matspernfors

 

Hej Rosépimplare!

 

Har ni en hjärna? Funkar den bra? Är ni nöjda med den? Jag har en hjärna och jag är ganska nöjd med den. Den kommer på småroliga saker ibland och ganska ofta kommer den ihåg samma saker som jag vill komma ihåg. Den funkar ok och jag kommer med allra största sannolikhet att behålla den.

 

Jag kommer på mig själv imponeras av hjärnan, mer och mer. Nu menar jag egentligen inte att skryta om just min hjärna, utan hur hjärnan fungerar överhuvudtaget. Nu fungerar ju inte en hjärna överhuvud, utan i huvud, men jag ska inte vara så noggrann.

 

Jag lärde mig tidigt att rabbla alfabetet, när jag inte kunde komma på något som jag visste att jag borde kunna. Det var jag och min mycket gode vän Hasse som använde oss av tricket, ”Rabbla alfabetet och upp och rör på dig samtidigt för att svaret ska lossna-tricket”, när vi lirade Trivial Pursuit för drygt tjugo år sedan.

 

Lirarna på bilden har på inget sätt med mig och min vän Hasse att göra. Vi satt aldrig bredvid varandra, utan mitt emot varandra! Herregud!

 

Detta fick visserligen till följd att våra TP-matcher varade tre gånger längre än normalt och man satt oftast helt själv inne i köket medans den andre trampade runt i huset eller lägenheten och sökte svar i huvudet.  När man kom på svaret, skrek man ut det trots att man befann sig bara några meter ifrån varann. Man såg lite ut som en sprinter som bryter målsnöret, när man kom löpande i hallen med sitt svar. ”August Strindberg och Röda rummet!!!!!!!!!”

 

"Eh, nä, det var Richy Bruch och 1978." Hur kunde Hasse svara Strindberg på en sportfråga?

 

Nåväl, häromdagen när jag var ute och promenerade började jag av någon förunderlig anledning att tänka på Jesper Parneviks debakel i British Open 1994, när han gjorde en dubbelbogey på artonde och förlorade mot…mot….mot…Nick Price, trots att han ledde med två slag inför just sista artonde.

 

Problemet som uppstod i mitt huvud, var just att jag inte kunde komma på namnet på mannen som slog honom. Jag gick där och rabblade alfabetet som en galning, men det släppte inte. Plötsligt ser jag en gädda i kanten på den sjö som jag promenerade runt. Jag släppte alla tankar på golf och stod och stirrade på gäddan i fem minuter. Sen kastade jag en pinne på den för att eliminera alla möjligheter att jag stått och stirrat på en träbit i flera minuter. Nu var det en gädda och jag gick rakryggat därifrån. Plötsligt! Då kommer namnet Nick Price upp i huvudet!

 

Då har alltså hjärna fortsatt att leta i arkivet efter detta namn, trots att jag helt och håller bytt inriktning på vad jag ansåg vara intressant. Jag tror faktiskt på att vi har en liten gubbe som sitter på ett arkiv uppe i hjärnan och jobbar på ganska bra, utan vår inblandning.

 

Jag tror t.o.m att han jobbar på ganska mycket bättre när vi inte stör honom. Jo, vi får gärna vara uppe på benen och röra oss för att få upp mer syre till honom, annars ska vi låta honom jobba ifred.

Detta är en bild på Nick Price och inte killen uppe i hjärnan. Det är nämligen inte bevisat att han finns, utan det är helt och hållet en teori som jag själv har.

 

Sen är jag inte klok när jag tittar på film heller. Tänk er att man precis satt sig ner i soffan med sin sambo. Snacks, ost och vin på bordet och man är mer än redo för två timmars skön underhållning. Man har sett fram emot denna herdestund då man äntligen kan få några timmar tillsammans i tv-soffan , utan att ens två småpojkar stör. Nu ligger de och snarkar i sina sängar, sambon har lovat att inte somna halvvägs in i filmen…

 

Filmen kan börja...

 

Fem minuter in i filmen börjar jag, ”Åh, det är han som spelade mot henne…henne…hmmmm, vad fan är det hon heter?” ”Hon spelade mot han…han… i den där filmen vi såg där dom reste till Mexico…Nä!...De åkte till Argentina.” Hon heter…eh…eh.” ”FAAAAN!!!!”

 

Min sambo himlar med ögonen, när jag börjar rabbla alfabetet. Efter att jag suttit ytterligare en kvart och rabblat alfabetet, inte hängt med alls i filmen jag sett fram emot i två veckor, reser jag mig upp ur soffan, tar på mig jackan och går ut. ”Jag kommer nog på det om jag tar en promenad?” ”Gör du det”, svarar min sambo torrt och häller upp ett glas vin.

 

När jag går därute i kylan och tänker så det knakar, ser jag hur sambon sitter i soffan och småfnissar med en klunk chilensk Cabernet Sauvignon och en bit Appenzeller på väg in i munnen.

 

”A, b, c, d, e…….” ”HELVETE!!!!!!!”

 

Plötsligt ser jag ett sms komma in från sambon. ”Skit i det, hon vill säkert bara att jag ska komma in.”

 

En timme och fyrtiofem minuter senare, ger jag upp och kommer hem lagom till eftertexterna.

 

Sen ligger man där i sängen och sover och PANG! Mitt i natten vaknar man, sätter sig raklång upp i sängen och skriker; ”Cate Blanchett!!!!”

 

Sambon svara sömndrucket; ”Ja, jag messade ju det till dig när du var ute.”

 

Godnatt!!!!!

Hej, alla julklappsångestfyllda medmänniskor!

Nu lackar det mot......

Skit samma, jag tänkte inte skriva nån tramsig julkrönika idag, utan jag tänkte beröra märkliga uttryck och ordstäv lite granna.

"Så smal och smärt du ser ut!"

Smal OCH smärt??

Vafan betyder det? Ungefär som att säga, "Vad arg och arg, hon var." Eller, "Vad god och god, din potatispuré är."

Blir det inte lite väl mycket "Kaka på kaka"?

De enda som möjligen är både smala och smärta, är väl självsvältande fotomodeller? Men i deras fall, är det inte fråga om kaka på kaka, utan snarare, spya på spya.

"Nu fastnade du allt med skägget i brevlådan, Anna!"

Nu tillhör ju inte egennamnet Anna, detta gamla uttryck, men jag ville bara poängtera hur konstigt detta uttryck är. För det första, så är det ganska ovanligt med skägg idag. Särskilt hos tjejer som inte jobbar på cirkus. Dock har skäggmodet fått en nyrenässans hos coola söderkisar. Ni har sett dem. Skogshuggarskjorta, hängslen, alldeles för korta tighta chinos och bakåtslickad rockerfrissa som är rakad vid sidorna. Skitfu....snyggt! Fan, jag vill också se ut så!! Häftig look faktiskt! Men, har man samma kapacitet för rockerfrissa som Woddy Allen, så har man. För korta byxor är ju ganska lätt att fixa.

