?



Nä, jag hoppas att jag får fel och att Anna går hela vägen. Jag älskar hennes låt och hoppas hon vinner, så hon får råd att gå till en riktig frisör och bleka håret. Det duger inte att stå på scenen i hår som farsan har blekt med T-Gul. De som slår på tv:n, när Anna lirar och inte vet att hon kommer från Sverige, kommer om de gillar låten, tyvärr att lägga sin röst på Polen.

Så, nu håller vi tummarna för Anna och att hon varken sprängs i bitar eller svimmar och får bäras ut på bår tre sekunder in i låten. Nä, lär av Björn Skifs och sjung som den svenske kocken i Mupparna tills du hittar rätt igen.

Vinner hon, så vet ni var ni läste det först! Öh, va??

Förresten! Jag vann på en Trisslott imorse och är nu ekonomiskt oberoende resten av dagen. Obs! Detta var en cover på ett Povel Ramelskämt från 1961.

Hej musiclovers!

Nu har jag promenerat och kunde bara tänka på Anna Bergendahl. Hela tiden! Nja, jag tänkte i ärlighetens namn på ganska mycket annat också, men jag tänkte att det är ju ett rykande färskt ämne att skoja om.

Nu måste jag bara duscha och äta lunch först, men sen! Ja, sen ska du få lilla Anna!! Jag ska skoja om dig så att dina sneda mjölktänder i överkäken äntligen faller ut och du kan lägga dem under hotellkudden. Vinner du inte hela skiten, som jag förvisso hoppas, kan du i alla fall inkassera en guldtia från tandfén!

Ses efter lunch!!

Hej Funlovers!

Idag har jag en trevlig lunch med Vicky Hansson att se fram emot. Vicky jobbar på Bitte Kai Rand, men är också en framstående skribent med sin egen blogg Vickyworld. Så varje dag efter ni läst mina sjuka inlägg, tycker jag ni går in och läser Vickys reflektioner. Vi ska träffas på Lisa på torget på Östermalmstorg, så jag får väl duscha och kamma mig idag?

Det blir såklart en WOF (Walk Of Fun) även idag, men resultatet av den, kommer alltså inte in förrän lite senare i eftermiddag.

Ha en underbar dag, så hoppas jag ni återkommer i eftermiddag, mätta men kunskapstörstande.

Hej syltmunkar!

Idag är mitt inlägg mest som en gnällig recension, snarare än ett kuligt inslag denna regniga tisdag. Så sura med mig eller gå ut och köp en Kalle Anka!

Igår höll jag på att kasta ut tv:n, soffan och en gammal vas som vi fått av en släkting, från balkongen. Nu sansade jag mig och det var bara vasen som flög. Den har jag nu varit ute och plockat upp. Märkligt att grannen i 7:an låg ute i regnet idag alldeles brevid resterna av min vas? Ja, vissa människor!

Varför denna ilska då, undrar ni? Jo, jag satte mig ner framför tv:n igår för att min vana trogen titta på Roast på Berns. Endast några minuter in i programmet, kan jag konstatera att någonting ur min inredning, kommer att få ta konsekvenserna för den vrede som var på väg upp ur min kropp likt Eyjafjallajökull.

Nu blev det ju vasen som sagt...och eventuellt han i 7:a, om de kan bevisa något. Kunde inte tro mina öron och i viss mån mina ögon(syftar då på Hulkens fru, aka Ann Westin), när de satte igång.

Förvisso har jag tagit för vana att långt ifrån alla svenska komiker är roliga. Det kanske snarare är så att det bara är Henrik Schyffert, Johan Rheborg, jag och han som jobbar på lagret på Coop Forum Västberga som är kul på riktigt i detta landet just nu?

Vaniljstången Thomas Järvheden, försökte sig på ett pinsamt försvarstal för sitt debakel i SVT:s motsvarighet, Grillad, men det föll platt. Han visste som alla andra, att han skulle få skit av panelen och trodde väl att han lagt ut någon slags spikmatta* åt de andra när han höll sin "självutlämnande" ursäkt. Han skyllde mest på andra tyckte jag.

*Då menar jag inte en sådan där förra årets julklapp som gör att man sover bättre, utan den mattan som jänkarpoliser slänger ut i gatan för att stoppa rattfulla och flyende bankrånare.

Den fd. polisen Hasse Brontén kom väl undan, men det var återigen smilgroparna och inte hans skämt som åhörarna skrattade åt. Oj, den dan han fyller ut dem med för mycket tårta, glass och öl, är karriären över.

Ann Westin som kvällen till ära hade lånat Lou Ferrignos gamla hulkperuk, kan ha varit i särklass sämst? Tricket med peruken höll i sju sekunder, men sen när det plötsligt krävdes att det hon sa skulle vara kul också, föll det platt. Det hon faller på, blir i alla fall platt.

Stackars Fredrik Andersson som normalt kan vara ganska smålustig, var nog tagen av stundens allvar. Tur att han kom in före källarmiffot Wahlbeck, för annars hade han nog blivit utburen på bår för ABC-hjälp (Andning, Blödning, Chock).

Peter "One flew over the cuckoo´s nest" Wahlbeck då? Jisses! Han skryter med att han inte behöver manus. Nä, manus lär ju inte göra honom roligare. Vad killen behöver är ju valium. Varför tillåts Peter Wahlbeck att göra sig hörd i TV? Det förvandlas nästan till lyteskomik, när killen får stå att orera. Det vill säga, det känns som att publiken skrattar åt en utvecklingsstörd. Nä, lås in skrället och låt andra ta plats.

Den stackars Ernst Billgren satt mest och skruvade sig, men gick sen upp och sa det självklara. Var är talangerna? Var är komiken?

Den ende som kom undan med hedern i behåll, förutom Henrik Schyfferts "mini me", Erik Haag, var just Henrik Schyffert själv. Under programmets gång, såg vi tittare hur han likt Ernst Billgren, skruvade sig i stolen och hostade upp fejskratt efter fejkskratt. För det är ju som sagt Henrik som är ansvarig för skiten. Han måste ju skratta när Ann Westin kör sina dagisskämt och Peter Wahlbeck goes nuts.



Däremot ställde han sig upp och höll ett lysande försvarstal, till skillnad från den vandrande tampongen Järvheden. Henriks smilgropar må fyllas igen mer och mer av Budapeststubbar och grillkorv, men hans härliga referenshumor gör mig alltid på gott humör. Lite lågt ibland, men mycket högt för det mesta. Slagfärdiga analyser och referenser som vi "vanliga" lätt kan ta åt oss.

Cudos to you Schyffert, men gör fler Landet brunsås istället för Roasts, tack!

Förresten! Är fotsvett och tårgas, samma sak?

Hej kära vänner!

Idag slog det mig att det hade varit kul att skoja med dörrvakter. Jag skrev ju häromdagen om olika typer av folk som håller upp köer och dörrvakten är ju en typisk sådan. Så varsågoda!
 
Det gäller ju att välja när man ska skoja med dessa kolosser, så jag väljer att göra det nu här framför datorn i min lägenhet. Säga vad man vill om mig, men en fegis det är jag. Nu skulle det ju kunna bli obehagligt om någon som läser detta har en intim relation till en dörrvakt och bestämmer sig för att dela med sig av min krönika till sin vän. Att en dörrvakt själv skulle läsa detta och bestämma sig för att gå till handling, ser jag som obefintlig. Det är ingen slump t.ex att magasinet Fitness består av 98.7% bilder. Nä, text längre än den på en pillerburk, lägger en dörrvakt gärna ifrån sig.

Nåja. Står jag där plötsligt öga mot öga med en dörrvakt som vill ställa mig till svars för denna krönika, pekar jag bara upp mot himlen och säger; "Titta, jag pekar mot himlen!". Sen när dörrvakten tittar tillbaks på mig, har jag stuckit och istället ställt dit Alex Schulman, som får en rejäl omgång stryk. Ergo, två flugor i en smäll. Eller rättare sagt; en jobbig jävel får en stor smäll.

Nåväl. Hur låter det när en nattklubbsägare ska beställa kläder till sina dörrvakter?

-Är det hos skräddaren?
-Ja.
-Bra. Kan ni sy upp fyra svarta kostymer som om de skulle kunna passa en Silverrygg över axlarna?
-Vad är en Silverrygg?
-Jo, det är en fullvuxen gorillahanne som uppnått den ålder då de får vita hår på ryggen och kan knäcka en trädstam över låret utan det gör ont. De är dock försiktiga, så de inte får spågor i händerna, för då blir de ledsna och kan gråta i timmar.
-Ok, detta ska vi lösa.