Alltså, fastna med skägget i brevlådan. Jo, de flesta av oss, förstår innebörden, men vad fan är innebörden? Vem går runt med en brevlåda? Nä, det uttrycket, tycker jag vi slutar med, här och nu och ersätter det med; "Där står du med en oladdad IPhone!"

På tal om IPhone. Jag har förstått att det är gränslöst populärt med dessa mobiltelefoner, men först trodde jag det var Wasa knäckebröd som höll på med en massiv kampanj på stan. Kolla själv! Visst ser det ut som att folk håller på att äta en knäckemacka, när de snackar i sina IPhones? De håller den liksom horisontellt mot ansiktet, med undre kortsidan halvt inne i munnen. Dessa ungdomar!!!

"Anfall är bästa försvar!"

Säg det till Hamrén! Inget fel på vårt anfall, men Hamrén ska nog byta ordspråket till; "Anfall är...va fan, håll tätt där bak nu! Nä, inte nu igen Lustigh! Jobba hem Mell.....NEJ!!!, vilka jävla såll!", men det blir kanske lite långt?

Det känns liksom inte som ett ordstäv som passar in på vår svenska mentalitet direkt? Det var i alla fall inte Per-Albin Hansson som myntade det. Nä, han kom nog snarare på; "Järnmalm är bästa försvar."

Nä, inte ska vi väl blanda in gammal dammig politik i denna krönika, så jag fortsätter med:

"Pang på rödbetan!"

Själv ska jag erkänna att jag sammankopplar uttrycket med samlag, när jag hör det. Självklart kan det appliceras på allt som har med att det ska gå snabbt och rakt på sak, men nog tänker ni också på samlag utan förspel, grabbar?

Nu till själva uttrycket. Om det nu ÄR så att uttrycket härstammar just från en situation, när någon ville att ett samlag skulle gå undan, då måste ju rödbetan syfta på clitoris eller? Är jag ute och cyklar(seglar, Tobbe) nu igen?

Och "Pang på"? Det måste härstamma från Vilda Västern och de vilda bordellerna. Förmodligen var cowboysarna så fulla att de ibland fick använda revolvern för att tillfredställa kvinnorna och i just ett sorgligt fall, slutade det så olyckligt att fyllehunden Wild Bill Hickups, avlossade sin.......... Ja, ni får själva......Usch, jag släpper det avtryck....förlåt, uttrycket och vandrar vidare med dagens sista, innan ni somnar.


Wild Bill Hickups, innan han avlossade för tidigt.


"Den som lever får se."

Tro fan det! Eller handlar den om maträtten lever? I vilket fall, är det ju ganska uppenbart. Om jag beställer in lever på restaurang, så är det ju klart jag får se den. Om jag inte beställer in den på en riktigt risig restaurang, där servitören är efterlyst av polisen och de bestämmer sig för att anhålla honom, precis innan han hinner leverera vår beställning till kocken, så klart. Men vad är oddsen?

Eller att restaurangen är så j-a snål att man knappt kan se levern, när den kommer in. "Ser du den?" "Jag ser löksåsen, men inteeee..DÄR!, nä, det var en bit potatis." "HOVMÄSTAREN!!!"

Är det inte ett ganska pessimistiskt uttryck annars? "Bra film, ska bli spännande att se hur den slutar?" "Ja, den som lever får se." Man ska vara i rätt dåligt skick för att inte överleva en film och är man i så risigt skick, ska man kanske inte gå på bio? Visst att man kan få en hjärtinfarkt, precis när hjälten böjer sig över för att kyss....PANG!! "AMBULANS!!!!", men de andra kan ju sitta kvar och se hur den slutar? Ja,  så det stämmer faktiskt. Den som lever får se.

Nu ska jag kolla min GI-chokladkaka som står i ugnen! Nä, det är inget ordstäv, utan det står faktiskt......va fan...den luktar brännt!! HEJ DÅ!

Hej kära medmänniskor!

Idag tänkte jag beröra ett träd. Ett mycket omtalat träd. I alla fall här uppe i Stockholm.

Men innan jag ger mig in i ämnet, vill jag belysa min egentliga okunskap i frågan. Jag har väl egentligen bara slötittat och slölyssnat på debatten och därför kan min krönika således innehålla sakfel. Rätta mig då bara i kommentarerna nedan.

Nå. Eken, eken, eken. Hur gammal är du egentligen? Lever du överhuvudtaget? Om du lever, är du trött på det då? Vill du stå kvar eller vill du gå till den sista vilan?

Det senaste budet vad gäller eken, är att den är 500 år gammal och inte 1000 som massmedia först ville ha det till. Den vackraste bilden jag sett på eken, visade TV4 Nyheterna och den är tagen i slutet av 1800-talet. Där ser man eken i full prakt, ståendes mitt emellan två jordbruk. Jordbruken är för längesedan rivna och idag är eken omgiven av "modern" arkitektur. Undrar om folk kedjade fast sig runt gårdarna när de revs?

Saker och ting rivs ju med jämna mellanrum och vi har en tendens att blanda in så mycket känslor i detta. Oftast känns det som att vi straffar oss själva genom att bli så emotionellt engagerade i djur, träd och byggnader. Ibland har den lilla människan rätt och det bevisar väl bl.a historien om almarna i Kungsträdgården. I det fallet handlade det ju uteslutande om att man ville bygga om hela platsen och ge utrymme för bl.a tunnelbaneuppgångar. Men nu, må det handla om att Stockholms stad ser en ombyggnad av det kommunala transportnätet, men framförallt visar väl de senaste testerna, framtagna av fackmannamässig expertis, att eken faktiskt håller på att dö?

Så ibland måste man kanske backa lite för "etablissemanget" och inse fakta.

Om jag hört och läst rätt, anser några av aktivisterna att dessa experter är mutade och att trädet inte alls är dött. Dessa aktivister menar att trädet visst lever och har en själ osv. Borde man inte i sådant fall, ta fram egna fakta som bevisar detta?

Trädet vill kanske lika lite att man hänger i dess grenar, som ens 97-åriga farfar vill att man hänger i hans armar? Trädälskarna vill att trädet ska stå kvar, men handlar det inte om en gnutta egoism då? Jag har hört boende som sagt; "Jag har minsann gått ut på min balkong och druckit mitt morgonkaffe här i 50 år och tittat ut på denna vackra ek." Det tycker jag låter skitmysigt, men är det då inte en fråga om estetik och om ens eget välmående, snarare än ekens?

Skulle samma person vilja att hans eller hennes 107-åriga farmor ligger uppkopplad till slangar och lever de sista åren i en sjukhussäng fylld av dödsångest och panik? Nu är aktiv dödshjälp, förbjuden i detta landet, men om det handlade om en människa eller ett djur, är det mest mänskliga man kan göra, att låta individen slippa lida och låta denne "möta sin skapare".

Jag vill försöka hålla mig neutral, då jag är en humanist och älskar både människor, djur och natur, men jag är också en realist. Vad gör dessa aktivister om en gren faller ner imorgon och dödar en bebis som ligger  och sover i en förbipasserande barnvagn? Detta är ju vad man riskerar, om man litar på att experternas rapporter faktiskt stämmer och att det inte är en konspiration.

Utveckling kan vara smärtsamt. Jag vet mer än väl, som inte längre har kvar min ståtliga, självlockiga lugg längre.

Alla dessa varmhjärtade människor som har värnat om eken, ska hedras för sin insats och för sitt mod och för att de är just varmhjärtade, men det kanske är dags att "lägga ner vapnen" och låta naturen ha sin gång? 

Rikta istället er uppmärksamhet mot Sydamerika och all den djungel som skövlas där. Där finns en hel del indianer, vars morgonkaffe också störs av trädröjning!



Som jag inledningsvis skrev, saknar jag hårda fakta kring det jag har skrivit om idag och tycker ni att jag är ute och cyklar, så kommentera gärna i fälten nedan. Själv ska jag ut och cykla, så det tar kanske lite tid innan jag svarar tillbaks.

Må väl alla härliga människor och glöm inte min tidigare lilla microkampanj, som jag valde att döpa till Pandemi de Love(läs tidigare inlägg). Glöm inte heller att rota i arkivet. Där finns massor av andra krönikor som till skillnaden från denna, är skitroliga att läsa.

Mats

Hej alla rara medmänniskor!

Jag kan inte skryta med att jag egentligen ställt upp för mänskligheten i några större sammanhang. Visst att vi alla bidrar med något från och till. Det räcker ju med att man stänger av bilen några minuter, när man står i en bilkö, eller låter en person gå förbi en i kassakön för att de har två varor och jag har hundratvå. Små saker som betyder en hel del osv.

Imorse läste jag på lillsyrrans Facebookstatus att hon hade mött en man på vägen till jobbet som hade sagt hej och att hon var fantastisk. Märkligt nog i samma sekund som jag läste detta, fick jag för mig att göra något enkelt och trevligt för oss alla.

Därför startar jag härmed den globala kärleksvågen Pandemi de Love!

Som ni snart kommer att märka, har jag på intet vis, försökt uppfinna hjulet, utan vill bortsett från själva kärleksbudskapet också se vad man kan åstadkomma i de sociala medierna med enkla medel.

Aktionen går helt enkelt ut på att sprida glädje med de enklaste av verktyg. Oss själva!

Vem har inte känt det där lite extra när en främlig på bussen utan anledning ler snällt mot oss i någon sekund? Eller som i exemplet ovan, helt enkelt låtit dig gå förbi i kön osv. Men upplever ju en liten stunds varm lycka i kroppen, när man pinnar vidare i livet.

En annan fördel med detta är ju att det inte kostar någonting. Är man väldigt blyg, kan det kanske kosta lite extra kraft, men när man väl sett vad budskapet åstadkommer hos den andre, är det värt den där lilla extra mödan.

Har ni någon gång blivit omkörd av en galning som ändå har varit tvungen att stanna vid nästa rödljus och du kommer sakta upprullandes mot honom/henne. Vad tjänade människan på sin omkörning? Hade personen i fråga tom sluppit rödljuset, så hade han/hon varit framme före dig till nästa punkt med kanske 3-4 sekunders marginal.

Vad jag nu försöker påvisa, är hur lite tid vi tjänar på att stressa och armbåga oss fram, utan använd istället dessa sekunder till att förgylla dagen för någon. Står det någon och försöker lasta in varor i sin lilla butik, och verkar ha det lite jobbigt att komma in genom dörren, stanna och hjälp till. Om ni någonsin kommer sent till jobbet för att ni stannade och hjälpte någon och får skit för det...Sluta på det jobbet!

Dessutom kan ni inte bli mycket mer än någon minut sen. Om ni inte har kavlat upp ärmarna, hjälpt butiksinnehavaren med trettio kartonger fisk och sen även stället er bakom disken och sålt kolja till de gamla damerna, förstås. Då kanske er chef ber er att byta bransch. Kanske ett bra sätt att få ändan ur vagnen och äntligen jobba med fisk som man alltid drömt om.

Nu behöver det ju inte bara vara fiskhandlare ni hjälper, utan hugg gärna in även då klädbutiksägare, musikbutiksägare, restaurangägare, skobutiksägare, porrfilmsuthyrare och modellflygplansbutiksägare etc, behöver hjälp.

Den klassiska "Hjälpa damen över gatan", kan ju få ett uppsving och underskatta inte alla kvinnor som behöver hjälp med att komma in i parkeringsrutor(!).

Nåväl, gör nu folk i er omgivning varma och glada inombords genom en trevlig blick eller ett oväntat hej, så lovar jag klimatet i samhället kommer att förändras positivt. Vi kanske tom kan utrota grupperingar och politiska partier som tex Sverigedemokraterna. Vem vet?

Så, gå nu omedelbart ut och gör TVÅ människor glada, genom att säga hej till en främling!

Nämen! Hej, det var längesen!

Hoppas ni mår bra mina smultron på tråd?

Jag kan inte hålla mig, nu måste jag bara berätta vad jag tycker om människor!

Jag HATAR människor! Nä, inte alla såklart, men de flesta som söker sig till platser som tex nöjesparker, tivolin, äventyrsbad, campingplatser, livsmedelsaffärer, kontor, restauranger, bilgarage, fotbollsmatcher, shoppincentrum, biografer och torg.

Lite sådär spontant bestämde vi oss för att sticka iväg till Furuviksparken utanför Gävle. Ovanpå detta lilla beslut, valde vi det lite "crazy" alternativet att bo över i en gammal tågvagn. Närmre bestämt en gammal sovkupé från den gamla klassiska "Orientexpressen". Ni som är någerlunda allmänbildade, kan bl a koppla ihop detta tåg med Agatha Christies berömda "Mordet på Orientexpressen", med Peter Ustinov som Hercule Poirot. Jag kan tänka mig att ett mord begicks i den kupé som vi sov i och att offret kissades ihjäl och att man glömde sanera sängen.