Det enda två ting som egentligen skiljer en dörrvakt och en fullvuxen gorilla åt, är att dörrvakten, med jämna mellanrum blir irriterad på människor och att en gorilla aldrig skulle ta på sig de där fjantiga sweatshirtsen när de går bland normalt folk på stan. Ni vet de där stora slappa färglada 80-talsinspirerade tröjorna med avklippta ärmar?

Nu glider jag lite oavsikligt över på ämnet bodybuilders och även om dessa människor många gånger är en och samma person, ska vi fokusera på fenomenet dörrvakter.

Jag har egentligen ingen anledning att slå ner på denna yrkesgrupp då jag aldrig blivit utsatt för dem i någon negativ bemärkelse. De få gånger som jag nekats inträde av en vakt, har jag säkert haft mig själv att skylla. Nog fick man en "Du måste nog gå runt kvarteret ett varv", i sin ungdom, men mer än så är det inte. De är helt enkelt en tacksam grupp att häckla. Fram tills de vill ta ett snack om "den där bloggen" såklart. Puh!

"Gå runt kvarteret", ja. Gå runt, är helt korrekt, men jag tror inte det är någon i historien, som har fått det förslaget av en dörrvakt och verkligen hittat runt kvarteret och tillbaks till samma entré?

Nä, istället backar vederbörande några steg och trillar in i kön igen, i hopp om att vakten har extremt kort närminne. Så kan det hålla på i några timmar och till slut är fylltratten så pass nykter att vakten skulle kunna släppa in honom, om det inte var för att stället stängt. Inte helt otippat, är kroggästen tillbaks i samma process, helgen som följer. Han träffar inte så mycket folk, men han får en bra dos motion i alla fall.

Nåväl. En dörrvakt må vara begränsat läskunning och bör kanske i allmänhet inte anmäla sig till Jeopardy eller Vem vet mest, men nog fan kan de räkna ut hur gammal du är när du ljuger om ditt personnummer? När jag var 18 år så försökte jag på mig tricket att lämna mitt personnummer, men med den lilla justeringen att jag bytte ut födelseåret mot min brors som var tre år tidigare. Nu plockade vakten upp ett stort rutat A4 block och spände blicken i mig. Ok, stämmer detta verkligen, du får en chans till. Eftersom jag antog att jag inte skulle bli insläppt om jag gav honom mitt eget nummer, tog jag ett djupt andetag och repeterade min lögn. Oj! Nu började han skissa och rita symboler över hela bladet. När det första bladet var fyllt, vände han snabbt och fortsatte sin ekvation på nästa. Efter en kvart och en blyertspenna kortare, tittade han rakt in i min själ och sa; "Kom tillbaks om tre år grabben!"

Sen gick det tre glada år.....nä jag bara skojar, jag gav honom trehundra spänn och dansade hela jävla natten...på ett helt annat ställe. Hur fan kan man ta emot trehundra spänn och sen kasta in mig bland buskarna på Stortorget?? En gåta.

Det andra stället jag nämnde, var hemma i min egen lägenhet och jag gick egentligen mer runt och snyftade än dansade.

Sen undrar jag varför de envisas med att släppa in alla blonda tjejer med utmanande klädsel? De köper ju för fan inte ett skit i baren och vi som ska köpa skiten åt dem, står kvar ute på trottoaren och undrar hur fan vakten kunde räkna ut att vi ljög om vår ålder.

Nja, de släpper ju såklart in några sk. "Sugardaddys". Kända fotbollsspelare och medelålders skådisar som bara kommer i slagsmål med varandra. Skådespelarna alltså. Fotbollsspelarna står med alla brudarna och duschar dem i Moët.

Tror inte ni att en dörrvakts våtaste dröm, är att få vara hemlig agent vid CIA eller FBI? De får säkert tårar i ögonen, när de får sina första handsfree. Undrar om de drar av sina solglasögon med spegelglass i deklarationen? De drar banne mig aldrig av dem från skallen i alla fall!

Det finns massor med fler roliga egenheter hos detta skrå, men för att undvika skri, måste jag möta upp min sambo för lunch nu.

Må gott, ät gott och suss gott! Glöm inte att sätta klockan bara, så ni inte kommer för sent hem från jobbet!