När vi väl kommit på plats i våra lilla kupé, äntrades grannkupén av en riktig pestfamilj. En högljudd fisande och rapandes pappa och en mamma som var lika klok som en uggla. En DÖD uggla! Jag FATTAR inte hur vissa människor tänker, eller rättare sagt INTE tänker?! Dessa avfall till folk, hade ingen som helst känsla för respekt och hänsyn. Pappan från helvetet lyckades tom fisa i sömnen, ackompanjerad av sina egna snarkningar. Inte nog med att de stal några timmars sömn i början av natten. Fanskapet till far, var dessutom morgonpigg och ansåg tydligen att han ägde rätten att väcka alla andra i vagnen, med sitt högljudda brölande om att han varit duktig och dukat upp frukost till sin familj.

Jag vaknade mitt i natten och trodde att jag befann mig på en toalett på en ubåt. En ubåt som hade hyrts ut till Hells Angels och nu hade de grisfest ombord.

Furuviksparken var i övrigt en väldigt trevlig plats att tillbringa tid med familjen i. Bortsett från alla de andra människorna såklart.

Hur kommer det sig att det i fem fall av sex alltid är det väldigt överviktiga människor som kommer dragandes med de här överdimensionerade chokladen som man kan vinna på lotteri?



Jo, det beror på att de är knarkare! Chokladknarkare!

Hur fan kan föräldrar låta sina feta barn stå och göra av med alla sina pengar på dessa chokladlotteri? Omräknat i hur mycket pengar de lägger innan de vinner, hade det varit hälften så dyrt om de köpt samma mängd i affären!

Tänk om de haft kokaintombola eller haschroulette också!

Ögonen rullar ju runt i huvudet på desa stackars "små" barn när de kommer dragandes med sina jättechoklad i kärror som egentligen är till för väskor och badkläder etc. De sakerna får deras korkade föräldrar bära runt på, för chokladen ska åka 1:a klass! Hela vägen ner i magen på fettomonstrena!

Jag trodde att en flicka hade vunnit i ett falukorvslotteri också, men det visade sig vara hennes egna fingrar bara.

När jag satt och vilade mig på en bänk, funderade jag på hur det är när Kungafamiljen får besöka dessa ställen när det är stängt, för att undvika alla  sina undersåtar.

Då är det nog aporna som glor på kungafamiljen och säger; "Kolla den lilla utvecklingsstörda har vunnit en prinsesskrona och han med alla medaljerna verkar ha vunnit en fågelskrämma!"

Jag orkar inte gnälla över hur folk går klädda och ser ut i allmänhet, men det var mycket blek hy och många tatueringar som borde bli uppdrag för konsumentombudsmannen.

Nä, nu blir det trädgården resten av sommaren, eller så länge mitt jättekexchoklad räcker!!!!

Hej glassälskare!

Som många av er redan förstått, har jag äntligen börjat skriva på min bok. Det är en historia om tre polare i Stockholm som inte är som du och jag. Titeln är satt till "Släpp inte ut Pompe" och varför den heter så, hoppas jag att ni få läsa inom kort.

Bloggen har ju mer eller mindre legat nere under detta år, men jag hoppas jag får anledning att hitta hit med jämna mellanrum, nu när jag är "författare".

Då lovar jag att som vanligt lägga upp en länk på Facebook och hoppas att ni följer den.

Under tiden är det bara att rota i arkivet, där finns många härliga gamla krönikor.

Nu ska jag vänta på att min son dansar sin sista dans i vardagsrummet och går och lägger sig, så jag kan gå ut en promenad, innan mörkret lägger sig över Stock...OJ! Var det en blixt! Jädrar!! Måste kanske skjuta upp min motionsrunda?

Vi ses snart igen!

Jaha, då har en epucko gått i graven och hur kan man fira detta, annat än med några riktigt låga ordvitsar och skämt?

Välkommen till min Usamafrenzy!

Hallå! Bin Ladin dog 1997. Det vi har sett de senaste åren, är ett samarbete mellan Al Qaida och Madame Tussauds!!

 
Varför är alla så glada över att Bin Ladin är död? Det fungerar inte som i gamla cowboyfilmer, att indianerna slutar slåss om man dödar hövdingen. Fan, jorden har varit en otrygg plats, sedan John Wayne gick bort.

 
Vad sa Bin Ladin, när han kom till Helvetet och Hin Onde frågade om hans kvalifikationer?
"HALLO?!, I have been Ladin."

 

Where is Usama? Look in the bin!

Bin Ladin eller ngn annan galning. Sak usama.

 
Al Qaida har redan gett ut små leksaksdockor av Usama under reklamslogan; "Samla Bin Ladin."

 

Nu kommer min LP med Usamas & the Papas, bli värd massor!!

 

Now Usamas son, can climb the Corporate Ladin.

 

CIA, trycker nu upp T-shirts med texten; "Bin there, done him."

 

‎...och Bin Ladin som stod i duschen i morse och sjöng; "-Just idag mår jag br...

 
Då fick dom honom till slut! Gubben i ladin.

 

Sörjande efter Usama, har redan döpt om hans gata till Usama Bin leden.

 

Usama Bin Ladins grotta, ligger redan ute på Hemnet.se

 

Om huruvida Bin Ladin egentligen existerat diskuterades länge runt om i världen. Det är ju inte förrän nu som någon träffat honom.

 

Usama Bin Ladin låter hälsa, att som död, kommer han få mycket mindre gjort.

 

Nyheten om Bin Ladins död, slog ner som en bomb, i Bin Ladins hem.

 

På Bin Ladins hemsida, ligger nu bara en skylt med texten; "Under destruction"

 

Adressen till Bin Ladins nya hemsida är; www.binladin.gone

 
Bin Ladins fru, låter hälsa till grannarna, att kvällens grillfest är uppskjuten tills vidare.

 

Tack CIA, då behöver vi inte oroa oss för mördarBIN i sommar

 
Ja, du Usama! Nu fastnade du allt med skägget i brevbomben!

 

Vad är likheten mellan Usama Bin Ladin och Gällivare Golfklubb? Nu har äntligen, han också fått 18 hål!

 

Man har nu hittat Bin Ladins deklaration och i den försöker han göra avdrag för lakan som arbetskläder. Han har till detta bifogat ett kvitto från Jysk på 76.000:-

 

Det har nu kommit in ett första yttrande från Usamas äldste son. "-Inte konstigt att det gick som det gick, pappa råkade ju ta på sig sin oturban imorse."

 

Samtal mellan två av Bin Ladins närmsta män; "-Vad händer nu med Usamas nya kärnvapenmissil?" "-Den är uppskjuten."