Hej humortörstiga!

Idag får någon annan roa er då jag ska ut och roa live i Vaxholm. Nära vänner till oss ska knyta hymnens band och ta på sig världens minsta handklovar.

Jag ska styra detta vackra bröllopsskepp genom middagen. Se till att folk sköter sig och inte talar när de inte ska tala, dricka när de inte ska dricka och sen sköta sig i allmänhet. Efter middagen hoppas jag att vi byter.

Uppför er nu i helgen, så hoppas jag kunna samla material till nya inlägg under bröllopsfesten.

Förresten! När fjärilen var yngre, var han pupp-idol.

Hej syltmunkar!

Jag har precis kommit hem efter en t.o.r till Citygross i Kungens kurva. Intressant, tänker ni och skjuter undan allt annat på skrivbordet samtidigt som ni drar datorskärmen närmre er.

Jag älskar Citygross i Kungens kurva. Stort och fräscht och nästan folktomt på förmiddagarna. Folktomt tills man når fram till kassorna. Oj, oj. Är det inte i kassaköerna som samhällets bottenskikt håller till? De fulaste, tristaste, drygaste mest illaluktande människorna tycks dras till kassaköer likt en fluga till en koblajja.

Det finns såklart undantag, som jag själv, min familj och ni förstås. Men i alla fulla fall, studerade jag kassaköerna lite extra idag. Det började med att jag likt alla andra försökte hitta den kortaste kön. Detta beteende liknar mest det hos rovdjur, när de väljer ut de svagaste i byteshjordarna när de jagar. Kundvagnar som slamrar runt och kör in i varandra som radiobilarna på Gröna Lund.

Idag trodde jag att jag hade hittat bästa kön, men blev osäker när det stod två fulla korgar bakom den sista damen i kön. Snäll och väluppfostrad som man är står man lite på sniskan och kollar om dessa tilhör någon. Nja, det verkar inte komma någon, så jag tog plats bakom damen. Sju sekunder senare, känner jag hur det liksom bränner till i nacken och när jag vänder mig om, står där en höggravid kvinna som säger att hon bara hämtade en liten sak precis bakom. Jag såg när hon hämtade den där "lilla saken". En påse med tre kilo godis! Väluppfostrad som jag redan påpekat att jag är, släppte jag förbi henne. Men jag viskade minsann för mig själv sådär lite som att hon skulle höra, men ändå inte, att; "Ja, så kan man ju också lösa kökonceptet."

I kön brevid var det kaos. Varför? Jo, för det finns som sagt alltid idioter som glömt något och utan att kolla med sina medmänniskor, uppehåller kön med tio minuter för att han/hon ska hämta något längst in i den tre kilometer djupa butiken. Det hördes mycket grymtande i den kön, kan jag lova.

Sen lyckas ju alltid den där illaluktande 60-åringen som man normalt brukar få brevid sig på bussen, hamna någonstans i närheten av en. Ni vet han som luktar som att han tvättade sina kläder i mellanöl och urin. Han vars hårbotten består av 75% gorgonzola.

Han brukar förvisso aldrig ha mer än två folköl i korgen, men om folket framför honom håller normal svensk köhastighet, står man ju där lik förbannat och håller andan i en kvart!

Vad har vi mer för avarter? Jo, de som vägrar lägga upp skiljepinnen bakom sina varor. Hallå! Hur j-a svårt kan det vara att lägga upp den. Den väger mellan tummen och pekfingret 50 gram! Människan har precis lyft upp 600kg näringsfattig kost och groggvirke, men kan inte lyfta en liten pinne av plast. Patetiskt. Känns nästan som att de gör det med vilje?

Sen har vi damen som aldrig vet hur hon ska betala sina varor? Problemet är ofta, att damen redan tänker betala kontant, men när kassörskan frågar om hon har ICA-kort eller något liknande, svartnar det liksom för den stackars damen och hon förvandlas till en tre-åring som håller på att lära sig räkna på fingrarna.

"Nja....jag vet inte ser ni?" "Jag har inget ICA-kort, men mitt medlemskort i Glada Damers Knyppelgäng går kanske bra?" I nio fall av tio, har damen bara kontanter och just detta medlemskort, men blir så ställd att hon tror att hon kanske har annat att betala med.

När man sen börjar närma sig kassan, händer det ofrånkomliga. Man är så nära att man nästan känner kassörskans billiga parfym, när hon plötsligt blir alldeles svettig i pannan och ansiktet drar ihop sig som om hon tagit en rejäl tugga av en citron. Mannen framför mig har lyckat få tag i en vara som inte registreras av EAN-scannern. Nu försvinner 7 minuter av mitt liv rakt ner i soptunnan, medans hon tittar desperat ut i butiken efter kollegor, samtidigt som hon ringer febrilt i interntelefonen.



När jag äntligen är på plats och mina varor börjar rinna igenom systemet, kommer då inte karlfan som var klar för tio minuter sedan, tillbaka med sitt kvitto och påstår att de räknat fel på tomaterna. "Det stod 75 kronor kilot på skylten, men ni har tagit 76?"

3 minuter till rakt ner i soporna!!!!

Nä, jag ska nog börja använda Mataffären.se snart. För ni har väl sett reklamen med den korpulente killen som är så stolt över att vara vice VD?

Vi får se nästa gång som min sambo ger mig inköpslistan som är lång som en halsduk, om jag åker till mitt Citygross, eller om jag bara glider in framför datorn.

Fast, beställer jag från dem, så slår jag vad om att de fastnar i bilkö hit och att chauffören stinker svett.

Ha en härlig helg, själv har min puls ökat avsevärt de senaste dygnen, då jag ska vara toastmaster på ett bröllop imorgon.

Förresten! Nu får det vara slut med mexikansk snabbmat! Taco adjö!

Hej fancypants!

Jag fick mig en jobbcoach häromdagen och det var kul. Inte alls vad jag hade gått och fantiserat om, eftersom när jag, en gammal sportfåne, hör ordet coach, så ser jag en frustande medelålders man i träningsoverall och fotbollsskor.

Nä, nu möttes jag istället av en lugn, avslappnad och högst kompetent Sara, som verkligen går in för att fixa ett jobb till mig. Hon är väldigt engagerad och precis vad jag behöver, men nog hade det varit roligare om man hade haft med sig en proppmätt och hjulbent Tommy Söderberg på anställningsintervjuerna?

Innan intervjun sitter vi på bussen och går igenom hans pärmar. Han sätter sig på knä framför en och värmer upp ens vader samtidigt som han säger till mig att jobba hem mer.

"Missar han i frågorna, vill jag att du är där direkt och hugger!"

"Var beredd på passningar i alla lägen."

"Blir du ensam med en fråga, så tveka inte, utan SKJUT!"

Sen plötsligt, mitt i intervjun, ställer han sig upp och skriker; Så! Ända in i kaklet nu Masse!!

Nja, kanske bättre med Sara trots allt?

Undrar ni inte varför Sveriges förbundskaptener i fotboll tvunget ska se ut som att de själv ska spela? Varför i hela fridens namn, gick Tommy Söderberg runt i fotbollsskor? Visst att bollen ibland rullar ut över sidlinjen och han var tvungen att rulla ut den igen. Rulla och rulla förresten.

När en fotbollscoach står längs sidlinjen i sina fotbollsskor och en boll rullar emot dem, känns det som att de ska visa omvärlden att de minsann fortfarande vet hur man drar iväg en boll. De tar i för kung och fosterland och sträcker sju muskler i ryggen när de försöker skicka ut bollen över läktarna på andra sidan.

T.o.m de få coacher som har vett att klä sig snyggt i kostym och lågskor, drivs av samma vansinne när bollen kommer rullande. Sen när de kommer hem, tittar deras fruar på deras skor och säger; "Jaha, rullade det ut en boll över sidlinjen idag igen?"

De påminner mest om kickers från amerikansk fotboll när de tar sats. Ni vet de som kommer in och gör en kick off, sen sitter och kallnar i tjugo minuter för att sen skjuta bollen genom två stolpar, sen sitter de och kallnar i tjugo minuter, sen skjuter de bollen mellan två stolpar, sen sitter de och kallnar i tjugo minuter, sen är det duschen! Bra jobbat!



Speciellt bra jobbat är det när våra sportjournalister skriver upp dessa kickers så fort det råkar vara en svensk. Nu tillhör det ju inte vanligheterna, men häromåret var där faktiskt en svensk kille som hamnade på ett NFL-lags lista över potentiella kickers. Problemet var att den listan innehöll 160 förväntansfulla killar och vår svenske vän var på plats nummer 157. Detta var inget som de svenska journalisterna tog notis om, utan vi hade minsann en svensk superstjärna i NFL!! Not!!