Fan, det här var ju skitkul! Bin Ladin skulle dö oftare!

Long time, no read!

Herregud vad det var länge sedan som jag lyckades få ner något kul!

Nu har jag sjunkit ytterligare, då jag kom på en kul liten idé imorse. Jag har nämligen föreställt mig hur det kunde låta i vissa sammanhang, där få människor kunde höra och avslöja för vänner och press, vad som verkligen har sagts. I vissa fall har nog det jag skriver, inte sagts, men vem vet?

Håll tillgodo med några repliker som ni aldrig hört förut och jag LOVAR, det kommer flera.

 

Isberget till Titanic den 15 april 1912; ”Se upp hur fan du kör!” ”Nu kommer jag att få ett blåmärke där!”

John Wilkes Booth´s hustru den 14 april 1865; ”Hallå, virrpanna!” Ska du inte ha med dig pistolen?!”

Jackie Kennedy den 22 november 1963; ”Men John, ska vi inte ta upp cabben, det ser ut som regnmoln?”

Michael Jackson till sin läkare den 25 juni 2009; ”Får jag en klubba som vanligt, för jag är så duktig när jag tar mina sprutor?"  
         

”Buzz” Aldrin till Neil Armstrong den 20 juli 1969; ”Lägg ut en handduk, så ingen tar vår plats.”

Barabbas den 23 augusti år 75, till sina barnbarn; ”Jo, en annan hängde ju med Jesus, när man var ung.”

Elvis Presley den 16 augusti 1977; ”Man kanske skulle gå ner några kilo, trots allt?” ”Vi tar en promenad efter mina Big Mac & Co.

Adolf Hitler till Eva Braun den 30 april 1945; ”Jo, Eva, jag ska vara helt ärlig.” ”Det ÄR jag som är DEN Adolf Hitler.”

I örat på piloten på Enola Gay den 6 augusti 1945; ”Okej, fäll tunnan med förnödenheter till japanerna nu, sen glömmer ni inte att ni ska flyga atombomben till Oppenheimers laboratorium?”

Adam till Eva den 4 juni för några år sedan; ”Du har ingen snygg polare?”

Filip Hammar till Fredrik Wikinsson häromdagen;  "Va, fan Fredrik, kan vi verkligen göra samma sak igen, som vi gjort nu i sju år?” ”Är folk SÅ jävla dumma?”

På Beatles trummisaudition hösten 1961; ”Richard B Starkey?!” ”Hallå, har vi en Richard Starkey här?” ”Jaha, där!”. ”Vänligen ställ dig upp.” ”Jasså, du står redan upp, sorry.”

Björn Ulvaeus till Benny Andersson i januari 1974; ”Du, ska vi verkligen skriva musik tillsammans ?” ”Jag tycker den här Waterloo, är det svagaste vi krystat fram hittills.”

Agnetha Fältskog till Annifrid Lyngstad i oktober 1969; ”Tar du den skäggige, så kan jag ta hans apa.”


Mats Pernfors den 20 april 2011; "Må gott läsare!"

Hej läsglada!

Jag skulle återigen vilja stjäla några minuter av ert liv.

I många år har vi känt till och skänkt pengar till Läkare utan gränser och det tycker jag absolut att vi ska fortsätta med. Det är stora hjältar dessa män och kvinnor.

Däremot skulle jag vilja flytta fokus lite och belysa några andra organisationer som inte får så stor del av kakan. Små grupper som inte alltid syns, men som agerar i det tysta.

Några exempel på organisationer som behöver ert omedelbara stöd.

Läkare utan tjänster.
Personerna i denna grupp innehar samma fina långa utbildning som alla läkare, men har av olika anledningar inte kunnat hålla kvar vid någon anställning. Det kan vara orsaker som tex sen ankomst, glömt att sy igen blindtarmsoperationsöppning, förvarat stetoskopet i frysen, tappat den där lilla runda spegeln med litet titthål, på Råsunda. 

I vissa unika fall har läkaren glömt kvar saker inuti patienter. Förra året glömde en läkare sin nyckelbricka i en patient och fick gå runt och hålla upp henne mot alla dörrarna för att komma ut ur sjukhuset. Detta pågick som tur var, bara i fyra dagar. Det pep varje gång kvinnan gick in och ut ur butiker, men hon hade bara stulit vid ett av tillfällena.

Läkare utan hängslen.
Precis som i gruppen ovan, är dessa personer också välutbildade läkare med höga positioner runt om i landet. Det enda stora problemet är som ni förstår att deras byxor ständigt hänger nere vid knäna. Detta resulterade en gång i att en överläkare vid Karolinska Institutet i Solna, snubblade och föll ner med ansiktet rakt ner i ett kejsarsnitt. Barnet klarade sig bra, men läkaren fick moderkaka i fel strupe.

Dessa behöver verkligen ert stöd. Har ni inga pengar, så skicka farfars gamla hängslen eller livrem.

Läkare utan stängsel.
Ja, behöver jag upprepa att det ånyo handlar om välutbildade personer, men i detta fallet är de utspridda lite mållöst i hela landet. Dessa läkare har svårt att hålla sig på plats, utan irrar istället runt på sjukhus, mödravårdscentraler och skolsköterskemottagningar etc. Dessa läkare behöver er! Lås in dem!

Läkare med gränser.
Den här gruppen är ytterst noga med vilka fall de åtar sig. De tar inte hand om vad som helst. En bristande blindtarm kan de fnysa åt, lika så en krossad mjälte. Inte egentligen en grupp som man vill stödja, men den finns likt förbannat. Eller?

Läkare som glänser.
Nu kanske ni tror att dessa läkare är liktydiga med förra gruppen, men de glänser i bemärkelsen, skiner, blänker.
De är så välputsade från topp till tå att man tror att de är statyer från ett svunnet Rom. Håret glänser likt en insjö i solnedgång. Skorna lyser nästan i mörkret och vi ska inte tala om deras tänder. De syns från månen. En stilfull
yrkesgrupp, men ska kanske egentligen ha mer stryk än bidrag.

Läkare som känner Erik Penser*.
Vet inte hur dessa människor är, men de är säkert några. Behöver de pengar, får de fan låna dem av Erik.

*Finansgeni som framförallt var på tapeten under det glada 80-talet.

Nu kan det vara dags för mig att söka läkare, för min humor blir sjukare och sjukare!

Denna krönika skrev jag förra våren, men sen dess har några ytterligare grupperingar dykt upp.

En av livets elever och en vän till mig, Lennart Bengtsson, undrar bl.a varför jag valt bort yrkesgruppen "Läkare med demenser". Jo, jag glömde helt enkelt bort.....bort....DEM!