Nu överdrev jag såklart och vill inte missunna denne svenske idrottsman att han faktiskt var aktuell, men det är ett genomgående tema hos sportjournalister att "haussa" upp våra idrottsmän en del. En kung i djungeln i våra tidningar, brukar många gånger vara en "who?" bland folket i övriga världen.

Men kämpa på tjejer och killar, det tänker i alla fall jag göra, trots att ingen skriver om mig.

Det får jag uppenbarligen göra själv!

Förresten! Mike Tyson sadlade om till inredare, men gick på taknock, ramlade ner och golvades. Hans assistenter blev alldeles matta.

Hej ni sökare av sanningen!

Varför älskar vi Dr House?

Manusförfattarna till sjukhusserien Dr House måste verkligen skratta hela vägen till banken?

Kan det finnas något enklare än att skriva ett avsnitt och sen bara lägga karbonpapper och kalkylera 300 avsnitt till? De enda få skillnaderna mellan dessa avsnitt är ju att de byter ut den avdankade fd. kända skådespelaren som spelar antingen avsnittets patient, sambo till patient eller kollega till patient. Visserligen byter de ut själva sjukdomen som denne patient lider av, men jag tycker nog de återkommer ändå med jämna mellanrum, min läkarokunskap till trots. Man loopar helt enkelt fem olika exotiska sjukdomstillstånd och utgår ifrån att vi "vanliga" inte hänger med.

Jag älskar Dr House, men har kommit fram till att det är Dr House jag älskar. Eller rättare sagt Hugh Laurie. Han har varit min hjälte sedan sent 80-tal då han kamperade ihop med storheter som bl.a Rowan Atkinson och Stephen Fry under många år. Utan honom, kan jag lugnt leta vidare efter något annat ovettigt att titta på. För vem ser Dr House på grund av Omar Epps (Dr Foreman)? Hur kan man till att börja med, heta Omar Epps? Nä, jag retar mig mer och mer på att hans persikofjun växer sig längre och längre på hans haka utan att han får sparken. Då menar jag inte som Dr Foreman, utan som Omar Epps!!

Har ni tänkt på att, oavsett vad den nyinlagde patienten tycks lida av, kommer alltid repliken, "Do an MRI."

Det kan ju inte ha gått ett avsnitt utan att man använt sig av den jättelika scanningmaskinen? I verkliga livet kostar det säkert en förmögenhet att använda en sådan där maskin och de riktiga läkare som ser serien, sitter nog och fnissar och suckar i sina tv-soffor.

Sen dividerar läkarteamet i 49 minuter om vad det kan vara för något konstigt som den fd. avdankade skådespelaren lider av tills; PANG! I näst sista minuten, trots att han sitter i en berg och dalbana med världens största spunnet socker, knäcker Dr House gåtan. Lika snabbt som man hamnade i berg och dalbanescenen, står nu House lutad över sin käpp och berättar för patienten att han/hon måste sluta att lukta på sina gamla tubsocker innan han/hon slänger dem i tvättkorgen, för de innehåller bl.a, bl.a, bl.a.....

I bakgrunden utanför glasrutan står Dr Cuddy och trånar efter House så att överläppen darrar.

Undrar förresten vad motsvarigheten till en MRI, var för tvåhundra år sedan?

Jag tror att man helt sonika kastade i patienten i en pool med iskallt vatten och den kroppsdel som flöt upp först, var den som man var sjuk i. Sen kallade man bara på Fältskären som sågade bort det onda.

Fältskären ja. Rätt skönt att man bytt ut inte bara operationstekniker, men också namn och termer från förr.

Tänk när man ligger på ett sjukhus och inväntar operation. En sjuksyster kommer in och säger att; "Ni ska få prata med kirurgen om tio minuter." Nog ligger man där ganska lugn då och väntar? Känns lite värre om sjuksystern sa; "Ja, då kommer Fältskären in om tio minuter och berättar hur han tänker slita loss blindtarmen med ett rep och en köttkrok." In kommer sen en kille som liknar en kombination av en medarbetare på Scan och mördaren i "Jag vet vad du gjorde förra sommaren"

Nu var jag lite orättvis, eftersom jag egentligen började med att jämföra själva ordet fältskär med ordet kirurg. Men å andra sidan hade man inte blivit mindre rädd för ovan beskrivna person om han kallades det något mer moderna, kirurg.