Läkare utan Mercedes Benzer.
Dessa läkare lider oerhört mycket av att inte köra Mercedes Benz. De utsätts för häcklande utan gränser, av sina något mer välbärgade kollegor. En läkare som stolt parkerade sin nya Volvo på parkeringen, möttes av en bil fylld av repor när han hämtade den på kvällen. Där stod bl.a inristat; "Jag vill bli en Merca, när jag blir stor", på motorhuven. Skänk gärna en slant så dessa stackare, kan byta upp sig och slippa detta dagliga hån.

Läkare utan chanser.
Detta är egentligen inte läkare, utan helt enkelt människor som utger sig för att vara läkare. Så fort de ställs inför svåra situationer såsom tex blindtarmsinflammationer eller förlossningar, är de helt chanslösa. De blir oftast upptäckta väldigt snabbt av Läkare med konsekvenser och återgår då till sina vanliga jobb som brevbärare och rörmokare.

Hej frusna medborgare!

Ja, varför inte skriva om något så irrelevant och oviktigt som när folk liknar varandra. Ja, när de liknar eller påminner om varandra så mycket att man undrar om de inte rent utav är familj.

När man väl börjar spåna lite på hur människor och även djur liknar varandra, så blir det faktiskt ganska kul och faktiskt lite kusligt. 

I första exemplet t.ex, misstänker man att apan inte är helt nöjd.



DARWIN RULES!!

I nästa exempel ter sig kanske inte likheterna lika kusliga som det faktum att en av dem faktiskt är med och bestämmer vad vi andra ska göra.




T.o.m Magica De Hex, vänder henne ryggen.

Tredje och sista exemplet för idag, är mer självklart.



DNA rules!!!!!!!!!

Ha en fantastisk dag och var er själva hur mycket ni än liknar något annat!

Sorry kära läsare!

Jag ser att ni är några tappra som tittar in med jämna mellanrum och som tvingas konstatera att jag tydligen fortfarande firar jul.

Nä, julen med allt vad det innebär, är för längesedan utkastad, men jag har däremot börjat jobba igen efter en lång period som pappaledig och en höst som arbetssökande. Det var en härlig tid, men nu måsta jag dra mitt strå till stacken....ELLER?

Min stora dröm är att kunna leva på underhållning. Att kunna få roa människor med min sjuka humor och ovanpå detta, till och med få betalt för det.

Nu har jag varit lite för lat för att undersöka vilka mina möjligheter är, utan har mest hoppats på att de stekta sparvarna ska flyga in i munnen (märkligt ordspråk) och då händer ju som bekant inget...ELLER?

Ja, jag vänder mig nu till er, inköpare av tv-program, radioprogram, sketchmanus, bokmanus etc och ber er höra av er. Det är bara att maila mig på; [email protected], så kommer jag med mina manus.

Helt lat har jag ju inte varit då jag faktiskt har ett litet humormanus som skulle passa utmärkt i pocketformat för 79:-. Ja, som gåva istället för en flaska vin när man går bort. Kan bli en riktig succé!

Ja, detta blogginlägg är ju helt befriat från humor, men så går det när man börjar jobba. Rena humortjuven.

Så ni som värna om min humor och vill att den ska spridas, sprid ut ordet, sätt upp affischer, skicka mail, ring samtal! En vacker dag, kanske det är jag som sitter med i Parlamentet eller som flyttar in på Solsidan?

Nä, nu börjar den här annonsen nå sitt slut och jag ska förbereda mig för ännu en kul arbetsdag.

Detta är alltså ett skräckexempel på hur min blogg ser ut, när jag tvingas jobba med annat.

Ha det nu så kul och tänk inte på mig...ELLER?

God jul alla!

Sitter här med röd näsa, skapad av varken kyla eller alkohol, utan enkom av en envetet ilsken förkylning. Önskar att det var ni och inte jag som satt här med tryckande värk i käke, öga och panna, orskad av en seg och envis bihåleinflammation. Skäms på er att vara friska!

Denna höst har jag legat lågt, då vi bytte soffa och den går ca 4 centimeter lägre över storarumsgolvet.

Det har inte blivit lika många inlägg och krönikor som jag hade hoppats, men vad har ni å andra sidan gjort för  mig? Nä, jag skojar såklart som vanligt.

Jag vill tacka alla de totalt sju personer som har tagit för vana att läsa mina skrifter. Samtidigt vill jag be om ursäkt för att antalet krönikor just minskat radikalt under hösten. Å andra sidan, tror jag att antalet inlägg på Facebook, istället har ökat. Yin & Yang, eller Gin & Yang, som Christer Pettersson, hade sagt.

Nu kände jag såklart inte Christer, utan utnyttjar bara den bild som media givit mig av honom.

Näväl, om två dagar är det julafton och grandoft liksom granbarr sprids ut över hela huset. Lite ambivalent, går jag där och snusar likt tjuren Ferdinand, samtidigt som jag svär som en kallskänka(byter härmed ordspråket till kallskänka, för vad fan är en borstbindare?) över barren.

När jag precis avslutade föregående mening, slog det mig, att jag kanske blandat ihop ordspråken och att man ju röker som en borstbindare. Mot mina principer, sökte jag på nätet och tydligen klär den här jävla borstbindaren skott för allt. ALLT! Man kan alltså; röka, svära, supa, slåss, sjunga, dansa, knarka, föda barn, läsa Krig och fred, köra bil, klippa gräset, sjunga i duschen som en borstbindare etc, etc.

En liten utvikning där.

Nu ska jag i alla fulla fall önska er en härlig jul och ett riktigt gott nytt år som en borstbindare.

Klappa varandra i jul och gör allt som jag inte ens skulle komma på tanken att göra.

Motionera t.ex.

Kram!

Hej, julstökare!

Nu var det ett bra tag sedan jag knackade in bokstäver i min blogg.

Hösten har huvudsakligen bestått av flyttstök och jobbsök och kreativiteten la sig liksom i ide redan i Oktober.

Nu närmar vi oss trots allt jul och jag ska försöka värka fram något roligt.

Ungefär som bröderna Marxs mamma fick göra några gånger i slutet av 1800-talet.

Politik
Nåväl, valet är för länge sedan förbi, så något direkt kul om politiker hur ju inte funnits att skriva om. Förutom att Mona Sahlin inte helt oväntat lämnade ett sjunkande skepp och att Fredrik Reinfeldt visade världen att i hans familj är det bara Filippa som rakar magen.

Idrott
Just nu är "vi" mitt uppe i ett dramatiskt dam-EM i handboll och igår körde de svenska tjejerna över norskorna i ren uppvisningsstil. Hade de däremot förlorat, hade jag skrivit att; Tydligen spelar våra handbollstjejer nått typ av EM just nu och det går åt helvete.

När det gäller dam-idrott, är jag en riktig liten Quisling. Förutom när det kommer till Carolina Kluft. Förlåt, vad har Carolina Kluft och idrott med varandra att göra, undrar ni? Nä, helt rätt, hon springer ju bara runt med sina tjejkompisar och står i vägen för de riktiga idrottarna under de stora mästerskapen.

Med detta stycke väcker jag liv i en gammal debatt mellan mig och några goda vänner. Come on! Give it your best shot, guys! De vet att jag har rätt. Speciellt efter att Carro skulle visa världen och bli toppresterande i en gren. I detta fallet längdhopp. I damernas längdhopp är konkurrensen kanske något vassare än i sjukampen, men detta till trots, såg hon mest ut som en fyllehund som blev utkastad från krogen, när hon hoppade.

Lite synd, för hon är ju en så söt och gullig tjej som inte alls retar gallfeber på mig med sina miner och "kattklös" mot kamerorna när hon vann förr i tiden. Inte alls!!!!

Attentat
Nog om idrott, det inträffade ju tyvärr ett fasansfullt angrepp på vårt samhälle i Stockholm igår. Bert Karlsson var ute och julshoppade!

Va? Oj, tydligen sprängde sig en terrorist i luften vid Drottninggatan också. Det var spiken i kistan. Som tur var, i hans egen kista.

Det är sorgligt att världen ser ut som den gör, men kan vi inte trösta oss med att vi alltid har betett oss som svin mot varandra? Visserligen har attentaten mot oskyldiga ökat oroväckande, men så länge de flesta terrorister inte kan klockan, utan ofta sätter den för tidigt, så får vi ändå vara tacksamma. Sen hade tydligen denna killen inte fått ut sin A-kassa i tid, utan fått tigga ihop lite pengar och då räckte det inte till tolvtumsspik, utan han fick nöja sig med en låda häftstift.

Han själv spreds ut över Drottninggatan, medan hans flygblad snyggt och prydligt naglades fast på ett byggplank. Nu hade han i all hast dessutom tagit fel flygblad på vägen ut ur föräldrahemmet, så vad som nu satt uppsatt på planket var hans lillasysters dansuppvisning på lördag.

Nu kan man fundera på vad man får skämta om. Upprinnelsen till själva dådet, är ju just ett skämt. En skämt- teckning av den kontroversielle konstnären Lars Wilks. De som känner mig, vet att jag tycker man kan skämta om allt. En filosofi som jag nog fått med mig från min pappa. Självklart ska man vara lyhörd och ha den goda smaken att välja sina situationer, men nog ska man väl kunna klara av en skämtteckning?

I de bästa av världar står ju ändå vissa grupper så långt ifrån varandra som man kan. Borde man inte finna på bättre argument för att inte tycka om varandra, än att lemlästa tusentals oskyldiga människor pga av karikatyrer?

Jag menar, hade tex Bob Hope reagerat så starkt varje gång han blev avtecknad, skulle han förmodligen haft många liv på sitt samvete.



Musik
Nåväl, Nobelfesten gick ju av stapeln i fredags och visst var Idol spännande!

Nä, det var det ju inte alls. Förmodligen har väl ingen vunnit så överlägset som Jay Smith? Hur hamnade den där Minnah i finalen? Visserligen halkade hon ju tillbaks in i tävlingen pga av att en kollega fått stora darren, men inte fan sjunger hon i nivå med att vara i final i Idol? Å andra sidan tycker jag att det bara var Andreas Weise som höll samma kaliber som Smith. Påminner om en känd revolver, även den med stor kaliber. Smith & Weise alias Smith & Wesson! Nu vill jag ju visserligen helst slippa se Andreas Weise, men sjunga kan han. Hans mamma måste ha varit duktig, för pappa Arne sjunger väl i nivå med uteliggarna i Fatbursparken?

Annars var ju allt sig likt. Laila Bagge såg stelopererad ut i sina extensions och Andreas Carlsons hajleende var så vitt att två stora lastfartyg gick på grund utanför Lidingö. Anders Bagge såg mest ut som att han räknade timmarna till nästa julbord. Nä, nu får de hitta nya medlemmar till juryn, så vi tittare stannar kvar.

Peter Jihdes medverkan gör mig mer ambivalent, dock. Jag känner en viss hatkärlek till den mannen. Jag hatar hans manér och skittaskiga vitsar, men han är ju så jävla rutinerad. Ville skriva proffsig, men hans SJUKT dåliga vitsar, hindrar mig från det. Mmmmm, ja, mmmmm, han får väl en säsong till då. Alternativ, att JAG tar över. SJUKT bra vitsar, men svårt att komma i de tajta kavajerna. Hm, tål att tänkas på...

Sjukdom
Jag har dragits med en överjävlig hosta i snart fyra veckor! Ibland hostar jag så hårt att blindtarmen fladdrar i gommen. En gång hostade jag så hårt att mina kalsingar sögs in en bit i arslet. Det var inte förrän jag började sjunga från diafragman som de lossnade. Ni förstår vilka scener som utspelar sig här hemma på dagarna. De är inte ur Aida, kan jag lova.

Min nya granne frågade om jag var operasångare, men släppte snabbt handslaget, när jag berättade sanningen.

Det lilla locket som skyddar lungorna från att få vätska i sig, har fladdrat likt ett sånt där Bregottlock som man fäste med en klädnypa och ett snöre, på cykeln, när man var liten. Ni vet, så det skulle låta som en motor.

Jag kommer ihåg att det var kul i tre sekunder. Först väntade man otåligt på att familjen skulle tömma det förbannade Bregottpaketet under en hel vecka, sen när man väl fäst det på cykel, var det kul i TRE sekunder. TRE!



Nä, nu ska jag sluta smöra och lägga locket på för den här gången!

Jag skriver inte God Jul, för man vet ju aldrig om kreativitetet överraskar med lite mer bokstäver här i dagarna?

Må gott, mina små tomtar och lucior, och ät nu inte fler lussekatter än att jeanssömmarna håller.

Välkommen åter...kom aldrig igen!!!

Stopp!

För att ni inte ska missuppfatta mig nu och tro att jag menar er, mina älskade läsare, syftar min rubrik på TV4:s senaste humorsatsning, "Välkommen åter." En humorsserie som utspelas i varuhusmiljö, med endast det bästa som Sverige har att erbjuda i kvinnliga komiker. Hmm.