Undrar ni liksom jag, om dessa skådespelare som oavsett om de karaktäriserar en läkare, en polis, en advokat eller en avdankad rockartist, lär sig något av sin roll? Ta Dr House tex. Han ältar medicinska termer varje dag i flera år. Kan han utföra en operation i verkliga livet tro? Kan Callista Flockhart (Ally McBeal) försvara en bankrånare och ska Steven Seagal verkligen få stoppa en cykeltjuv genom att sparka honom över nacken och sticka en Magnum (pickadollan, inte glassen) i hans ansikte?

Steven Seagal påstår sig ju ha en polisutbildning i botten, men är den inte mer som Loch Nessmonstret? Ingen har sett den för den ligger på botten? Tänk vad en liten preposition kan göra?



Vill vi se en rejält överviktig Steven Seagal rulla ut ur en polisbil så svettig i pannan att de måste bryta inspelningen en gång var tionde minut för att klistret till hans peruk ständigt lossnar? Vill vi se denne korpulente fd. actionskådespelare löpa lika tungt som en noshörning i brunst fram till den av hans kollegor nyss nerlagda inbrottstjuven? Vill vi se hur han ständigt drar upp sina byxor som trycks ner av magen, så man ser Magnumen (glassen, inte pickadollan)? Knappast!

Men det fanns en tid då jag faktiskt tyckte Steven Seagal var lite cool. Ni kommer väl ihåg när han stoppade stora macheteknivar med bara fingerspetsarna? Eller än värre när han lyckades lägra den tidens vackraste kvinna, Kelly LeBrock (Women in red, Weird science).

Det var under just denna period, jag trodde jag var nära döden en gång. Jag råkade nämligen stöta axel mot axel mot Steven på en nattklubb i Paris någon gång i slutet av 90-talet. Eller axel mot axel var väl inte helt sant. Det var snarare min axel mot hans höft. Han tittade på mig som bara Steven kan göra. Ni kommer väl ihåg, när hans ögon förvandlades till blyertsstreck och hans två ögonbryn vinklades ner till ett stort? Som tur väl var, fanns där ingen regissör som skrek, "Action!", för då hade ni inte kunnat läsa denna underbara blogg idag.

Nåväl, Steven har säkert skiljt sig från Kelly och ser faktiskt ut att vara i sämre fysisk form än jag idag, så det får bli min lilla hämnd.

Hugh Laurie är däremot i lysande form och jag ser fram emot att se hur hans rollkaraktär löser hopplösa fall när Dr House drar igång igen till hösten(?).

Förresten! Den nyblivne Lottomiljonären låter meddela att han tänker fortsätta vara arbetslös, trots alla pengarna.

Hej sunseekers!

Idag håller jag stängt en längre stund då jag måste preparera mig inför mitt uppdrag som toastmaster nu på lördag. Dock lämnar jag över en snabbkurs i skånska som jag kom på imorse på min.......Walk Of Fun!

Det hörs ibland ett knorrande när man som skåning tar till ordet. Folk som påstår sig inte förstå vad man säger följt av en massa hån om halvdanskar och varma potatisar i munnen bl.a, bl.a.

Ni som anser er ha svårt för skånskan, ska nu få några snabba steg in i dialekten.

Inmundiga snabbt fyra glas vin eller sju starköl samtidigt som ni pratar med mat i munnen. Ni talar nu en framstående Göingska. Dialekten ni normalt hittar i nordöstra Skåne mellan Ängelholm och Kristianstad.

Fortsätt dricka vin, öl och starksprit i ett rasande tempo. När ni efter ett tag, måste springa till toaletten för att "lätta" på trycket, behärskar ni plötsligt Ystadmål.

När ni repat lite mod, men somnar i en soffa och börjar snarka, talar ni helt sonika Trelleborgska.

Dagen efter när det känns som de asfalterat er tunga och det rinner ur näsan och ringer i öronen, kan ni i alla fall glädja er åt att ni nu behärskar ren malmöitiska.

Så hem och öva ikväll, så hörs vi!

Förresten! Ingen hade mod att hoppa i vattnet. Det var bara havet som vågade.