Jag är, som ni vana läsare av min blogg, redan vet, inte ett stor fan av den kontemporära svenska humorn, men detta är på väg att bli en klassiker. Underhållningsvärdet är kusligt nära, lika lågt som det hos tv-serier som Skånefruar, Kungarna i Tylösand och det som förr i tiden var pausbilden i SVT.



Jag erkänner här och nu att jag genom alla år, har haft lite svårt för tjejhumor. Sissela Kyle, Petra Mede mfl., får mig liksom inte på gott humör. Det händer dock ibland att kvinnor likt Babben Larsson och Mia Skäringer, får mig att fnittra till lite, men det är tyvärr allt för sällan.

I Välkommen åter, har man tyvärr inte fått med Mia Skäringer i rollistan, men en Babben Larsson, totalt befriad från roliga repliker, har man pressat in. Det blir gärna att man pressar in Babben oavsett var hon ska in faktiskt.

Nä, det känns som att manusgänget består av ett gäng högskolestuderande tjejer, höga på hembränt och alkoläsk, som sitter och skriver ner all skit som snurrar i huvudet på dem och sen staplar ihop en massa repliker och plumpa situationer över varandra  som en hög med höstlöv och hundbajs, som någon krattat ihop, men inte plockat upp. Utan nu ligger det där lite halvfuktigt och blåser runt i parken och bara irriterar folket som kommer i dess väg.

Shit, förra stycket kändes som en sån där löv- och bajshög, faktiskt.

Nå, eftersom att tv-tablån i övrigt bestod utav sjukt dåliga tecknade filmer från Jordanien, skittråkiga engelska deckarserier och kickboxing, var man ju så illa tvungen att genomlida denna tv-seriernas kolera. Nu tänker ni att jag ju kunde stängt av tv:n och läst en bok istället. Nä, så roligt ska vi inte ha det!

Då hade jag ju suttit här nu och skrivit en liten trevlig bokrecension istället och det hade varit alldeles för mysigt och inte speciellt kul.

För visst är min krönika kul idag?!

Va? Du där!! Bapp, bapp, bapp, tillbaks till skärmen igen och läs färdigt! Om alla vi andra läser, ska fan du också göra det. Kaffe hämtar man antingen innan eller efter! OK?!

Vadå, "chefen kom precis in på mitt rum och bad mig jobba på"?? Skit i honom/henne!

Vad tror du han/hon gör när du jobbar? Jo, sitter och surfar hela jävla dagarna!

Var var vi?

Jo, Välkommen åter.

Är det inte skamligt att man släpper ut sånt skit på oss? Vem tror dom att vi är? Visst, vi tittar kanske hellre på en skitdålig tv-komedi, än på Jordanska tecknade serier om stackars barn som får brandbomber i frukostflingorna och vars mormor bara har tre fingrar kvar eftersom hennes rädisodling består av fler minor än rädisor, men det vet väl för h-e inte dom? TV4-ledningen alltså! Va? Vet dom? Arrghhhh!!!!!

Jag ger upp! Nu sticker jag till Pocketshop och köper ett dussin nya böcker. Bra för elräkningen också.

Till slut vill jag bara be de ansvariga för Välkommen åter, att smörja in sig själv i Akaciahonung, ta Buss 507 till Skansen och väl där, rulla sig i termitstacken. 

Förresten! Isbjörnens ungar, gick på dagis.

Hej invånare!

Idag blir det en sparsam text, då jag har fullt upp med att packa flyttkartonger och iklä mig rollen som packåsna.

Packåsna är nämligen den rollen vi killar alltid får ta, oavsett hur jämlikt vårt samhälle än är på väg att bli.

Nä, ni skriker om orättvisor, tjejer, men lik förbannat ska vi hålla upp dörren för er och lyfta ner era flyttkartonger, fyllda till bredden med kläder och smycken ni aldrig använder.

Ni får gärna ha hur många kvinnor ni vill ute i styrelserummen, men hjälp för fan till att bära!!

Detta är ingen specifik kritik mot min sambo på något sätt, utan dessa ord är sprungna ur 44 års erfarenhet.

Det var likadant när jag växte upp. Det var alltid jag (melllanbarnet) som fick ta i. Mina syskon var mer som projektledare som skötte projektet lite på distans. Antingen sprang de iväg och lekte med grannens dotter eller så flyttade de till USA.

Kvar stod jag med målarpenslar, gräsklippare och räfsa!!

Jag har tom bildbevis.

Familjen gästade Spanien några gånger, under min uppväxt och där är tre ganska signifikativa bilder på oss tre syskon, när vi går ner från planets trappa, vid en av resorna. Min syster är i denna isolerade händelse ganska oskyldig, för hon var tre år gammal, men hon kom i alla fall först ut ur planet. Tittandes ut mot ett soligt spanskt landskap, bär hon endast sina egna kläder. Sen kommer min storebror ut och ser ut som att han ska träffa den samlade världspressen, även han endast bärandes på sina egna kläder. Visserligen, visste han kanske vad som komma skulle ett decennium senare, men i detta fallet, väntade inte några journalister på just honom. Sist men inte minst (utan näst minst), kommer jag ner för trappan, kånkandes på två för mig alldeles för stora tax-freepåsar. Mina armar är knappt långa nog för att hålla påsarna ifrån marken. Nu finns det inte några bilder på när våra föräldrar lämnar planet, men om även de bar på tax-freepåsar, kan jag lova att det måste ha festats rejält den veckan. Nä, min mamma bar väl förmodligen på någon liten nätt damväska, medan min pappa, som såklart var den som tagit bilderna, med största sannolikhet bara bar på just kameraväskan. Bära fick jag...men inte fan kameraväskan inte!

Sen fortsatte det så under några år. Våra föräldrar ansåg väl att det var ett vinnande koncept? Jag gnällde ju aldrig, utan det är väl först nu, jag får pysa ut min ångest här i mitt lilla forum. Pssssssssssss.

Nä, det går ingen nöd på mig, men man hade ju hoppats att allt kånkande och rafsande av löv och klippande av gräs, skulle ge mig en lite mer tränad kropp. Att man har unnat sig lite av vin, kvinnor och sång vid enstaka tillfällen, kan ju inte ha något med det att göra.

Nu blev det lite text trots allt och jag skulle ha kunnat bära många kartonger under tiden, men ska sanningen fram, så kommer Dimitrijs gubbar hit imorgon och gör alla tunga lyft.

Själv ska jag bara åka iväg och lämna av mina calvados- och konjaksflaskor...för dessa vågar jag inte lämna över i deras händer.

Ha en underbar helg, för imorgon blir det garanterat ingen krönika.

Då ska jag projektleda vår flytt....från mobilen.